Vecka 27
Nu snackar vi MAGE! Måste säga att den är finare men kläder på, då ser den liksom mer jämn och rund ut. Vad tror ni, är den lik förra gångens vecka 27?
Barnmorskan ringde
Barnmorskan ringde. Jag har samma nivå av bakterier i urinen som innan antibiotikan. Var det verkningslöst? Jag lämnade ju inte morgonurin dessutom, så det borde varit mer utspätt.
När jag sa att jag återigen fått mer onda sammandragningar blev hon alldeles stissig och började prata om att jag måste ringa förlossningen om det blir värra (ja, jag vet ju det) och att jag måste träffa läkaren imorgon.
Hon tycker att jag borde bli sjukskriven.
Jag VILL inte. Om det verkar som att bebis eller livmodertapp är påverkad så kommer jag såklart lyda. Men jag kan annars inte förstå varför saker skulle bli bättre om jag tramsar runt här hemma mer. Jag ska ju för tusan ha gravidledigt snart! DÅ ska jag vila, men nu vill jag faktiskt jobba.
Dessutom så bör det väl egentligen sägas att jag fick typ mer sammandragningar av att vara på restaurangmiddag i lördags än av att vara på jobbet.
Åh, så frustrerande. Och ändå lite småstressande att barnmorskan blev så stissig.
Jaja. Det blir läkarbesök och en kortare dag på morgon i alla fall.
Kohandel med läkaren
Idag var det alltså läkarbesök igen.
Läkaren ville få mig sjukskriven. Jag sa att jag inte tror att det spelar någon roll om jag är hemma eller på jobbet.
Hon menade, att om jag har ett så pass tungt jobb att jag fått godkänd graviditetspenning så borde kanske jag inte heller jobba nu. Touché.
Jag ifrågasatte om det verkligen finns några risker med sammandragningarna, om nu inte livmodertappen är påverkad. Lite vagt argumenterade hon då för att bebisen kan få för lite blod och syre om livmodern drar ihop sig för mycket. Men samtidigt så tyckte hon tydligen inte att man borde kolla vare sig tappen eller bebisen just nu. Så särskilt oroad kan hon ändå inte varit.
Jag frågade om antibiotikan. Tydligen är det inget ovanligt att den inte tar bort bakterierna. Men den kan ändå ha positiv effekt i form av minskade sammandragningar.
Så vår deal: Jag får en ny 10-dagarskur med antibiotika. När den är slut ska jag ha ny kontakt med läkaren, och om det inte är bättre då så blir jag sjukskriven.
Fair enough.
I dealen ingår att jag har lovat att dra ner på allt annat. Jag måste gå långsamt, tänka långsamt, försöka ligga ner och vila så ofta det går. Absolut inte handla på vägen hem från jobbet eller göra såna extragrejer.
Sånt där.
Så himla tråkigt, låter det.
Idag går jag in i vecka 27. Från och med nästa vecka är jag officiellt höggravid, och då borde det vara runt 10 veckor kvar innan de kan plocka ut bebisen.
Måendet
Det rullar på. En månad kvar tills jag får gå hem med graviditetspenning. Även om jag kämpar för att få fortsätta jobba just nu, så ska det bli FRUKTANSVÄRT skönt att få vara hemma den sista tiden. Åh, vad jag ska sova!
Jag är på slutet av andra antibiotikakuren och den har hjälpt. Jag har haft det helt okej med sammandragningarna, de kommer ofta men gör inte så ont. Jag hoppas att det håller sig så några veckor till.
Däremot – och jag vet att det inte är ett riktigt problem – så börjar Sleepy bli lite väl stark och stor där inne, i alla fall i förhållande till hur mycket hen faktiskt kan röra sig. Jag tycker också att Sleepy rör sig HELA tiden. Ingen sömnig liten bebis, alltså. På kvällarna när jag ligger still ser det ut som någonslags alien-hela-havet-stormar utanpå min mage. Och känslan av att hen håller på och slår kullerbyttor och testar elasticiteten på alla mjuldelar som jag har återkommer med timmesintervall dygnet runt.
Ikväll tänkte jag våga mig till gymmet. Jag känner mig oerhört hämmad av sammandragningarna och läkarens varningar, så det blir försiktig cykling och mest träning med kroppen som vikt. Men i alla fall. Det känns härligt att kunna gå dit. Förra veckan vågade jag inte, eftersom jag ville invänta antibiotikans effekt först.
Generellt sett mår jag bra. Om det inte hade varit för hela grejen med sammandragningarna och hotet om sjukskrivning så hade jag fortfarande tyckt att den här graviditeten var a piece of cake.
Lämna ett svar