Slö(r)dag
Idag gör vi minsta möjliga. Har varit en sväng på badhuset. Sedan fick Simon&Jenny på besök. Vi lät gästerna vara med och laga mat och nu låter vi dem underhålla våra barn.
Dagens mest spännande var att Wollmar fick inviga sin vinteroverall som jag köpte på REA i slutet av förra vintern. Jag gjorde en beräkning utifrån hans längd och normalkurvorna för pojkars längd 2-7 år och gjorde en kvalificerad gissning.
Det blev perfekt. Lite stor nu, men vintern kan ju bli lång.
Jag kommer göra samma sak till nästa år. Hitta någon bäst-i-test-overall och köpa billigt.
Varför betala mycket, när man kan betala lite. Det är snål-Mians måtto.
Ytterplagget till sjal/sele
Jag skrev ju för några veckor sedan om att vi beställt ett slags ytterplagg att ha över mei taien. Vi har haft den ett tag nu och det är verkligen en toppengrej. Man sätter fast den med en knapp på en ögla på vardera sida om axelbanden, och eftersom den liksom fäster i sig själv så funkar den på alla slags bärhjälpmedel vad jag kan förstå.
Vår variant är en av material som en tjock sweatshirt. Mjuk och varm och faktiskt så pass tjock att lite småregn inte går igenom. Jag var ute i parken med Wilfred i mei taien i regn i 45 minuter, och även om jag stod under tak större delen av tiden så fick jag ju ändå gå ut i regnet då och då och blev rätt blöt totalt sett. Men Wilfred var torr!
Det är svårt att få en bra bild men ni fattar nog grejen. Typ en tröj-påse som hänger över barnet och täcker även fötterna. Han kan ha bara vanliga kläder under och en mössa på huvudet så klarar vi någon timmes utevistelse även en kall dag.
Sittfred
Nu sitter Wilfred ganska stadigt, men behöver fortfarande kuddar bakom eller nära passning. Eller, om storebrorsan är hemma – helst både och. Man kan nämligen inte lita på att Wilfreds skyddskuddar ligger kvar där man placerat dem…
På gymmet med Wilfred
Idag gjorde Wilfred gympremiär. Först sprang jag intervaller på löpband i 30 minuter och sedan körde jag litegrann överkropp i gymmet. Wilfred är som Wilfred är, det vill säga glad om någon pratar med honom. Jag jag fick engagera lite med-tränare i att nappa om honom, ta på honom strumpan som han sprakade av och så vidare. Små saker som folk gärna hjälper till med, och som gör en Wilfred på gott humör (eftersom människor i största allmänhet också stannar till och småpratar lite med en bebis…). Jag valde naturligtvis bara ut de människorna som tittade glatt på oss och liksom gullade sådär på avstånd…
Den skakiga utsikten från en intervallsprint…
På tal om absolut ingenting.
Jag sprang 15 km i förrgår.
På en timme och 27 minuter.
Jag är inte på något sätt fantastiskt snabb, men jag känner mig i alla fall fantastisk.
Det kommer nog gå, det där Göteborgsvarvet…
Nackdelen med att dela rum
.
Att storebror kan “posta” saker i lillebrors säng.
Svårt med plötsliga och spontana läggningar i den här familjen…
Sittfred ger sig inte
Wilfred vill alltså bara sitta nu. Det innebär att han sitter och sitter och sitter i vagnen när vi är ute och går. Helst sitter han utan att ta stöd av ryggstödet och lite framåtlutat så att han ser maximalt av omvärlden. Men, han är ändå en rätt liten bebis och rätt vad det är somnar han. Men försöker jag lägga ner honom då då blir han arg som ett bi. Såhär vill Wilfred sova.
… men efter en stund är han i tillräckligt djup sömn för att jag ska kunna lägga ner honom. Jag ger mig nämligen inte heller.
