Idag har jag och Wilfred varit på mitt jobb och hälsat på. Jag behövde lämna tillbaks en nyckel till ett lås som bytts ut, så det blev en spontan sväng om dit. Folk blev rätt förvånande när vi kom. Jag saknar inte att jobba, men det är kul att bli påmind om att det finns många trevliga och roliga kollegor
Wilfred har haft en magbökig förmiddag och har nu slocknat i mitt knä. Wollmar är på förskolan. Han grät när jag lämnade honom och sa: mamma, vill inte. Det skar lite i hjärtat när han också uttryckte det så tydligt. Men i eftermiddag åker vi hela familjen ut till min mormor och morfar ute i Huddinge. Då får han också åka tåg, det kan ju vara en tröst.
Han har ju alltid älskat förskolan, hoppas det inte blir en tråkig vändning nu bara för Wilfreds skull.
Bröstläckage
Idag smet jag in på rean på HM och köpte en ny blus att känna mig lite fin i, efter-graviditetskroppen till trots.
Vi åkte på eftermiddagskaffe hos mina morföräldrar och det lyckades -jag kände mig rätt fin trots allt.
På pendeltåget på vägen hem kom jag på att jag lovat komma på ett sammanträde i kyrkan en halvtimme senare. Med Wilfred i bärsjalen var det bara att säga Hejdå till Wollmar och Joseph och fortsätta i kollektivtrafiken. Jag kände att det var lite tur att jag kom på detta en dag då jag ändå var lite sminkad, hårfixad och hade just den nya blusen på mig. Det är långt ifrån alla föräldralediga dagar som jag känner att jag är redo att möta folk sådär.
Jag och Wilfred kom dit någon minut sena, och jag började knyta upp sjalen och sätta oss tillrätta. Jag hittade en vikarierande famn till Wilfred medan jag själv försåg mig med kaffe och en smörgås.
Då tittade jag ned.
Wilfred hade tydligen passat på att kräkas en del i sjalen och den svarta blusen var vitspräcklig på sina ställen.
Någon sekund senare gnydde Wilfred till i den vikarierande famnen, och mitt högre bröst fick spunk. Plötslig kände jag hur det sprutade och rann nerför bröstet och magen.
Det är litegrann som att kissa ner sig, känslan av att brösten läcker sådär vansinnigt.
Som tur var dolde ändå den svarta färgen det värsta.
Men det är liksom sjukt oglammigt att sitta där i vitspräcklig svart, ny blus och känna hur det där varma som läcker blir kallt och mjölksockerklibbigt.
Då är liksom spyfläckarna på höger axel totalt i lä.
Joråsåatte. Livet är rätt glamoröst annars.
Förskoletack
Idag är det sommaravslutning på Wollmars förskola. Han kommer ju fortsätta några veckor till, eftersom vi inte har vår riktiga semester förrän i slutet av juli. Men de har avslutningen innan personalens semestrar drar igång och som en slutpunkt på vårens projekt.
Vi kommer träffas allihop på förskolan och sedan promenera tillsammans till en park. Barnen har varit där och övat på sånger alla dagar den här veckan.
Både storbarns- och småbarnsavdelningen kommer ha sånguppvisning och sedan ska vi alla picknicka. Hoppas på bra väder!
Jag har börjat fixa ihop lite sommarpresenter till pedagogerna. I och med att min mamma är förskolelärare så har jag sett många varianter av presenter från barn och föräldrar, och vet att det är väldigt svårt att pricka rätt. Jag menar, vad vet jag egentligen om pedagogernas smak vad gäller inredning, böcker eller vin? För min del är valet därför enkelt: blommor eller förbrukningsvaror.
Jag har gått till en bokhandel och köpt cellofanpåsar och sedan gjort kort. På korten har jag skrivit
“Tack för den här våren! Tack för tågprojektet och ert fantastiska engagemang. Tack för kramar och tröst när Wollmar är ledsen. Tack för påklädning, avklädning och tusen blöjbyten. Tack för sångstunder, pyssel och återvinningspromenader. Tack för att Wollmar blir sedd och bekräftad. Tack för en trygg miljö. Tack för at vi kan känna oss avspända när Wollmar är på förskolan. Tack för luncher och mellanmål. Tack för alla timmar i parken. Tack för allt du gör!”
