Idag för två år sedan föddes Wollmar. Det är helt sjukt att vår lilla grabb redan är så gammal. Sen igen är det bara att inse att vi har långt kvar att gå och att vi kommer säga samma sak i många år framöver. I alla fall.
Hur var hans födelsedag? Wollmar kom in och väckte oss vid 06:20. Efter frukost fick han presenter från oss och farmor och siya. Han fick en bok av oss och ett legotåg av dem. Vi har kvar en present som han får när han kommer hem plus att han fått att han ska få gå barngympa (Born to Move) på vårt gym i höst.
Sedan fick han hissa flaggan tillsammans med farmor och strax efter det kom kusinerna Erika och Camille. Det var så roligt att leka med dem vi i princip fick tvinga honom att sova middag, något som aldrig hänt tidigare. Efter allt förberedelsefix kom gästerna vid tretiden. Vi bjöd på två sorters snittar med en krämig fyllning med majonäs, creme fraiche, kapris och rödlök. Det som skillde dem var att den ena hade tonfisk och den andra bacon. Utöver fyllningen hade vi romansallad och tunna skivor av tomater i. Utöver detta hade vi rabarbergrottor och vattenmelon och Wollmars favoriter kex och popcorn (Wollmar åt nog nästan motsvarigheten till en hel mikropop helt själv). Sedan var det bara kaffe och the och två tårtor. Det skulle bara bli en tårta egentligen med eftersom 10 äggulor gick åt till jordgubbstårtans vaniljkräm gjorde vi också en marängtårta med massor av bär och grädde.
Wollmar var jätteduktig och satt med massor av vuxna helt själv vid ett bord utan varken mamma, daddy, farmor eller siya. Han där och beställde skål efter skål med popcorn. Han är verkligen inte särkilt intresserad av sötsaker annars. Han fick smaka en bit rabarbergrotta och verkligen rös av obehag. Tårtan smakade han en sked av, men tackade nej till mer.
Wilfred gjorde det som en 11 veckors bebis gör bäst och var glad och söt.
De senaste nätterna har det varit hemskt besvärligt att få Wollmar i säng på kvällen. Det som i vanliga fall tar mindre än 1 minut har blivit 45-60 minuters kamp. Det är helt enkelt för mycket roliga saker som lockar och han skulle helst bara velat strunta i hela sovgrejen. Men ikväll var han helt slut och det tog inte många minuter för Mia att lägga ner honom och be godnattbön innan han slocknade. Han hade så roligt på kalaset och lekte vilt både med barn och vuxna. Det är mysigt att se så många av de människor som finns runt om i våra och våra barns liv och det värmer så mycket att bemötas av deras kärlek och omtanke.
Tack för att ni alla finns!
