6-10 juni 2014

juni 6, 2014 / Mia @bakingbabies / 0 comments

Wollmar har nu tio små finn-liknande utslag som med god vilja kan tolkas som vattkoppor, men vi vet inte.

Så nu försöker vi klura ut vad vi som innerstadsbor kan sysselsätta vår prickiga, men pigga, pojke med. Lekparken, kollektivtrafik och butiker är uteslutna. Men pendeltågsbron och skogsområden uppe i Tanto är tillräckligt öde. Det är väl här vi får hänga i en vecka nu då…

Som tur var borde Wilfred vara skyddad genom antikroppar från mig som överfördes i slutet av graviditeten. Men det skyddet verkar inte alltid vara hundraprocentigt. Vi får väl vänta och se…

Få syskon-reaktion

Wollmar vill kramas väldigt mycket och väldigt plötsligt. Vill han inte äta mer mat kan han plötsligt ropa ”kramas” (eller ”hug” till mig). Detta började först mest mot Mia och i måtta men har nu spritt sig till mig och ökat drastiskt i omfång. I morse tyckte jag att han gick för långt med det när han ville kramas efter första skedarna gröt (detta efter att ha kramats hela morgonen) så jag sa till honom att vi ska kramas men att det måste få vänta till efter maten. Lustigt nog köpte han det.

Om första reaktionen är ett sätt att få närhet och få bli hållen som lillebror blir ofta är nästa reaktion mer specifik. Han vill, i tid och i otid, att vi ska byta hans blöja. Det kan vara 10 minuter efter att vi precis bytt. För en vecka sedan var det nästan tvärsom. Då ville han inte byta blöja om vi inte bytte på Wilfred först.
”Wollmar, come lets change your diaper”
”No, Wilfred change diaper. Wilfred turn”

Men nu är det byta, byta, byta som önskas. Misstänker att detta beror dels på att vi byter blöja på Wilfred mycket oftare och att det blir ett område där han får egentid med en förälder utan att störas.

Höstblåsor

Nu har vi kommit fram till att det är höstblåsor Wollmar har. Vi trodde ju att det var vattkoppor av följande anledningar:

Förskolan har haft info på dörren om att vattkoppor går – Check!
Hög feber på 38-39 grader i två dagar – Check!
Prickar och vattenfyllda blåsor – Check!

Men sen då? Redan igår ringde jag till 1177, sjukvårdsupplysningen för att försäkra mig att det är vattkoppor Wollmar har. Han hade nämligen knappt fått en enda ny blåsa/koppa under hela dagen och inga blåsor i hårbotten och bålen, vilket är det vanligaste platserna. De sa att det troligen är en lindrig variant och jag nöjde mig med det.

Idag var det någon ny blåsa på handen med fortfarande inget på bål eller hårbotten. Dessutom en del röda prickar på handflator och fotsulor. Ni anar kanske vart jag vill komma. Jag ringde till 1177 igen och fick bekräftat att det är MYCKET sällsynt med prickar på handflator och fotsulor när man har vattkoppor. Där emot passar det bättre in i höstblåsor.

Höstblåsor beror på viruset coxsackievirus som är ett enterovirus. Det drabbar mest barn under 10 år men vuxna kan även insjukna. I jätte ovanliga fall kan den (som de flesta infektionsvirus) ge upphov till hjärnhinneinflammation. Annars är de värsta komplikationerna högfeber och näringsbrist som uppkommer om barnet inte vill äta på grund av mycket blåsor i munhålan.

Man insjuknar mellan 3 till 7 dagar efter smitta och smittar främst de första dagarna av sjukdomsförloppet. Som de flesta virussjukdomar finns inga läkemedel mot sjukdomen och det är enbart symptomen man kan lindra tills det har läkt ut av sig själv. Det finns inga vaccin mot sjukdomen men om man har haft den en gång blir man immun (undantag finns så klart även här). Vi läser oss till att det är allmäntillståndet som avgör, men att barnet kan gå till förskola/skola bara det är piggt.

Innebär detta att det är fritt fram att gå ut leka i parker och skicka honom till förskolan? Om man är smittsam de första dagarna av sjukdomen och den varar i runt en vecka så är vi redan på dag fyra. Det måste väl räknas som de första dagarna? Eller?

