Idag är det två månader sedan Wilfred föddes. Första månaden var fantastisk på många sätt, men också jobbig eftersom vi alla sov rätt dåligt. Och så klart var den första tiden efter kejsarsnittet lite jobbig rent konvalecensmässigt.
Andra månaden har saker och ting fallit på plats. Wollmar är helt cool med att ha fått en lillebror. Omställningarna i familjen och återgången till förskolan har gått bra. Joseph är tillbaks och jobbar. Jag har inte kommit in i någon riktig vardag än i och med att det är sommar och vi hittar på saker med folk som har semester. Men allting rullar på och det är faktiskt inte så mycket jobbigare med två barn än med ett. Själva logistiken är densamma och blöjbyten och påklädningar kan man göra samtidigt av bara farten.
Wilfred är en helt annan personlighet än sin storebror. Han är nöjd bara han får vara nära. I början var det hudkontakt han ville ha allra mest. Nu märker man att han också blir nöjd och glad av att få vara med när Wollmar leker, att höra och se honom. Wilfred sover mycket mindre än vad Wollmar gjorde och bara korta små stunder. Men som sagt, nätterna är okej. Det är på dagen som han antingen vill ligga i ens famn, i en vagn som rullar eller i sjalen för att kunna sova längre än 5-10 minuter. Wollmar har alltid sovit som en stock i egen säng och sovit mycket och länge.
Han är en glad skrutt och ler och jollrar mycket. Nu får även jag mysiga leendestunder dagligen. Han äter rätt oregelbundet, det varierar mellan en gång i timmen till fem timmars uppehåll (det långa uppehållet är hans första sovpass på natten).
Han har ett navelbråck som jag inte tror att vi nämnt här faktiskt. Hans söta navel står ut som en stor tryckknapp, den blir större när han gråter eller krystar. De säger att han ska försvinna inom två år, annars får man operera. Den har inte blivit mindre än, men det har ju bara gått två månader.
Wilfred är den ljuvligaste lilla personen den här familjen kunde önska sig. Vi är så glada och tacksamma över honom!
