Sorry för bloggtorkan. Vi har gått in i något av ett överlevnads-mode. För min del har jag betat av två utbildningar i HLR och D-HLR och för övrigt försökt manövrera patientarbetet på bästa sätt. En del saker måste jag avsluta och en del måste jag hitta bra lösningar för – para ihop patienter som behöver fortsatt sjukgymnastik med rätt kollega som kan ta över. Och sånt.
Jag har varit väldigt trött efter jobbet, men har ändå mått ganska hyfsat.
Nu är det en och en halv arbetsvecka kvar för min del, sedan får jag graviditetspenning. Då ska jag VILA och använda den energin jag har till att maxa hälsan.
Jag planerar en pre-operations-träningsperiod. Ingen hårdträning, så dum är jag inte, då skulle den perioden i så fall riskera att bli mycket kort.
Men jag tänker att eftersom jag inte kan gå några längre sträckor, så kan jag gå till gymmet och cykla. För att få igång konditionen.
Och köra lite lättare styrketräning.
I alla sammanhang där jag träffar patienter som ska genomgå en operation så rekommenderar jag pre-hab. Har man bra förutsättningar i hjärta, lungor och muskler så kommer läkningen gå bättre, helt enkelt.
Jaja. Jag planerar också att plantera om våra orkidéer (tips emottages tacksamt!) samt att läsa många böcker, som vanligt. Och sova. Förra gången sov jag säkert tre timmar mitt på dagen varje dag. Och jag känner mig ju inte direkt piggare nu.
Nu kommer Joseph snart hem från jobbet och har med sig hämtmat. Det blir en lugn kväll i soffan.
Njut av helgen, vänner!
Nya skötbordet
I onsdags kom vårt nya skötbord med posten. Sedan har vi (Mia) monterat ihop den och igår köpte jag möbeltassar/golvskydd i plast med spik i så att inte bordets träben kan stå i kontakt med vatten om golvet blir blött. Så idag när Wollmar hade vila passade vi på att dona och ordna. Ut med det gamla och in med det nya (skötbordet).
Upplevesen är att det är lite trängre i badrummet men samtidigt får vi plats med mer. Mias smink (aka. finki på Wollmarspråk) får plats i skötbordets låda och på hyllplanen under finns numera plats för hela vårt blöjförråd. Det innebär att det blir mer öppen yta i förrådet vilket uppskattas mycket.
Det är lite trång och svårt att ta ett bra kort så jag fick ställa mig i badkaret. Korgarna under ska bytas ut till en storlek som tillåter två korgar bredvid varandra.
Förrutom Mias smink fick även påsen med barnolja/barnalvedon/febertermometer mm plats vilket är grymt.
Nu gäller det bara för oss alla tre att vänja oss vid den nya möbeln men jag tror att det kommer att bli jättebra.
Barnklippning
När jag var liten klippte min mamma både min bror och mig ända till dess att vi var runt 10. Jag minns fortfarande varma dagar i Sri Lanka där jag satt ute på verandan och man skulle sitta stilla och kände saxen klippa genom håret. Jag vet inte om jag var ett besvärligt klippningsobjekt men en sak är säker och det är att Wollmar INTE är jobbig att klippa. Han sitter verkligen och njuter när han kammas och klipps.
Man får höra mycket av vänner och kollegor över hur omöjligt det kan vara att få klippt sina barn i den här åldern. Sedan är det svårt att veta hur länge till Wollmar kommer att vara så här lätt att klippa. Hur som helst är Wollmar, för oss som inte vet något om klippning, en grym testverkstad tillika hårmodell. Än så länge är det bara Mia som har klippt Wollmar men jag börjar bli lite sugen när man ser hur lugnt och fint han sitter där.
Det hjälps så klart om man får stoppa kammen i munnen.
Sagostund
Wollmar har det mysigt med mammas mage och lyssnar till “The Gruffalo”.
Kan själv!
Hälv=själv och nu vill Wollmar göra saker på sitt eget vis.


Det kan ibland vara en orsak till frustration för alla inblandade. Men just frukost-hälv:et är ett finfint “hälv”. Så skönt när man kan sitta och äta tillsammans!
Vill vara med
Den senaste tiden har Wollmar börjat att vilja vara med och laga mat med oss mer och mer. Än så länge innebär det inte att han gör så mycket aktivt utan att han mest är med och tittar på och får smaka på lite olika råvaror allt eftersom vi hackar och smaka av såser och så medan vi lagar. Men det gäller att verkligen hålla koll på honom. Knivarna måste röjas undan och risken att han river ner flaskor eller ramlar från stolen är alltid närvarande. För det mesta står han snällt och tittar på medan vi pratar om vad vi håller på att göra.
Men önskar så klart att detta är ett tidigt intresse för matlagningen i sig men troligtvis är det mest att han vill vara med oss och göra det som vi gör. Hur som helst är det hemskt mysigt att han vill vara med och man hoppas att det är en av anledningarna till att han ätit så glatt de senaste dagarna. Särskilt i jämförelse med hur han var tidigare när man lagade mat då han hängde i benen på en och gnällde så är detta ett grymt steg i rätt riktning.
Hittills har i mest bara lagat det som vi brukar laga. Har ni några tips på bra mat där det finns kreativa sätt att inkludera barnen mera i matlagningen?