Så har vi hittills fyllt påsarna med två olika sorters choklad. Joseph ska gå till vår favorit-te-butik och köpa något gott te och kanske någon annan liten grej.
Det blir inga dyra presenter, men jag tror verkligen att det är tanken som räknas.
Balkongmys
Lyssnar på Fysiopodden, bebisgosar och ska strax göra i ordning pannkakspicknick. En rätt soft fredag, trots rätt stor sömnbrist.
Trevlig fortsättning på er fredag. den trettonde!
Sommaravslutning på förskolan
Igår var det sommaravslutning på Wollmars förskola. Det innebar att alla föräldrar (som kunde) samlades på förskolan och sedan gick vi i samlad skara till en park i närheten. Där stod barnen på en scen och sjöng sånger som de övat på under några veckor tid. Wollmar blev lite ledsen medan han satt och väntade på att sångerna skulle börja så Mia och Wilfred fick sätta sig bredvid honom.
Sedan kan jag inte påstå att Wollmar var särskilt engagerad i sången och det samma kan sägas för de flesta andra barn i hans ålder. Men det var fint i alla fall.
Efteråt var det picknick och vi åt och umgicks lite med andra familjer. Men en picknick med en nästan tvååring och ett spädbarn varar inte nödvändigtvis länge och så var det denna gången.
Det har varit en riktigt härlig termin och det ska bli jätte kul att de vilka nya saker som kommer att hittas på under hösten.
Sky lift
Jag har nämnt det tidigare men jag är verkligen fortfarande fascinerad av hur Wollmar kan se en pytteliten del av något på super långt håll och konstatera vad det är. Antar att detta är en egenskap som barn har då de förmodligen inte är lika bra på att filtrera bort alla “onödiga” saker som vi ser hela tiden.
I alla fall så var vi på väg hem från förskoleavslutningen. Helt plötsligt säger Wollmar: “Telescopic boom”
Mia och jag tittade snabbt omkring men såg inget som passade beskrivningen.
“Did you se a telescopic boom, Wollmar?”, frågade jag.
“Telescopic boom. Skylift!”, svarade han.
Då såg vi den! En lift, eller sky lift som syntes långt långt bort. Se själva på bilden.
Vi gick i alla fall bort till den och tittade på när en arbetare åkte ner med liften. I detta var vi inte ensamma, utan det fanns en liten skara med föräldrar och barn som hade stannat upp för att titta på spektaklet.
Lekparkshäng
En solig söndag och vi tillbringar den i lekparken med plaskdamm. Har nyss ätit lite mellanmål och nu är det lek i någon timme till. Det är härligt med sommar!
Relaterat innehåll
Idag har jag och Wilfred varit på mitt jobb och hälsat på. Jag behövde lämna tillbaks en nyckel till ett lås som bytts ut, så det blev en spontan sväng om dit. Folk blev rätt förvånande när vi kom. Jag saknar inte att jobba, men det är kul att bli påmind om att det finns många trevliga och roliga kollegor
Wilfred har haft en magbökig förmiddag och har nu slocknat i mitt knä. Wollmar är på förskolan. Han grät när jag lämnade honom och sa: mamma, vill inte. Det skar lite i hjärtat när han också uttryckte det så tydligt. Men i eftermiddag åker vi hela familjen ut till min mormor och morfar ute i Huddinge. Då får han också åka tåg, det kan ju vara en tröst.
Han har ju alltid älskat förskolan, hoppas det inte blir en tråkig vändning nu bara för Wilfreds skull.
Idag är det sommaravslutning på Wollmars förskola. Han kommer ju fortsätta några veckor till, eftersom vi inte har vår riktiga semester förrän i slutet av juli. Men de har avslutningen innan personalens semestrar drar igång och som en slutpunkt på vårens projekt.
Vi kommer träffas allihop på förskolan och sedan promenera tillsammans till en park. Barnen har varit där och övat på sånger alla dagar den här veckan.
