Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Första dagarna isär

Första dagarna isär

Joseph: Ensam hemma med Wollmar

Ja, som Mia skrev så spydde Wollmar natten till idag och hade diarré under morgonen. Detta innebar att jag åkte hem tidigare än räknat och det planerade besöket till BB med Wollmar uteblir. Jag tror att Wollmar överlever att inte träffa Wilfred just på ett tag, men det som svider mest just nu är:

  1. Mia blir kvar på BB längre än vad vi hade hoppats
  2. Jag får inte träffa mitt nyfödda barn på 2 dagar.

När jag kom hem vid 10:30 var Wollmar ganska nyvaken efter att ha sovit från 8-10. Mormor gick hem och vi gick ner till tvättstugan och körde igång en tvätt med alla eventuellt smittade saker. Sedan gick vi upp och började göra lunch. Wollmar verkade vara sig själv och åt en rejäl portion pasta med köttfärs.

Resten av dagen av flutit på bra och vi har gjort allt som vi skulle gjort en vanlig lördag. Parklek, handling, bokläsning, leka inomhus med mera. Han har kanske inte ätit så värst mycket efter lunch, men ändå försökt. Dessutom har han druckit massor!

Det känns konstigt att vara här som nybliven tvåbarnsfader på en lördag kväll och inte ha ett enda barn i famnen. Det känns ganska ensamt och samtidigt är det förmodligen samma känsla som Mia har borta på BB.

Då det inte blev särskilt många timmar sömn natten till idag så tar jag tillfället att sova ut i natt om nu Wollmar tillåter det. Så får vi hoppas att hela magsjukeepisoden är helt över nu.

Mia: Ensam på BB med Wilfred

Det kommer blogginlägg om kejsarsnittet, upplevelsen och summering av det hela utifrån ett jämförelseperspektiv med sfinkterruptursförlossningen.
På det stora hela kan jag dock redan klämma ur mig att det varit en positiv upplevelse och att skillnaden är milsvid när det kommer till smärta, första kontakten med bebisen och hela grejen med att bli mamma.

Men just nu ligger jag ändå här och vill gnälla lite. Just eftersom jag är ensam här på BB nu, och det är ingen dans på rosor.

Det strular med smärtlindringen eftersom jag får enormt ont i magen av grundsmärtinlindringen och inte får i mig någon mat. Så jag får vid-behovsdoser av morfin mycket frekvent istället.
Vilket gör att det blir väldigt hackigt. Plötsligt har allting gått ur kroppen och jag tror typ att jag ska dö på stället. Det hände för en stund sedan.
Jag hade ammat legat väldigt länge och behövde komma upp och gå på toaletten (de drog katetern imorse). Förflyttningen ur sängen och upp till stående gick bra och jag pulade runt lite med kläder och sängkläder. Så behövde Wilfred bli upptagen, och jag tog upp honom.

Då bara skar det till, och smärtan slog ner som en blixt från klar himmel. Jag kom ingenstans. Kunde inte sätta mig ner, kunde inte gå. Nådde inte ringklockan för at få hjälp och höll dessutom en ledsen Wilfred. Bet ihop och la ner honom i platsbaljan och kunde med hjälp av den sakta dra mig mot dörren och den väggfasta ringklockan.

Det kom en undersköterska och jag fick hjälp tillbaks till sängen. Och nu ligger jag här som en skalbagge på rygg som i en Kafka-roman och väntar på att morfinet ska kicka in och jag ska kunna röra mig igen.

Jag blir väldigt trött att den medicinen också, så jag det knappt att jag orkar hämta saker att äta heller. Och jag avskyr verkligen att behöva ringa på hjälp.
Å andra sidan grät jag nyss en skvätt över att det aldrig kommer in någon till mig och tittar till mig. Så en del av problemet ligger helt klart hos mig själv.

Jag var visserligen inställd på att vara ensam på BB en del av tiden, men vi hade ju ändå planerat att Joseph och Wollmar skulle vara här med mig som besökande dagtid i alla fall. Och vi hade hoppats på att få bli hemsläppta imorgon, efer de obligatoriska 48 timmarna efter kejsarsnitt. Nu kändes det ensamt och sjukt opraktiskt att ligga här ensam och orörlig och inte veta när vi får förenas med hela familjen.

Men.
Wilfred är fantastisk. Det blir inte så mycket kort tagna i och med att jag är rätt invalidiserad. Men han är såklart underbart söt och duktig. Ni kommer få se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *