Idag har vi varit på Arlanda och mött upp Mias syster och hennes Jareer som kom hem från Jordanien. De kommer för att stanna och bo här!
Vi har bara träffat Jareer en gång när han var här och hälsade på i februari förra året. Det blev ett kärt återseende!
Vi tog pendeltåget till Arlanda och hem igen, det är ju sjukt smidigt nu förtiden. Fia och Jareer följde med oss hem på lunch. Innan vi tog tåget dit vid 10-tiden hade vi förberett pajer och sallad (det är det fina i kråksången med att ha en son som vaknar klockan 06.00). När vi kom hem värmde vi på maten och jag gjorde en mandelmassa. Mias mamma anslöt och vi fick en trevlig lunch och fikastund.
Wollmar fick en semmelbulle utan mandelmassa, men med grädde. Det tyckte han var det löjligaste påhittet någonsin. Han ville först kladda bort all grädde och sedan trycka i sig bullen.
En mysig dag!
Första föräldramötet
Att vara på sitt livs första föräldramöte är vuxenpoäng. Helt klart.
Det känns så himla bra med Wollmars förskola. Pedagogerna känns verkligen toppen, och när man får höra mer om deras planering och pedagogiska tankar för verksamheten blir man så himla impad. Tänk ändå vad de kan göra med en grupp med småknoddar!!
Idag har annars varit Josephs långa arbetsdag och jag har både lämnat och hämtat på förskolan, haft tvättstugan och lagat middag. När Joseph kom hem gick jag till föräldramötet, och nu efteråt har vi fått lite te-och-macka-tid tillsammans.
Imorgon är det dags för Wollmar 18-månaderskontroll på BVC. Tydligen ska barn i Wollmars ålder kunna 8-10 ord. För den saken behöver vi inte vara oroliga i alla fall, Wollmar kan liksom 8-10 ord i varje kategori; namn på människor runt omkring oss, familjemedelmmar, mat, djur, djurläten, fordon, leksaker, möbler, kökssaker, maträtter, aktiviteter och så vidare. Tror inte det finns något annat att vara orolig för heller, han är ju motoriskt helt på banan och logik och tänkande verkar vara helt i sin ordning det med. Det är ju en sak som är lätt att ta för given, men jag konstaterar ändå att vi ska vara grymt tacksamma även över det.
Blåa skjortorna
Idag var det första gången denna veckan som jag skulle lämna Wollmar på förskolan. Tidigare dagar har jag smugit omkring i lägenheten vid halv fem på morgonen och försökt att inte väcka någon (honom).
Men idag var det i alla fall sovmorgon, och vilken morgon det blev. Wollmar höll till en början sin vanliga sångstund vid femtiden. Men när Mia gick upp vid sex tiden hade han somnat om. Sedan sov han genom att Mia gjorde iordning sig, åt frukost, väckte mig och gick in till honom och sa hej då. Mia gick till jobbet och Wollmar vaknade inte förrän vid sju och då hade jag hunnit göra iordning mig och börjat fixa med frukost.
Sedan hade vi en kort en härlig morgon tillsammans och bestämde att vi skulle klä oss i matchande kläder.
Låt mig presentera the blue shirt boys!
Lämningen gick sedan bra och nu sitter jag på väg till jobbet för en kort men intensiv dag.
Mysmorgon
Idag liksom igår vaknade Wollmar vid 4:44. Inte jätte populärt men efter 45 minuters brottningsmatch lyckades vi få honom att somna om både igår och idag och då sov han ända till halv åtta, åtta. Så vi fick en riktigt fin sovmorgon ändå.
Det bästa var ändå idag. Mia gick och hämtade Wollmar och han började med att ge mig en kram. Mia frågade om inte även hon kunde ha en kram. Wollmar tog först sats, slänger sig i hennes famn och utbrister “Älskar dig!”. Vi har till denna dag aldrig hört honom säga det men under morgonens gång har han sagt det minst fem gånger till mamma. Kärlek!
Efter frukost var det dags att klä på Wollmar. Han hittade ett par byxor och strumpor och bestämde sig att han skulle ta på sig dem själv. Sedan satte han sig på vardagsrumsmattan och gjorde ett gediget försök att få på de där strumporna.
Efter ett tag tog frustrationen överhanden och Mia fick hjälpa honom. Ändå en hemskt mysig morgon.
