Lösningen på flaskproblemet
Wilfred har vägrat flaska sedan några veckor, ju. Vi har alltid haft både Esska-nappar och flaskor för att det var dessa som funkade bäst för Wollmar och vi gärna har velat ha gumminappar och inte silikonnappar. Vi funderade litegrann på om det var värt att köpa nya flaskor från annat märke, men eftersom vi har förhoppningar om att slippa både ersättning och välling (precis som med Wollmar, han gick direkt på mat och klarade sig fint med lagad mat, gröt och frukt) kändes det som en osäker och dryg investering.
Efter lite runtgooglande hittade jag dock en tänkbar lösning – att bara byta från en rund dinapp på Esska-flaskan till en anatomisk. Eftersom Wilfred älskar de anatomiska Esska-napparna var det värt ett försök. Och att bara köpa en ny dinapp var billigt, typ 30 kronor fraktfritt.
Den kom igår och vi testade den på kvällen. Nu gick flaskmatandet utan minsta problem!
H O P P A S att det håller i sig!
Morbus De Quervains
Det handledssmärtan har blivit värre och idag gick jag till jobbet i egenskap av patient. Jag fick lite skäll, goda råd och handledsstöd som i princip gör att jag inte kan röra tummarna. Dessa ska jag nu ha på mig dygnet runt och hoppas på att inflammationen ska gå över. Det kommer inte gå att ha dem jämt. Man kan inte både byta blöjor och laga mat med dem på, det hade blivit osanitärt. Meningen är ju också att jag ska bli orörlig med dem på, men det blir verkligen ett handikapp. Köra leksaksbilar, krypa på golv, skala potatis, knäppa knappar – allt blir svårt!
Jobbigt! Hoppas det går över fort!
En riktigt fin lördag
Som jag skrev om förra veckan så var första halvan av Wollmar dans- och lekgympa (a.k.a. Born to move) en total katastrof. Eftersom andra halvan funkade riktigt bra så var det den biten som vi tog till vara på. Vi har pratat om dansen nästan varje dag den här veckan. På vägen dit var Wollmar mycket uppspelt och väldigt förväntansfull. I och med att han var det även förra veckan så var jag ändå lite orolig. Men när vi väl samlades allihop i gympasalen och musiken började så kom Wollmar igång med det samma.
Oj oj oj, va roligt han hade. Dans och lek och bus och inga tårar. Det var verkligen hur kul som helst och jag som i vanliga fall inte har så mycket till övers för dans fanns mig liksom i hela barndans-situationen och trivdes med dans som en aktivitet med min son.
Nästa veckan går jag med honom igen och veckan efter det är det Mias tur att få följa med.
Dagen i övrigt har varit hur trivsam som helst. Wollmar har ätit bra och under både frukost, lunch och middag har Wilfred suttit med och ätit mat med oss. Han har ätit:
1 tsk havregrynsgröt
ett finger doppat med cremé fraiche och
en gnutta kronärtkocks och olivtapenade
1 tsk bananskrap
ett par babyskedar med tomatsås och lite pizzabröd
En del av det som han får i sig rinner ut med dreglet eller kräks upp med nästa mjölkspya. Men i stort märker man att han bli mer och mer intresserad av mat. När man sitter vid bordet och vi börjar äta börjar han med att stirra ut valfri familjemedlem och efter ett tag börjar klagoropen och inte lägger sig till dess att han får smaka något. Han har även fattat grejen med sked då han direkt öppnar munnen när skeden är på väg mot honom.
Vi var lite orolig i början för att Wilfred-matintroduktions-grejen skulle gå sämre än med Wollmar, men nu inser vi att vi förmodligen kommer att få ett till matvrak inom kort. Nice!
Utöver det har vi haft Aylin på besök, varit i parken, lagat och ätit pizza och läst, lekt och haft det mysigt. Wollmar har börjat att gå omkring och sjunga lite olika sånger och är förvånansvärt duktig med texterna (och melodi för den delen). Se nästkommande klipp så får ni ett smakprov.
På kvällen låg han och Mia och läste och då drog han till med följande mening: ”Mamma, vi ligger på mage och läser om Skrot-Nisse”. Sammansatta meningar börjar också verkligen komma på plats.
A picknick in the woods
Nackdelen att bo i stan är bristen på skog och mark. Som tur var finns det i Stockholm en del grönområden som i alla fall ger en liten upplevelse av ”skog”.
Idag, efter middagen, bestämde vi oss att gå ut till skogspartiet som tillhör Tantolunden och leka och avsluta med en picknick/kvällsmat.
Jag hade Wilfred i sjal och Mia lekte och gick upptäcksfärd med Wollmar i skogen/buskaget. Vädret var helt underbart för att vara sista dagarna i september och vi satte oss högst upp på tantoberget och åt vår picknick i solnedgången.
På väg hem stannade vi och tittade på lite tåg och sedan var det hem för bad och läggdags. Verkligen sådana hära mysiga höstdagar som man vil ta tillvara på innan vinterslasket är ett faktum.
Nattliga eskapader
Igår kväll gick vi och la oss vid halv tio i vanlig ordning. Vi somnade ganska direkt både Joseph och jag. Barnen sov sedan länge.
Inatt vaknade jag av att Wollmar kom in i vårt rum för att lägga sig mellan oss, det gör han ibland. Jag vaknade till när jag såg att Josephs säng var tom. Det händer ofta att Wollmar kommer in till vårt rum på morgonen medan jag fortfarande sover, men Joseph har gått till jobbet. När Wollmar frågade var Daddy var svarade jag automatiskt att han hade gått till jobbet.
Men. Sen fick jag känslan av att det fortfarande var natt. Hade jag ens tagit upp Wilfred för att amma en enda gång? Jag kollade på klockan. 23.40.
MEN VAR ÄR JOSEPH DÅ?
Jag sprang upp och kollade i badrummet.
Där stod en yrvaken Joseph och höll på att dra på sig träningskläderna.
Han hade av någon anledning trott att det var morgon och att han skulle gå upp. Och eftersom det var tisdag skulle han ju springa en del av sträckan till jobbet.
Han blev glad när jag sa vad klockan var, han tyckte att han kände sig lite ovanligt trött.
Wollmar blev glad när Daddyn plötsligt dök upp och kröp ner bredvid oss i sängen igen.
Sen sov vi alla gott resten av natten (men undantag för några amningsuppvaknande från min och Wilfreds sida).
Hade Wollmar och jag inte vaknat hade Joseph nog hunnit iväg till pendeltågsstationen, minst, innan han upptäckte sitt misstag.
Haha.
