21-25 maj 2014

Vi konstaterade att det var sommarvärme ute och att det är lika bra att passa på att vara ute så mycket det går. Hade det varit dåligt väder och man hade behövt vara inomhus hade vi inte varit lika sugna på att göra utflykter med en nyföding, men frisk luft kan aldrig skada.

Vi har ju valt att inte ha syskonvagn och har därför två lösningar.
1. Wollmar sitter i vagnen och någon av oss bär Wilfred i sjalen.
2. Wollmar står på ståbräda och Wilfred ligger i mjukinsats instoppad i sittdelen.
På så sätt blir vi rätt flexibla. Kommer Wollmar plötsligt på att han hellre åker än står på ståbräda är det bara att lägga mjukliften i korgen under vagnen och stoppa in Wilfred i sjalen. Han får helt enkelt välja, vid de tillfällen det passar. Idag ville han absolut stå på ståbrädan.

Vi tog en promenad bort till Blecktornsparken och Wollmar orkade stå hela vägen. Och jag orkade gå hela vägen.

Väl framme blev det fruktmellis.

Världens sötaste bebis sov sött hela tiden i parken, med undantag för ett blöjbyte och en amningssession. Tack för sommarvärme så att det funkar bra att sitta på en bänk lite varsomhelst!

Wollmar matade ett får och lekte och härjade i någon timme. Som tur var kunde vi locka med att åka buss på hemvägen, det är ju superkul!

När vi kom hem kunde vi värma lite mat från igår, som tur var. Världens snällaste Wollmar åt maten helt själv och världens snällaste Wilfred sov, åt och bajsade medan föräldrana skiftåt litegrann. Sedan sa Wollmar att han var klar med maten, sköt bort tallriken, plockade upp alla rester som låg runtomkring tallriken och la på den och sa sedan: ”Sova lite?!”
Och sen gick han och la sig, och Wilfred somnade lika förnöjt han .
Ska det verkligen vara så här enkelt att vara tvåbarnsföräldrar?!

98 % färdig?

Jag kikade in i gravid-appen som jag använt under graviditeten.
Sjukt konstigt att läsa att Wilfred är 98% klar nu. Han är ju redan här till 100% och dessutom 100% perfektion.
5 dagar till BF, han föddes ju i vecka 38+3 alltså 10 dagar ”för tidigt”.

Det roliga är att i informationen om förra graviditetsveckan så stod det såhär:
”Barnets totala längd är nu 48-50 cm och det väger 3,2 kg i början av veckan och 3,37 kg i veckans slut.”
Precis i mitten av den graviditetsveckan kom Wilfred ut och vägde 3290 och var 50 cm lång. Han är precis MITT PÅ alla kurvorna med hänseende till födelse i den graviditetsveckan.

Idag ska vi på återbesök på BB och väga honom igen. Ska bli intressant hur utvecklingen går. Hur står sig amningen mot navelsträngen?
I graviditetsappen står det att han ska väga 3,39 kg i början av veckan och 3,56 i veckans slut, som foster då. 
Så mycket kommer han ABSOLUT inte att väga. Han har ju inte bara fortsatt att gå upp, utan hade ju den där normala viktsvackan som nyfödda har första dagarna.

Men förhoppningsvis är han i alla fall uppe i strax över födelsevikten nu, det hoppas jag.

Sommaren i maj

Idag är det högsommarvarmt ute!! Vi började med parkhäng, och redan innan klockan 8 var det varmt nog för att vara klädd i shorts och linne. Vi fick ta oss en tur ner till källaren för att rota fram sommarkläderna. Undra just när jag kommer kunna ta på vanliga byxor och shorts? Både när magen kommer minskat tillräckligt, men också när såret slutat ömma så att man vågar ha en byxkant som slutar där.

Min ena syster och Elmer-bebisen kom över på lunch och fika. När de gått kom Aylin och höll mig och barnen sällskap medan Joseph gick ut och sprang en liten runda. Han har ju dragit ner på löpningen rejält nu sista veckorna innan maran, men måste ju ändå hålla igång.

Dagens lärdom är att man MÅSTE ta med vagnen till Wilfred, om Wollmar ska leka i vår närmsta park en solig eftermiddag. Det finns ingen skugga någonstans!

Mamma, krama Wollmar

Wollmar är, tack och lov, väldigt kommunikativ. Idag sa han:  Wilfred sängen. Mamma krama Wollmar.

Han ville alltså ha lite uppmärksamhet och var fantastisk nog att uttrycka att han ville att jag skulle lägga undan Wilfred. Vi blev så glada!

