16-20 augusti 2014

Höstens första dag?

Joseph är tillbaks på jobbet, Wollmar på förskolan. Jag och Wilfred är hemma och har på en del sätt den första vardags-dagen, den första föräldralediga dagen då alla omständigheter är vardag. Vi hade ju dagar där i juli då Joseph jobbade också, men då handlade ju allt om att göra dagarna så mycket somriga och så lite vardagslika som möjligt.

Jag har älskat semestern, men det ska bli för himla mysigt med höst, med rutiner, med vardagar med timmar med bara Wilfred och med att lämna och hämta en glad storebror på förskolan och timmar med båda barnen.

Det är ju dock inget är som är konstant med livet med småbarn.
Just nu sover Wollmar i spjälsäng i eget rum och Wilfred i vagga i vårt rum.
På fredag kommer Wollmars nya säng som vi beställt. Vi landade med beslutet att köpa en resårbotten, 90*200, just för att kunna mysa ihop med nattningar och bokläsning med båda barnen.
För att ge Wollmar lite distans till spjälsängen kommer den temporärt åka ner till källaren i väntan på att Wilfred vuxit ur vaggan (vid nio kg). Vi vill inte att han ska känna att lillebror liksom snor hans älskade säng.

Det kanske låter som en bara-att-göra-förändring, men det är rätt laddat. Wollmar älskar ju att sova och älskar sin säng. Vi hoppas att bytet går bra.

Och när det är dags att byta från vagga till spjälsäng, då kommer Wilfred få flytta in till Wollmars rum. Vi har inte tänkt på det riktigt än, men det känns inte som att vi får plats med en stor spjälsäng i vårt rum som det är nu.Och hur kommer det gå? Kommer de störa varandra? Hur kommer Wollmar påverkas av att Wilfred kommer vilja nattamma?

Jaja. Välkommen höst med allt vad du innebär. Det är spännande med icke-konstanta inlägg i en efterlängtad vardag.

Dagens skratt

Wollmar, Wilfred och jag var i parken och vi lekte tittut. Wollmar sprang och skrattade så häftigt att han fick till en riktig grymtning när han stannade till. Han tittade då förvånat på mig och utbrast

”Haha Wollmar är gris!”

Vi fnissade länge åt det…

Sen när vi kom hem och började äta middag tog Wollmar en bit kassler i munnen, men den kom ut lika fort igen.

”Smaka inge vidare!”

var utlåtandet. Där ser man…

Previous

Next

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *