Dela rum
En sak leder till en annan. När Wilfred inom kort (eller kanske redan?) väger över 9 kg får han inte sova i vaggan längre. Eftersom vi tagit upp spjälsängen för att Arvin skulle kunna låna den medan de är på besök här, hade vi redan planerat att Wilfred skulle få byta säng nu. När Wollmar var bebis hade vi ju spjälsäng i vårt rum. Eftersom en del möbler som då stod i det rum som skulle bli hans numera har flyttat in till oss, får det inte plats med en spjälsäng riktigt där nu. Alltså blir brorsorna Fernando nu också rumsdelare. Jag har inte helt till hundra procent förlikat mig med att springa och hämta natt-ätarWilfred trehundragånger per natt, men det löser sig med tiden. I och med att Wilfred och jag ganska frekvent har sovit inne hos Wollmar då vi haft gäster är grabbarna redan ganska vana vid varandras sovljud.
Såhär ser det alltså ut nu i Wollmars, förlåt, Wollmars och Wilfreds rum:
(I och med att Wollmar reste sig upp i spjälsängen första gången när han var strax över 6 månader tycker vi inte att det känns värt att först höja upp Wilfreds säng till ett högre läge för att inom kort behöva sänka den. Vi har löst problemet med att lägga i två madrasser, det är därför det ser lite knasigt ut med spjälskyddet och allt.)
Wollmar hade feber i natt och är hemma (men frisk…) idag. Vi har annars fortfarande besök till och med onsdag, men idag är mamma Elvira på kurs och pappa Filip och Arvin ute och gör stan. De har däremot flyttat ut till bostadsrättsföreningens övernattningslokal, det är därför vi helt fräckt tog tillbaka spjälsängen. Man får bara hyra övernattningslokalen tre nätter, därför blev det lite uppdelat.
Icke-tanden och andra funderingar
Från onsdag förra veckan till och med igår bodde alltså tre barn och 4 vuxna här hemma hos oss. Eller ja, pappa Filip anslöt och var bara här 5 dagar av 7. Men i alla fall.
6 kg frukt.
Jag beställde 6 kg frukt för att det skulle räcka. I vanliga fall brukar jag beställa 4 kg frukt till bara oss, och då brukar vi kunna okynnesäta fruktsallad på helgen. Av de 6 kg frukten jag beställde ligger det nu och clementin och ett äpple kvar i fruktskålen, och de kommer gå åt imorgon innan nästa matleverans kommer. Den mesta frukten gick ju till barnen. Jag undrar om 6 kg frukt kommer bli vår nya standardbeställning om några månader när Wilfred sätter igång och käkar banan på löpande band…
Över huvud taget.
Så himla skönt att internetmatshoppa. Att inte behöva bära hem allt! Men man kan liksom inte spontanshoppa på nätet, så för vår del känns det liksom som ett “måste” att veckoplanera. Vilket jag gärna gör för att jag tycker att det är roligt. Det blev nästan ett roligt projekt att försöka pricka in allt som kunde behövas. Och jag kände mig i smyg sjukt kompetent som lyckas handla så att vi inte behövde gå och nödinförskaffa någonting under veckan gästerna var här. Små och udda saker i livet som jag kan utmanas av och känna sig nöjd när jag lyckas med…
Tandläkaruppdatering
I tisdags var jag hos vanliga tandläkaren. Jag har haft nitlott i det genetiska lotteriet vad gäller tänder, tyvärr. I alla fall har det känts så när tandsköterskan nästan varje gång frågar om jag äter godis och läsk varje dag. En gång frågade de till och med om jag gick upp och smååt på nätterna! Man ba, jomenvisst. Som att jag inte hade bättre saker för mig på nätterna, om jag nu inte sover. Typ ammar bebisen eller nappar om tvååringen.
Men den här gången hade jag INGA hål och i och med att den eländiga visdomstanden är eliminerad nu så blev jag klassad i riskgrupp 2 och blev erbjuden frisktandvård för 68 kronor i månaden! Taget!! Speciellt eftersom det också inkluderar uttragning/operation av visdomständer och jag har en känsla av att den där första inte är den sista…
Nu har kratern efter visdomstanden liksom verkligen blivit en krater. Förut var det väl svullet och så runtomkring. Nu känns det som en avgrundsdjup hålighet där. Även om jag sköljer och borstar efter maten så kan jag ändå få upp rester av middagsmaten ur det där hålet flera timmar efteråt. Ganska äckligt, faktiskt. Jag hoppas att det liksom växer igen på något vis?
Imorse sprang Wollmar och hans förskola Bamseloppet. Det kändes som något officiellt, säkert sponsrat eller så, men det anordnades av förskolan. Det är så mysigt med en liten förskola där alla är så engagerade. Är det vanligt att rektorn är med och håller målskylten, liksom? Jag och Wilfred var med och hejade. Wollmar fick en medalj som nu hänger på den spiken där Josephs maratonmedalj också hänger. Alltså, vi har egentligen ingen tanke att behöva visa upp Josephs medalj sådär, men den liksom hamnade där i en lek med Wollmar och sen har den hängt framme. Och nu hänger Wollmars medalj också där, och det känns fint. Jag ska springa ett 10km-lopp om några veckor, så vi hoppas nu att jag också ska få en medalj! =)
Imorgon ska jag och Wilfred på försenad 5-månadersvaccinering på BVC. Kul med lite nya mått!
Wollmar räknar
När jag hämtade på förskolan igår berättade en av pedagogerna att de pratat om hur många fötter man har på dagens samling. De andra barnen hade föreslagit fyra och åtta, men Wollmar hade ställt sig upp – tittat ner på fötterna och räknat “En, Två – Två fötter!”.
Imorse testade jag honom. Han visste att han hade två fötter, två händer, två öron, två ögon och så vidare. Sedan frågade jag “Men hur många huvuden har vi?”
Wollma svarade tre. Jag skulle precis fråga hur han tänkte, när han fortsatte:
“Wollmar -En, Mamma – En, Wilfred -En. Tre!”.
Rätt smart va?
När jag lämnat honom på förskolan gick jag och Wilfred vidare till BVC för försenad 5-månadersvaccinering.
Wilfred väger nu 8555 g och är 68,5 lång och är på dagen 5 månader och 14 dagar gammal.
När Wollmar var 5 månader och 10 dagar gammal vägde han 8,2 kg och var 66,5 cm lång. Wilfred fortsätter att vara ytterligare lite större än storebrorsan som bebis. Intressant!
Med BVC-sköterskans råd i ryggen börjar vi inatt avvänjningen från en av nattamningarna. Vi är alla överens om att han inte kommer svälta utan den. Eller ja, Wilfred kanske inte är överens med oss andra. Vi får väl se…
Nästa vecka kommer Joseph jobba sent nästan alla dagar så att han missar barnens vakna tid, och kanske även min. Jag tar gärna emot hjälp eller gäster med barn som vill leka med oss för att få tiden att gå! Men nu först: en härlig helg tillsammans!
Trevlig helg och god natt på er alla!