Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » 11-15 oktober 2014

11-15 oktober 2014

Ny park!

image

Nästan varje dag efter att jag hämtat storskrot på förskolan går vi till parken. Vi har hittat en ny lekpark. En förhållandevis liten och tråkig park, men den har många kvaliteter.
1. Den är inte full av förskolor, vilket alla andra parker på Södermalm är. Och ibland har jag verkligen inte lust att stå och trängas med 35 osnutna barn i färgglada västar och deras fröknar.

2. Den är inhägnad, så jag kan slappna av litegrann och inte känna mig så splittrad mellan barnen. Jag kan låta Wollmar springa lite längre ifrån mig utan att bli rädd att han ska springa ut mot en bilväg.

3. Den ligger så nära tågspåret att jag alltid kan locka med att vi ska kolla på tågen innan vi går hem. På så sätt kan jag ibland komma ifrån den dagliga “gå-hem-från-parken-krisen”.

3. Den är också så pass avlägsen att den är i princip folktom. Den befolkas då och då av andra flerbarnsföräldrar som är i samma situation som jag. Och att någon gång få en annan förälder att småprata med i parken är helt okej. Jag är inte typen som är superroad av att gräva i sandlådor eller stå och gunga. Jag är i och för sig inte heller superintresserad av att lekparkshänga med andra mammor. Men just nu tycker jag om att se andra syskon leka tillsammans och höra hur stor åldersskillnad det är mellan dem och hur det går med syskonrelationen.

Nackdelarna är att det är lite längre hem och att Wollmar bryter ihop av hunger och trötthet innan vi kommit hem. Han har ganska små marginaler vad det gäller sånt där. Men totalt sett tycker jag att det är värt det, att få lite lekparkslugn och ro.

Wilfreds barnvälsignelse

I helgen hade vi barnvälsignelse för Wilfred i vår kyrka. I jämförelse med Wollmars så drog vi inte riktigt lika stora växlar denna gången. Då hade vi bjudit hit många fler av min släkt från Öckerö men nu, med två småbarn hemma och lite tröttare föräldrar så kände vi att vi skulle skala ner på det lite grann.
Men annars så bjöd vi vänner och Mias systrar + mamma och fick en del hjälp med kakbakning och fikabjudningsfixeri. Mina föräldrar kom upp och representerade Fernando-släktet och var här hela helgen.

Efter barnvälsignelseakten sjöng en kompis en sång till Wilfred som vi hade önskat. Det är en text baserad på 4 mosebok 6:24-26 och då efter melodin till Edelwiess. Det är en låt som vi ibland sjunger som nattningssång för barnen och det kändes som en passande låt att ha vid detta speciella tillfälle.

image

Vi blir verkligen rörda av alla människor som vi har i vår närhet som bryr sig om oss och våra barn och det har verkligen varit en fin helg där barnen fått mertid med sin farmor och siya.

Nu har veckan samt vardagen kommit igång igen och Mia körde igång med dunder och brak med en fem-maskins-tvättstuge-omgång-städa-badrum-laga-middag-lämna-hämta-Wollmar-och-parka-barnendag. Trots att jag jobbar och kämpar på jag också så blir jag tacksam att få komma hem och upptäcka att alla hemmamåsten redan är utförda. Min fru är bäst!
.
Nu blir det sova och hoppas att mitt onda i halsen ger sig. Lämnar er med texten till “May the Lord”:

 May the Lord, mighty God,
bless and keep you forever;
grant you peace, perfect peace,
courage in every endeavour.

Lift your eyes and see his face
full of grace forever;
may the Lord, mighty God,
bless and keep you forever.

Framtidstankar snart och sen

På fredag är det dags för tandoperationen. Huga. Och sådär.

Men ändå. Jag ÄLSKAR att vara ensam.

Jag börjar längta till fredag. På fredag ska jag få gå hemifrån, utan  barnvagn och utan hela alltihopet i form av skötväskor, frukter och regnkläder och åka tunnelbana själv.

Sitta i ett väntrum själv.

(Ligga hos tandläkaren och operera ut en visdomstand själv, men detta tänker vi inte på nu).

Åka tunnelbana hem själv. Kanske kan jag till och med läsa en bok ostörd?

Hmm. Borde kanske planera in mer “själv-tid” när den där annars så hemska fredagen väcker så mycket längtan inom mig.

Annars då? Just nu sitter Joseph med excel och räknar ut vår föräldraledighet framöver. Vi räknar baklänges nu. Hur många dagar vill vi ha kvar när Wilfred börjar förskolan? Hur lite dagar kan vi leva på? Jämställdhetsbonusen får nog tyvärr räknas bort, vi tjänar mer på att låta Joseph ta ut massor med fler dagar än vad jag gör. Eftersom reglerna ändrats så att vi får spara dagar fram tills att Wilfred är 4 år (man får dock ha kvar 96 dagar som man kan ta ut till och med 12-årsdagen) så är det viktigare att göra av med Wilfreds dagar nu inom de närmsta åren. Wollmars sparade dagar kan vi ta ut till och med att han fyller 8. Hoppas att vi har uppfattat allting korrekt, det är en djungel det här med föräldrapenning.

Bästa föräldratipsen

Jag tänkte att vi kunde samarbeta nu, vi och ni läsare?

Man får ju typ inte ge föräldraråd till andra. Men vi har ändå fått några riktiga guldkorn vad gäller råd. Jag skulle gärna vilja höra era favoriter bland råd och erfarenheter!

Dessa har betytt mycket för oss:
– Barn som sover bra på dagen också sover bra på natten. För oss har det rådet fungerat bra, kanske mycket eftersom storebror alltid haft ett stort sömnbehov. Ibland har vi funderat om om vi behövt begränsa hans sovande på dagen, men har alltid återkommit till samma faktum. Sover han bra på dagen så blir natten också bra. Såklart inte 100%, alltid, alltid. Det kan ju hända andra grejer som påverkar. Men i stort.

– Att överdriva skillnaderna mellan ljus och mörker, dag och natt, för att hjälpa bebisen att få in en fungerande dygnsrytm. Kanske hör det igen ihop med att vi har barn som gillar att sova, generellt sett. Men att ha överdrivet mycket lampor på dagtid och att kura med nästan obekvämt mörkt kvällstid har alltid funkat bra för oss. Nu har vi fortsatt med samma upplägg för att göra en tydlig övergång till kvällen och för att ge Wollmar chans att varva ner och inse att nattningen är på gång.

– Att barn är duktiga på att jämna ut näringsbehovet över tid. Att om de erbjuds en balanserad kost så gör det inget om de en dag bara äter ärtor, nästa dag kanske de bara äter pasta och en tredje dag bara korv. Över tid kommer barnet ändå ha fått i sig allt vad den behöver. Samma sak med att äta lite under en period. Över tid kommer barnet äta ikapp. Vi tar det här rådet ganska bokstavligt. Ibland konstaterar vi med glädje “idag var en grönsaksdag!” när Wollmar bara ätit majs till middag. De andra dagarna kommer, de med.

Jag tror att dessa är våra absoluta favoriter, de som gått djupt in i vårt föräldraskap så här långt.

Nu vill jag höra era! Jag vill höra alla sorter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *