Barngympa
Igår var det premiär för Born to move på gymmet. Det är en dans och lekgympa för barn mellan 2-3 år.
Det kommer att hålla på i 12 veckor under hösten och stämningen var på topp när Wollmar och jag gick hemifrån.
När vi väl kom till gymmet och ställde in vagnen började Wollmar direkt med sitt “Jag vill inte daddy”. Jag lyckades manövrera runt detta genom att prata om det spännande skåp vi skulle få använda i omklädningsrummet och hur kul det skulle vara att byta om. Det köpte han med hull och hår och vi lyckades än en gång bygga upp en stämning inför att gå upp och ha lekgympa.
Väl i träningslokalen verkade Wollmar trivas och tyckte att det var kul. Lekledaren kom med sin dotter och även då var det ganska lugnt. Men när alla andra barn kom (totalt 5 tjejer med sina mammor) började Wollmar att lacka ur. Ledaren berättade vad vi skulle göra och så fort musiken startade och vi skulle dansa vill inte Wollmar göra någonting alls och fick panik om han var mer än 5 mm ifrån mig.
Till slut fick vi sätta oss på bänken på sidan och titta på allt med jag försökte övertyga honom om att vara med. “Se så roligt barnen har när de dansar och leker. Vill du inte vara med?”. Ingenting fungerade. Till slut kom en låt där man gick i skogen och skulle låtsas vara lite olika djur. Då lossnade det för Wollmar och han hängde på. Efter det gick det bara bättre och bättre och vid passets slut gick han där ifrån 5 cm länge och tackade gympaledaren och sa att vi ses igen.
Frågan är hur det kommer att gå nästa vecka. Hoppas det blir bättre.
Hemmadag
Idag är en en dag när Joseph jobbar supersent och jag är ensam med barnen tills efter läggning. Jag och Wilfred kör därför en supersoft måndag och gör så lite som möjligt. Det är riktigt tråkigt väder, så vi får se hur eftermiddagen blir. Tiden går alltid fortare om vi kan vara ute och leka.
Det som är lite pissigt just nu är att jag har skitont i handlederna och att det på alla sätt påminner om De Quervains syndrom. Jag borde kanske egentligen ta och boka en tid hos en kollega och få handledstöd. Men, jag tänker vara en dålig patient och bara hoppas på att det inte är så allvarligt och att det kommer gå över. Jag vet att jag provocerar handlederna väldigt när jag ligger och pillar med mobilen i timmar varje dag medan jag ammar.
Jag ska skärpa mig ett tag och försöka avlasta handlederna och tummarna så mycket jag bara kan och hoppas på att det blir bättre.
Annars jobbar jag på ett blogginlägg om core-träning (igen…) och försöker komma på nya lekar och pyssel att aktivera Wollmar med under kommande höstdagar. Tips någon?
Grabbarna Fernando
Idag var Mia på verksamhetsråd i kyrkan och hade med sig Wilfred. Jag hade gärna haft båda pojkarna hemma men flaskmatningen har inte riktigt funkat det sista och vi ville inte chansa.
Alltså fick jag lite egentid med Wollmar. Eftersom Mia och barnen oftast varit ute innan jag kommer hem blir aktiviteterna efter middag mest inomhus. Nu var Mia ute med barnen idag med, men jag passade ändå på att dra ut till parken med Wollmar eftersom det kändes som en evighet sedan (säkert en hel vecka ska ni veta!).
Vi lekte lite affär inne, städade upp för kvällen och drog sedan ut och röjde. Det är alltid kul att se Wollmar i parken eftersom man så tydligt kan se den utvecklingen som skett sedan sist. Man kan inte påstå att sommar var kvar och det var riktigt kallt om händerna till och från. Men vi passade på att sätta oss och äta banan samtidigt som vi njöt av solens sista strålar.
Väl inne gjorde i ordning oss för kväll (kanske mer Wollmar än jag då) och tittade lite på TV. Sedan la vi oss i Wollmar säng och läste en bok som han hade valt ut innan vi släckte och bad godnattbönen.
Mysig kväll!