Både storbarns- och småbarnsavdelningen kommer ha sånguppvisning och sedan ska vi alla picknicka. Hoppas på bra väder!
Jag har börjat fixa ihop lite sommarpresenter till pedagogerna. I och med att min mamma är förskolelärare så har jag sett många varianter av presenter från barn och föräldrar, och vet att det är väldigt svårt att pricka rätt. Jag menar, vad vet jag egentligen om pedagogernas smak vad gäller inredning, böcker eller vin? För min del är valet därför enkelt: blommor eller förbrukningsvaror.
Jag har gått till en bokhandel och köpt cellofanpåsar och sedan gjort kort. På korten har jag skrivit
“Tack för den här våren! Tack för tågprojektet och ert fantastiska engagemang. Tack för kramar och tröst när Wollmar är ledsen. Tack för påklädning, avklädning och tusen blöjbyten. Tack för sångstunder, pyssel och återvinningspromenader. Tack för att Wollmar blir sedd och bekräftad. Tack för en trygg miljö. Tack för at vi kan känna oss avspända när Wollmar är på förskolan. Tack för luncher och mellanmål. Tack för alla timmar i parken. Tack för allt du gör!”
Så har vi hittills fyllt påsarna med två olika sorters choklad. Joseph ska gå till vår favorit-te-butik och köpa något gott te och kanske någon annan liten grej.
Det blir inga dyra presenter, men jag tror verkligen att det är tanken som räknas.
Lyssnar på Fysiopodden, bebisgosar och ska strax göra i ordning pannkakspicknick. En rätt soft fredag, trots rätt stor sömnbrist.
Trevlig fortsättning på er fredag. den trettonde!
Sedan kan jag inte påstå att Wollmar var särskilt engagerad i sången och det samma kan sägas för de flesta andra barn i hans ålder. Men det var fint i alla fall.
Efteråt var det picknick och vi åt och umgicks lite med andra familjer. Men en picknick med en nästan tvååring och ett spädbarn varar inte nödvändigtvis länge och så var det denna gången.
Det har varit en riktigt härlig termin och det ska bli jätte kul att de vilka nya saker som kommer att hittas på under hösten.
Vi gick i alla fall bort till den och tittade på när en arbetare åkte ner med liften. I detta var vi inte ensamma, utan det fanns en liten skara med föräldrar och barn som hade stannat upp för att titta på spektaklet.
En solig söndag och vi tillbringar den i lekparken med plaskdamm. Har nyss ätit lite mellanmål och nu är det lek i någon timme till. Det är härligt med sommar!
Har lillplutten mycket magknip? Isf rekommenderar jag varmt Windi om ni inte redan har det. Kan bespara en många timmars smärta när det är som värst!
Ja, alltså inget kolikskrikande eller så. Men jämfört med Wollmar som typ skrek första gången vi tre månader så är det mycket. Vi fick en Windi på BVC igår. Vet att ni haft god nytta av den, ska testa vid tillfälle. Vi sjalar mest, då slutar gråten också omedelbart.
Okej. Hör av er om ni vill ha teknikmässiga tips om ni inte redan fått det!
Men! Såklart vi vill ha tekniktips! Vill ju ogärna börja med den och göra fel, är nog därför vi drar oss för det!
Okej. Då kör vi Windiskola! För maximal utdelning: en håller i Windin, den andra håller i benen. (Det går alltid så mycket bättre om man kan vara två). Det är typ omöjligt att få ut något enligt min erfarenhet om bebisen skriker och spänner sig. Så magknip till trots – kan man få bebisen lugn innan så tjänar man mycket! Den som håller i benen trycker med dem upp mot magen medsols (eller är det motsols? Vad heter det? I klockans riktning iaf..hmm) några varv. Vi brukar göra det tre varv, ett två tre. Och på tre trycker vi upp benen mot hakan för ett PUSH liksom. Och då brukar det komma ut allt möjligt. Upprepa! Den som håller i Windin får akta sig, det kan komma ut föremål genom den i flygande, hög hastighet. Se till att den inte täpps igen, då är det bara att spola ur och fortsätta för att luft ska kunna passera 🙂 typ så gör vi iaf, med gott resultat.