Vi höll också på att packa ihop oss för att åka på dagens utflykt. Wilfred låg i mjukliften i hallen. Wollmar gick då till Wilfreds säng för att leta efter hans napp. När han kom med den försökte han ge lillebror nappen. Så rart så man smälter!

Det verkar på det hela taget som att vi kan lägga den första veckan som tvåbarnsfamilj till handlingarna och stämpla den ”mycket lyckad”.

Wilfred firade sin första vecka med att sova fem timmar i streck i natt och genom att kunna aktivt lyfta huvudet i ungefär 15 sekunder.

Luma tur och retur

Det är konstigt hur energin under och efter en graviditet kan vara så otroligt olika. Förra tisdagen hängde jag med Wollmars förskola till Spårvägsmuseet, och den utflykten tog några timmar. När jag kom hem var jag HELT SLUT och behövde ligga och ta igen mig både på dagen och sedan lägga mig tidigt på kvällen. Jag vet att jag i mitt stilla sinne undrade hur det skulle bli när vi fick två barn, när jag nu blivit så trött och slö.
Men vips, när barnet väl är ute så återkommer mina energi igen! Idag använde vi energin till att ta en utflykt med båt. Vi tog först bussen ner till färjeläget för hammarbyfärjan och tog den över till Luma.

Sedan gick vi till en jätterolig lekpark som finns där.

Det finns fullt av blommande fruktträd att söka skugga under, skönt en sådan varm och solig dag som idag. 26 grader i skuggan!

I parken försökte vi nu börja turas om. Länge under graviditeten har det ju varit Joseph som fått härja med Wollmar. Och nu de senaste dagarna har det av naturliga skäl varit ännu mycket mer så. Men idag testade jag att småspringa lite med Wollmar och bollen, och det kändes okej. Joseph fick lite mys med Wilfred i skuggan.

I Luma finns också ett fantastiskt barnanpassat bibliotek. Vi gick in och läste lite böcker och passade på att svalka oss lite.

Sist men inte minst passade vi på att gå in på Adidas Outleten och köpa ny skor till Joseph och höstskor till Wollmar.

Och så tog vi, på Wollmars önskemål naturligtvis, tvärbanan till Årstaberg och sedan tåget hem till Söder. På vägen passade vi på att ge Wollmar macka och vatten, eftersom vi visste att han skulle däcka precis när vi kom in genom dörren hemma. Wollmar sover nu, och efter en långamning somnade också Wilfred. Så även idag fick föräldrarna en lång och härlig ensamlunch.

Stolt storebror

Än så länge har inte Wollmar reagerat negativt mot sin lillebror alls. Han har växlat mellan att vara nyfiken, omhändertagsam eller bara helt ointreserad.
Eventuella ”negativa” reaktioner har tagits ut mot Mia och mig. Mot mig genom att vara extremt klängig och kramig och mot Mia genom att helt enkelt vara väldigt pappig. Han är så klart inte så här hela tiden. Idag hade Mia och Wollmar en jätte härligt promenad på morgonen och de hade verkligen roligt. Men när han är ledsen, trött eller hungrig kommer de pappiga tendenserna fram och han vill bara bli buren.

Hur som helst så är han jätte gullig mot Wilfred. Så fort Wilfred gråter så ska detta uppmärksamas och han vill gärna klappa och kramas. På morgonen idag lät vi Wollmar hålla Wilfred för första gången. Det gick bra och Wollmar tyckte att det var mysigt.

Det känns i alla fall mycket bättre att han tar ut sin otrygghet/ilska/regresion och liknande över Mia och mig istället för på Wilfred.

På kusinkalas

På eftermiddagen idag åkte Wollmar och jag till Wollmars kusiner i Södertälje på födelsedagskalas. Mia och Wilfred stannade hemma för att vila upp sig.
Vi var lite oroliga för hur det skulle gå med tanke på hur Wollmar reagerat när jag åkte till öppna förskolan här om dagen.

Men i värsta fall skulle vi väl få åka hem. Tågåkningen brukar i alla fall alltid funka.

Men vet ni vad. Det gick jätte bra. Man märkte direkt att Wollmar kände sig trygg med alla i familjen och att vi var på en plats som han kände igen.
Så det blev bullkalas (och tårta för daddy) och lek med kusinerna mfl. Nu sitter vi och väntar på tåget hem och är grymt nöjd över ännu en underbar dag som jag verkligen vill behålla i minnet.

Mors dag!

Idag är det morsdag. Till det hade Wollmar och Wilfred köpt present, gjort kort och plockat blomor (med lite hjälp från daddy) till mamma.
Mamma fick sina blommor under vår morgontur i parken. Efter fick mamma sitt kort och presenten (en brödrost).

Mammas pojkar älskar henne och hon älskar dem!

Familjen Fernando