1-10 april 2014

Kommer jag räcka till?

När jag blir alldeles tårgöd av tacksamhet när sonen bestämmer sig för att gå och leka själv i sitt rum medan jag i lugn och ro får avsluta min frukost och hälla upp en kopp kaffe till… Då kommer tvivelkänslorna. Hallååå. Hur smart är det att skaffa en till? Ett helt liv av o-urdruckna kaffekoppar och avbrutna tankar. Men å andra sidan. Hyfsat sekundärt, det där med kaffet. Det är bara 5-6 veckor kvar och jag tycker inte att det är helt hundraprocentigt, det där med bebislängtan. Ville bara uttrycka det. Vi är beredda på ett år av kaos, det är inte det. Men livet med Wollmar är så pass enkelt. Det är väl helt okej att liksom bäva lite?

Barnprogramtips?

Är det någon som känner till något bra barnprogram om tåg? Wollmar frågar efter tåg varje gång han ska kolla på barnprogram, och vi hittar inget bra? Det han annars gillar är In the Night Garden (I drömmarnas trädgård), men det börjar bli för understimulerande för honom, för anpassat för minde barn Cloud babies Tractor Tom Little Red Tractor Pocoyo Noddy Igår testkollade vi på ett avsnitt av en serie som hetter Tayo som handlar om en buss. Den verkade gå hem. Men det är tydligt att Wollmar mest vill kolla på saker där bilar, traktorer,bussar och tåg är huvudpersonerna. Vi försöker att allt han kollar på ska vara engelskspråkigt eftersom han annars får så mycket svenska på dagarna. Det mesta finns på Youtube också, så det är bra. Jaja, tar tacksamt emot tips på fler program!

Gravidledighetsrutiner

Förmiddagens rutiner i hemmalivet är att lämna Wollmar på förskolan, gå till gymmet och sedan komma hem till lite vila. Fruktsallad, kaffe och en god bok. Underbart, underbart! Annars idag ska jag tvätta och i eftermiddag ska jag till förskolan på dropin-fika för föräldrar och gemensamt pyssel. Det känns som en lagom ansträngande dag. Efter att ha haft några veckors skönt uppehåll från de smärtsamma sammandragningarna har de nu dragit igång igen. Och halten på bakterien är fortfarande hög, men den här gången fick jag välja om jag ville ha antibiotika eller inte. Jag tackade faktiskt nej. Dels så känner jag att jag kan påverka sammandragningarna själv en del nu när jag är ledig, och blir det för illa kan jag lägga mig ner direkt med vetekudden och bara andas igenom dem. Och dels är det ju inte så länge kvar nu, det dramatiska med att sammandragningarna eventuellt skull påbörja påverka tappen känns mindre och mindre allvarligt. Jag går in i vecka 34 nu, bebisen är skulle klara sig bra även om den kom ut för tidigt. Jag är lovad antibiotikabehandling i samband med snittet, så jag tänker hålla ut till dess. Och på tal om det så är varje dag nu en olidlig väntan på att få ett brev med datum och kallelse. Vårt barns födelsedag. Så sjukt.

Vardagsledighetslyx

Igår kväll konstaterade jag hur lyxigt det är att få vara hemma den här tiden. Att kunna sitta på en söndag kväll och bara se fram emot en ledig vecka är ju helt underbart. Idag är lyxen ändå lite större än vanligt. Ett frisörbesök! Jag ville tjuvstarta solblekningen lite och fräscha upp mig inför spädbarnskaostiden. Jag går extremt sällan till frisören och har alltid svårt att känna mig nöjd efteråt. Men vi har hittat och testat en ny frisörsalong (Joseph var där i fredags) och jag är SUPERNÖJD. Frisören lyssnade verkligen och kunde dessutom ge råd om att jag skulle behålla längden på håret, eftersom det är så skönt att bara kunna slänga upp en knut när man är hemma och skrotar med bebis. Smart! Det var härligt att få sitta på salongen med en kopp kaffe och en bra bok och bara njuta. Tyvärr regnade det på vägen hem, så stylingen blev lite tilltufsad. Men ändå. Jag blev så nöjd med färgen och att klippningen inte innebar så stor förändring är nog mer än klokt. Nu fortsätter lyxen med lunch och slapp i soffan. Det ljuva preggoledighetslivet.

Storebrorsövning

Wollmar fick ju en docka av farmor och Siya i julklapp. Till och från har han perioder då han leker med sin docka. De lekarna går mest ut på att han tar upp dockan, trycker på magen så att den säger “mamma”, gråter eller skrattar, kramar den så att den får tröst och till slut lägger ner den igen i sin korg så att den ska få sova igen. De senaste dagarna har han lekt och pysslat med dockan allt mer och det nya är att lägga dockan i gåvagnen och köra omkring med den i lägenheten. För att uppmuntra hans intresse i en “bebis” har vi plockat fram lite tillbehör som vi haft undanstoppade fram tills nu. Så vi bytte kläder på dockan och Wollmar fick testa att mata den. Det var så klart väldigt intressant och spännande. När han var klar med leken fick dockan lägga sig att sova igen och han frågade oss om nappflaskan skulle läggas i leksakslådan. Hur gulligt var inte det?!? Lilla Herr Ordning-och-reda ville veta var den nya prylen hör hemma. Vi sa att eftersom den var en matleksak så passade den bäst i ugnen. Så nu ha den sitt hem i Wollmars briougn. Andra tillbehör som vi ännu inte plockat fram är bland annat ett babygym, napp och en bärsele. Vi tänker oss att de kan vara bra pedagogiska redskap att använda när den riktiga bebisen föds så att Wollmar känner sig mer delaktig i livet som spädbarnsfamilj. Idag ville han läsa böcker för dockan. Tyvärr har den dock inte tillräckligt med styrsel i kroppen och han fick rycka upp den ett par gånger för att vara säker på att den lyssnade uppmärksamt.

Begravningshattar

Jag har ärvt två “begravningshattar” med sorgflor och alltihop. De var rätt fina faktiskt. Kan man använda dem, tro? Jag kan tänka att de inte helt hade passat på en modern begravning, att jag hade känt mig utklädd. Men utan sorgfloret kanske de funkar som vanliga hattar? Hur vanligt det nu kan vara med hattar, sådär ändå.

Klätterapan

Våren ligger runt hörnet (enligt vissa är den redan här) och den lättare utomhusklädseln har gjort att Wollmar tagit ett jätteskutt i sin motoriska utveckling. För nåra dagar sedan berättade Mia att Wollmar numera tar sig upp för backen till rutschkanan utan besvär. Detta gör han alltså utan att ta trapporna  och då tar sig upp antingen genom att hålla i snöret eller bara går upp. Idag på väg till parken gick dessutom Wollmar ner för trappan i vårt trapphus utan att hålla i sig alls. Han bara tog ett trappsteg i taget och höll balansen ypperligt! Upp upp för backen! Med tanke på att jag inte varit med Wollmar en hel dag sedan söndagen för två veckor sedan har det hänt HUR mycket som helst! Språkmässigt pratar han jättebra och använder ofta tree-ordiga meningar. Dock är hans kommunikation på engelska lite eftersläpande. Han kan massor av ord men får inte tillräckligt med övning på att tala och använda sig av det. Men det är mest bara en tidsfråga och under sommaren hoppas jag på en ny engelska boost.

Alla ska vara med

Det första Wollmar säger när han kommer hem från förskolan är: “Laga maten!”. Sen vill han vara med och göra det som ska göras. Även om han inte vill äta potatis så är det viktigt att få vara med och skala den. Hans viktiga uppgift är att lägga den skalade potatisen i kastrullen bredvid sig.