Fördelen med att det inte är vattkoppor är att Wollmar och Wilfred kan passa på att få det samtidigt en annan gång. Nackdelen är att Wilfred troligtvis kommer att bli sjuk vilken dag som helst och hög feber för en treveckorsbebis är ingen riktig höjdare.

Vi får se hur detta utvecklas. Wollmar verkar ju må bra generellt men vi avvaktar nog till imorgon innan vi går ut.

Öppen spjälsäng

I och med att Mia inte får bära/lyfta Wollmar i 3-5 veckor till har vi gjort så många anpassningar vi bara kan har hemma. Wollmar har också blivit riktigt duktig på att själv klättra upp på stolar och i soffan när Mia sitter ned för att få kramas. Idag kändes det som ett bra tillfälle att ordna till hans säng. Den spjälsängen vi har kan man inte ta bort en hel sida på, men väl göra en ingång genom att ta bort spjälor. Det känns rätt bra, det blir inte en så stor förändring men möjliggör ändå att han kan komma in/ut för egen maskin.

Wollmar fattade grejen med en gång och verkade gilla upplägget. Nu återstår att se om han även kommer fatta att han kan komma in/ut när han själv vill och om vi i så fall kommer få spontana, nattliga besök i vår säng.

Det är tal om månader innan Wollmar kommer få en annan säng och Wilfred få spjälsängen. Hoppas att även den förändringen kommer falla i god jord.

Osynk med sömnen

Wollmar har alltid varit lätt på många sätt. Han har sovit bra, ätit bra och alltid varit lätt att lägga. Som bebis var han tillfreds efter att ha ätit och tyckte om att ligga själv i sin säng. Wilfred kom ut och har redan visat sig vara en annan personlighet. Han vill vara nära, helst ständigt och jämt. Får han bestämma är han inte längre ifrån än en bröstlängds avstånd. Han visar ett kraftigt temperament när maten dröjer eller när vi ens tänker tanken på att försöka lägga bort honom. Det är härligt att redan nu se olikheter i deras personligheter. Som lillebror är det nog också en fördel att vara lite mer bestämd på hur man vill ha det, annars blir det nog gärna så att storebrors behov syns och hörs mest, i alla fall i det här läget.

Det har funkat väldigt bra för oss i början av tvåbarnslivet. Men å andra sidan, hur svårt kan det vara när man är två lediga föräldrar med två barn?

I natt hade vi dock en riktigt dålig natt. Det började visserligen bra. I och med att vi fixat kryphålet i Wollmars säng kunde jag lägga honom för första gången på länge. Sedan sov vi alla bra, med någon enstaka amning, fram till halv tre. Då vaknade Wilfred med ilskna vrål. Magknip av stora mått och inget hjälpte förutom att knyta in honom i bärsjalen. Jag passade på att stå och göra lite prisjämförelser på olika webbshoppar för lite grejer vi behöver köpa. Efter fyrtio minuter gick han att lägga igen och jag fick somna om. Cirka tjugo minuter över fyra vaknade Wollmar och var hungrig. Han fick komma till vår säng, och efter en kvarts tjat om bananer och gröt fick han äta en banan. Sen la vi honom i hans säng igen. Om han somnade om vet vi inte, men det var tyst från hans rum i trettio minuter. Då hade man ju kunnat hoppas på att få sova lite till, men nej. Då ville Wilfred äta igen.

Tio över fem gav vi upp och gick upp och åt frukost. Till råge på allt var brödet slut. Men det fanns i alla fall kaffe…

Det är generellt inte jättemycket krångligare att ha två barn än ett (så här långt åtminstone), men när båda barnen är totalt osynkade kan det resultera i rätt lite sömn.

Uppmaningen att ”sova när bebisen sover” var inget för mig när jag föräldraledig med bara Wollmar. Då ville jag ta de tillfällena till att laga mat, måla, läsa eller träna. Nu känns läget lite annorlunda.

24 dagar!

Wilfred är idag 53 cm lång och väger ganska precis 4 kg. Det är en härlig sommardag och när Wollmar vaknade efter vilan drog vi till Eriksdalsbadet. Vi kör samma koncept som sist. Wilfred sover, jag solar och de andra badar.

Eller ja. Wilfred äter och kräks också.