Solig lördag
Simon och Jenny brukar komma över till oss på frukost på helgerna med jämna mellanrum. Det är ett trevligt och enkelt sätt att umgås, vi hörs alltid lite innan och stämmer av vad vi alla vill äta. Då kör vi lite knytis och då brukar det bli mycket att äta och väldigt gott. Till skillnad från att umgås kvällstid då vi antingen får köra middag efter att Wollmar har lagt sig, eller börja matlagning tillsammans mitt i läggningsstöket så blir frukostarna ett trevligt sätt att umgås med en pigg och glad Wollmar.
Idag är ju fantastiskt väder, så efter frukost drog vi ut till parken. Wollmar fick leka av sig ordentligt och somnade sedan i vagnen medan vi gick en promenad vid Årstaviken i solen. Vi gick längre än vad jag promenerat på flera månader, så jag är rejält slut nu. Men ändå fint att få njuta av våren.
Nu lagar Joseph och Simon lunch, Jenny leker med Wollmar och jag vilar i soffan. Schysst arbetsfördelning, kan jag tycka.
Måndagslycka
Idag har varit en sån där osannolikt härlig vårdag när det känns oförskämt bra att få vara ledig.
Det började med att Wollmar och jag somnade om tillsammans efter hans uppvakning och blöjbyte. Sedan vaknade vi mysigt och låg och gosade och pratade och Wollmar konstaterade “sovit gott!”.
Sedan gick vi upp, åt frukost och lekte i några timmar innan det var dags för att gå till förskolan. En lätt och glad lämning (som alla dagar, tack och lov!) och sen gick jag hem. Idag gick jag inte till gymmet direkt efter lämningen, vilket annars är rutin, för de öppnade först senare idag.
Jag körde igång tvätten och drog ut och satte mig i solen med min bok. Hängde tvätten när det var dags att gå in för lunch.
Sedan tränade jag lite hemma och gjorde lite småfix innan det var dags att hämta upp tvätten igen. Och sen drog jag ut igen, jag och min bok. Den här gången satte jag mig i parken på Mariatorget, det är ändå en av min favoritplatser här på Söder.
Vid halv tre gick jag och hämtade Wollmar. Vi drog in, hämtade en påse frukt som jag gjort i ordning och gick ut i parken. En mysig fruktstund och någon timmes lek, sedan var det dags för middag, bad och kvällsrutiner.
Jag har fått lite fräknar och färg i ansiktet. Wollmar somnade gott och Joseph kom hem strax efter lagom att göra potatismos av potatisen som kokat medan jag nattade Wollmar. Nu har vi ätit middag tillsammans och ska tillbringa kvällen i TV-soffan.
Det här med att få möta våren på en parkbänk med en god bok, alltså. Och att ha en son som älskar sin förskola och som jag dessutom får gott om tid att leka och vara med ändå.
Lycka.
Inga lösa trådar
Wollmar kom rusande ut från sitt rum nyss och ropade “KLIPPA!” och sträckte fram händerna mot mig. Jag undrade vad han menade, och då visade han upp tröjärmarna. De där två små trådarna stack ut från sömmen på ärmen.
Tydligen var det väldigt viktigt att jag klippte bort dem.
Gå hem från parken-krisen
Jag vet inte om man kan säga att Wollmar har kommit in i en regelrätt trotsålder men det står helt klart att han är väldigt trotsig på vissa punkter. I stort går det mesta utan problem om han är mätt och utsövd men även i det läget finns det undantag.
Det typiska nu för tiden är att han vill ut och leka. Det är parken, parken och parken. Fick han välja helst själv skulle han gå dit efter förskolan och stanna där tills pyjamas skulle på och nappen var i mun för läggdags. Missförstå oss inte nu bara. Vi tycker att det är hemskt kul att han vill vara ute, särskilt med det härliga vädret som varit den senaste tiden. Vi försöker dessutom anpassa rutinerna så att vi exempelvis skjuter på middagen och tar med oss lite extra mellanmål ut till parken. Men allt har sitt slut och så småningom måste man in. För vår del vill vi ha en mätt och ren gosse som får lite tid att varva ner innan nattning och det är detta som krockar med hans vilja.
Alltså, när vi säger att det är dags att gå hem (eller vad som helst annat som går emot denna begynnande egna viljan) möts vi till en början av ett tydligt nej. Efter lite förhandling och då det verkligen är dags att bege sig kommer ett nytt nej. När vi inte accepterar hans nej kör han igång med hela trots-spektrat; gråt, flykt och kravet på att bli tröstad/buren.
I hela denna process har det smugit in andra beteenden som är svåra att avgöra om det är ett tillbakasteg eller om det är en situation där han testar var gränserna går. För några veckor sedan var han jätte duktig på att äta sin gröt (och annan mat) helt själv med sked. Det gick så pass långt att man kunde ställa fram gröten och sedan fixa i ordning något annat i köket medan han åt snyggt och smidigt. Men på senare tid är det mycket larv och lek till dess att vi “ger upp” och matar honom. Svårt att veta om man bara ska gå med flowet eller om man ska “ställa krav“.
Men oavsett hur mycket trots som nu än kryper/rusar fram är han hur underbar som helst när det gäller allt annat. Han pratar så mycket och säger roliga saker. Han sjunger sånger för sig själv och för oss. Stunderna som han leker själv blir allt längre och hans fantasi i leken börjar verkligen träda fram.
Summeringen är väl att trotset får komma och forma honom till en individ precis som den format oss alla. Vi får göra vårt bästa och överlever förmodligen. Men det är sannerligen tålamodsprövande och känns så där halvkul när halva kvareteret och hela portuppgången får del av den dagliga “gå-hem-från-parken-krisen”. Tips mottages dock gärna.
Världens snällaste sopgubbe
Att gå fram och tillbaks till ICA är numera en enda stor sightseeing-tour för fordon. Bussar, en grävskopa, en lastbil och såklart många, många vanliga bilar var det som vi siktade på Timmermansgatan idag.
Tills vi kom hem till vår gata. Där stod en sopbil!
VI blev naturligtvis tvunga att stå och titta på sopbilen länge, länge. Tillslut kom sopgubben emot oss och frågade om det var spännande. Och det var det såklart. Då frågade han om Wollmar ville komma och trycka på knappen till kompressorn längst bak på sopbilen. Klart som korvspad!
Wollmar och Daddy gick fram till den snälla sopgubben och fick trycka på knappen. Hela bilen krängde till och Wollmar blev lite rädd, men hämtade sig snart.
Vi fick avsluta knapptryckningsuppdraget och sedan tackade vi den snälla farbrorn. Han önskade oss glad påsk och åkte sedan iväg.
En sån glad påsk och en sån trevlig sopgubbe! Tack!
