Som ni kanske anar är det alltså idag det händer.
Min mamma anslöt till oss igår eftermiddag och passade Wollmar medan jag och Joseph gick iväg på ett tre timmar långt förbesök på Mottagningen för planerade kejsarsnitt på SÖS.
Tre timmar och tre timmar. Besöken inne hos narkosläkare, förlossningsläkare och barnmorska tog kanske 15 minuter totalt, men det var rätt lång väntetid mellan de olika träffarna.
Kortet är taget igår innan vi ens fick träffa någon av dem.
Känslan både före och efter inskrivningen var: Absurd.
Vad handlar det här om egentligen?
Det kan ju ALDRIG handla om att de ska plocka ut vår färdigbakta bebis.
Det är ju det mest bisarra vi någonsin hört.
Informationen vi fick var framförallt att jag inte fick äta något från klockan 12 på natten mot fredag, och att jag mellan 24 och 06 fick dricka totalt sett 3 dl klara vätskor. Duscha både kvällen innan och på morgonen, tvätta håret bara på kvällen. Sova i rena lakan och ta på rena kläder på morgonen.
Bebisens hjärtljud låg på 145 och mitt blodtryck var rätt högt, 80/115. Tänka sig, undra om det skulle bli ännu högre om jag gått ända fram till BF. Bebis var inte fixerad.
Sedan gick vi hem och åt en sista middag hemma som ett-barnsfamilj. Mamma åkte hem, men bara för att sova och sedan komma igen idag på morgonen. Hon ska vara med Wollmar hela dagen och natten, är det tänkt.
Känslan kvällen innan – hur beskriver man den? Det går inte att förstå. Några hudlager, knivsnitt och timmar ifrån att få träffa sitt andra barn. Helt sjukt.
Joseph och Wollmar sov gott och jag sov i alla fall några timmar. Egentligen inte så mycket för att jag låg och oroade mig, som för alla andra graviditetsrelaterade sömnstörningar.
Och sedan samtalet vid frukost (Wollmars och Daddyns). “Wollmar, today you are going to get a little sibling”
Hur ska han kunna förstå, när vi inte gör det?
Ahh så snygg du är Mia! Helt otroligt!
Grattis till bebisen från oss alla.