Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » 11-15 augusti 2014

11-15 augusti 2014

Nu är vi alltså hemma igen!
Planen för dagen är att göra inomhus-saker och checka av lite grejer från en att-göra lista (lämna donationsmjölk, Joseph till frisören, hämta ut startkit till Midnattsloppet och sånt).
Men såklart är en tur till lekparken alltid prioriterat. Vi hann vara en stund i parken innan regnet.
Vi har haft en trehjuling ståendes i några månader. När vår bostadsrättsförening har städdag finns alltid en fyndhörna där man kan gå och ta saker som andra vill bli av med. En trehjuling blev årets fynd och den har stått och väntat på Wollmar sedan i april. Vi vet att han inte kan cykla än, men att han otroligt gärna sitter på en cykel och går framåt med benen (kanske vore det egentligen bättre att köpa en springcykel, men vi får ta en sak i taget).
Wollmar blev otroligt glad och och ville naturligtvis inte alls gå in när regnet väl kom.
image

image

Nu återstår det bara att se hur höstvädret kommer bli och hur lekparkshösten kommer arta sig. För visst känns det som att hösten är nära nu?

Tankevurpa om plötslig spädbarnsdöd

När Wollmar var bebis oroade jag mig rätt mycket för plötslig spädbarnsdöd. Visst att det är bra att man får information om riskerna och vad man kan göra för att undvika, men för mig sjönk det in riktigt djupt. Ibland hade jag svårt att somna om efter nattamningarna bara för att jag ville höra att han andades och hade det bra.

Med erfarenheten av en bebis som blivit stor och överlevt spädbarnstiden är jag mycket mer avslappnad gällande risken för plötslig spädbarnsdöd när det kommer till Wilfred. Och sömn är mer dyrbart, när jag väl ligger i min säng kan inte ens vilda hästar hålla mig från att somna. När vi bara hade Wollmar som bebis kunde man ju ligga kvar och dra sig i sängen så länge han var nöjd, och på så sätt kunde nätterna bli rätt långa. Men nu vaknar storebror innan sex varje morgon och vill köra igång dagen.

Jag oroar mig helt enkelt inte för att Wilfred ska sluta andas. Vi samsover inte, vi röker inte, han ligger på rygg. Vi har gjort allt vi kan för att riskerna ska minimeras och jag känner mig avspänd med det.

Men. Nu kommer vi till det sjuka. När Wollmar av någon anledning sover längre på morgonen än vanligt, eller bara om jag vaknar på natten och det inte är på grund av Wilfred. Då kan jag känna ett behov att smyga och kolla att Wollmar andas. Jag kollar såklart till Wilfred också. Men ändå, det är lite rubbat att jag fortfarande har den här reflexen för en tvååring. Så djupt gick tydligen rädslan.

En uppenbar hang up.

Tremånadersbesök på BVC

BVC-besök (tre månader)

Idag har vi varit på tremånadersvaccinering av Wilfred på BVC.

Allt sånt gick bra, även om han såklart grät vid sticken.

Han är på dagen 13 veckor gammal, och imorgon blir han tre månader.

Det lustiga är, att vi var på 3-månadersbesök med Wollmar dagen innan hans tremånadersdag också. Så nu har vi mått till en ganska exakt jämförelse (om man nu bortser från att det är ny BVC, annan sköterska som mäter och en annan sorts våg på nya stället).

Wilfred vägde 3290 gram när han föddes, två veckor för tidigt.
Wollmar vägde 3960 gram när han föddes, några dagar för tidigt.
Wilfred var en cm kortare när han föddes (50 cm) och är fortfarande lite kortare än vad Wollmar var i samma ålder.

3-månadersmåtten på våra grabbar

Wollmar: 6320 g, 62,5 cm, 39 cm huvudomfång
Wilfred: 6610 g, 61,8 cm, 40 cm huvudomfång

Det lustiga är att Wilfred ändå upplevs något smalare och längre. Förklaringen kanske ligger i att Wilfred proportionellt sett har längre ben i förhållande till överkroppen. Wollmar har alltid haft en storlek mindre i byxor än vad han haft i bodys och överdelar. Wilfred har samma storlek på hela kroppen.
Men Stor-Wilfred har alltså sprungit om storebror med 300 gram, trots att han vägde nästan 700 gram mindre vid födseln.

Coolt va?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *