4 september
Daddyn kom hem i natt.
Daddyn ledig från jobbet för att kompensera för frånvaron.
Barn och mamma glada.
Mamma och lillebror skötte tvättstugan.
Daddy och storebror gick och handlade mjölk.
Daddy och storebror bakade småkakor.
Mamman rusade iväg och höll barnvagnsträningen.
Kom tillbaks till intervjun, svettig
Lunch- och duschbreak.
Mamman lämnade barn och man med en flaska utpumpad mjölk.
Två timmars intensiv klädshopping för mjölkpengarna (de 2400 kr mamman fick för bröstmjölksdonationen) följde.
Hem till läggdags för barnen.
Snart: middag på tumanhand för föräldrarna och modevisning med alla mammans nya kläder.
Bra, men intensiv, dag!
Lycka är en sällsam fågel
Titeln från en bok av Anna Gavalda får utgöra rubriken till det här blogginlägget. Det känns så idag. Lyckan är en sällsam fågel som just nu har byggt bo hos mig. Även titeln till en annan Gavalda-bok känns extra sann idag – Tillsammans är man mindre ensam.
Jag gick min och Wilfreds morgonpromand av i strålande sol och kunde konstatera att träden börjar få höstfärger på andra sidan Årstavikens skimrande vatten. Jag har en fantastisk man som jag nyligen fått sakna och jag har två uuuunderbara barn. Att få sakna är en fin sak, då känns kärleken lite extra när man slipper sakna längre. Nuförtiden saknar jag Joseph på så många fler sätt än tidigare. Fint att få sakna sin älskade för att han är just det, älskad. Men också för att han är barnens bästa pappa. Idag är en lycklig dag när hösten är vacker och jag är uppfylld av kärlek
Jag är också lycklig av det enkla och ytliga skälet att jag fick shoppa igår. Min garderob har varit en sorglig historia det senaste, kan jag känna. Två graviditeter relativt tätt med en amnings- och kroppsåterhämtningsperiod där emellan har inte gjort att jag köpt särskilt mycket nytt och fräscht. Gravidkläder och amningslinnen visserligen, men det kan knappast räknas.Igår köpte jag två t-shirtar, två par byxor, två koftor och en uppsättning nya träningskläder. Alltså, lyckan.
Jag hade också en bra känsla i – och för – kroppen när jag handlade igår. Faktiskt inga föraktkänslor inför min egen kropp, vilket var skönt. De brukar finnas där. Jag var ju utan barn och Wilfred var hemma med Daddy och flaska. Mina bröst växte i takt med att jag provade kläder. Magen har bristningar och lös hud som hänger. Det finns andra icke-barnafödande-relaterade saker jag inte brukar trivas med. Men igår var jag fokuserad på att hitta kläder jag trivs med, inte att klanka ner på mig själv. En väldigt bra sak.Jag är så otroligt glad över det och över nya träningskläderna, så här kommer lite bilder.
Nya tights och långärmad funktionströja. Här ska ju barnvagnstränas och Göteborgsvarvet-tränas genom alla slags väder!
Magen börjar ta sig. Inte precis som jag önskar ha den, men ändå. Jag är helt okej med den.
Och min nya äääälskade vindjacka inför vinterlöpingen! Alltså, heeeej favoritplagg!
Fina bröder
Vi är verkligen lyckligt lottade att ha fått två så fina barn. Nu tror jag i och för sig att de flesta (om inte alla) föräldrar känner så men det är i alla fall så det är. Det som just nu är hemskt roligt att se är hur Wilfred blir större och mer stabil och hur Wollmar tar större intresse i sin lillebror.
Wilfred sitter mer och mer stabilt för varje dag som går. Han kan inte sitta själv på golvet (han är ju trots allt knappt 4 månader), men om man sätter honom i soffan eller i sängen med en kudde bakom sig så sitter han ganska länge. Han tycker om att få sitta up och kunna titta och följa det som händer.
Han har även börjat att inse vad det innebär att hålla något i handen. Sätter man en skallra i handen på honom så tappar han den inte i första taget längre. Den skakas, tittas på och stoppas i munnen.
Idag förslog vi till Wollmar att Wilfred skulle bada med honom på kvällen. Han lyssnade men sa inget särskilt. När det sedan var dags för badet skutta han till badrummet och ropade, “Båda bada. Bada sammans Wilfred.”
När badet var fullt och det värsta skvättandet var klart fick Wilfred komma i. Mia började tvätta honom och efter ett tag så kom Wollmar fram och ville tvätta lillebror. Han klappade honom på magen och fick hälla lite vatten med en liten skål på Wilfreds huvud. Det var så himla gulligt!
Det känns verkligen som att Wollmar och Wilfred har fått en bra start tillsammans och har mycket god potential att bli de bästa av vänner. Det finns så mycket som jag längtar till i deras utveckling och framtid att det är ibland lite svårt att finna sig i nuet. Så för att förankra mig i detta nu tittar jag på och delar med er en liten bild på våra underbara söner.
Bara en måndag
Idag är en grå måndag. Inte dålig på något sätt, men inte heller utmärkande bra.
Joseph jobbar sent men Aylin är här och håller oss sällskap.
Jag tvättar och vi har ätit pasta och köttfärssås. En sån dag.
Lättlagd som bebis – lättlagd som större barn?
Wollmar har alltid sovit bra och alltid älskat sin säng . Vilken tid som helst på dygnet, när han blivit riktigt ledsen, kan han fråga: Sova nu? Att få gå och lägga sig är för honom en riktig treat, något extremt positivt.
Han har alltid varit så, även om han vid enstaka tillfällen då och då behövts sjungas för, vyssjas, kramas till sömns. Men annars är rutinen att vi lägger honom, pratar om hur dagen varit, ber kvällsbön och sen somnar han själv.
Vi har aldrig haft några nattningsproblem och aldrig behövt ta till oss någon metod för handhavandet av barn som inte vill somna.
Wilfred har fallit in i samma mönster och somnar sedan en månad tillbaks alltid kring 19-tiden i egen säng.
Vi är extremt lyckligt lottade, vi förstår det.
Men nu är min fråga. Kan vi redan nu tänka att Wilfred kommer vara en lika lättlagd kille som sin storebror, bara för att han är det nu?
Det kan ju gå så extremt i perioder, allting med barn. Men ändå. Någon som har någon erfarenhet?
Någon annan som haft lättlagda barn som bebisar, som sedan ändrat sig? Eller barn som alltid varit svårlagda? Lättlagda?
Berätta!
Sitta i vagn
Wilfred blir fyra månader nästa vecka. Han är redan fullt övertygad om att han är en stor kille nu och att ligga ner i vagn är ju bara för småskruttar. Föräldrarna är inte lika övertygade.
Men han sitter sjukt stadigt, det får vi ge honom.
När Wollmar var 3,5 månader kunde han rulla åt alla håll. Wilfred har hittills inte varit ett dugg intresserad av att rulla. Han är nöjd med att få ligga på mage och kolla på storebror. Helst vill han som sagt sitta upp.
Både Wollmar och Wilfred har varit extremt tidiga med att lyfta huvudet (innan 1 månad). Wollmar var tidig med att rulla (3 mån) och tidig med att sitta med och utan stöd ( 4 resp. 5 månader) och tidig men ändå inom normalspannet för att börja krypa (7 mån). Och började gå vid 11,5 månader. Totalt sett ganska tidig, Wollmar alltså.
Wilfred är tidig med de att hålla huvudet och att gripa medvetet, men vänder sig inte än.
Att ha en dejt med sitt barn
När Wilfred föddes konstaterade jag och Joseph gemensamt att båda våra barn har rätt till egentid med båda sina föräldrar då och då. Det är så otroligt lätt att hamna i en situation där jag som mamma har hand om bebisen och pappan är med stora barnet, alltid.
Redan första veckan tog jag Wollmar och gick och sopsorterade och var borta 45 minuter eller så. Bara för att. Bara för att vi kan, och ska, ge våra barn egentid med oss var för sig.
Idag är det föräldramöte på förskolan. Jag är ju ALLTID den som hämtar och lämnar nuförtiden, så Joseph ville verkligen få chansen att vara där och få höra hur de har det nu. Jag skulle alltså stanna hemma med barnen. Eller, verkligen? Wilfred hänger ju med mig när jag går på verksamhetsrådsmöten och grejer kvällstid. Nej, vi bestämde oss för att planera in en barndejt. Jag fick egentid med Wollmar ikväll. Vi har läst böcker och han fick bada med badskum och vi skojade och lekte, länge, länge. Wilfred fick hänga med på föräldramötet. Kanske lite mindre kvalitetstid på så sätt att de inte umgicks regelrätt. Men Wilfred fick tid med Daddy, kroppskontakt i alla fall. Vilket i hans värld förmodligen är det viktigaste just nu.
Jag hade pumpat och så värmde vi mjölken och hällde upp i termos innan de gick.
Nu sover Wollmar och Joseph och Wilfred kom precis hem. Allting har varit lugnt på deras front också.
