Novembergrått
Idag är det dimma och grått och kallt. Jag gör falukorv till middag och har inte så mycket spännande att berätta.
December känns efterlängtad med adventsmys, julbak och barnens första paketkalender.
Kan vi snabbspola lite?
Nä nu måste jag gå till frisören
…med håret när det första Wollmar säger på morgonen är “mamma, sätt upp ditt hår!”.
Det är överallt.
Pysselandan slog till
Och jag har nu fixat klart julklapparna till Wollmars pedagoger.
Skönt att ha det gjort, tänker jag. December går fort.
Dagens sista pyssel blev tillsammans med barnen. Det var svårt att få till en mall av Wilfreds händer, men det gick tillslut… Wollmar tyckte att det var ett kul pyssel fram tills att jag började klippa… Sen var han mäkta stolt när han fick bära ut den färdiga kransen till dörren.
Lunchsällskap
Man kan ha olika lunchsällskap…
Jag hade, förutom Wilfred, även kompisen Ida och hennes lilla Irma som sällskap. Farbrorn vid bordet bredvid hade sin hund. Mysigt det med!
Nu drar vi!
Vi har rest till Teneriffa och på resan var vi oerhört tacksamma över att vi hade just våra barn. Andra bebisar skrek och grät, Wilfred var glad och pigg när han inte åt eller sov. Andra barn krånglade och stökade, Wollmar satt snällt och kollade på barnprogram när han inte åt eller sov. Tack barnen!
Vi har väldigt lätta barn. Men under redan ner till Teneriffa slog det mig på vilket sätt det ändå är ganska på frestande. Det måste vara en närvarande förälder per barn, nästan hela tiden. Jag kan tänka mig att ett äldre barn kan leka lite mer själv och vara lite mer självständigt i olika situationer (påklädning, toalettbestyr, matsituationer).
Det är en fras som vi säger väldigt ofta. “Ska vi byta barn?” Det vill säga att den som haft hand om bebisen kanske vill härja och leka lite mer. Den som redan sprungit något varm kring flygplatsen med tvååringen kanske uppskattar att få gosa ner sig en en stol tillsammans med bebisen.
Det är i omväxlingen man får finna vila. Tvååringen kan ju faktiskt ta en sådär 5 minuter och leka självständigt och stillsamt. Och det kan hända att bebisen faktiskt somnar i ens famn.
Men annars är det fullt ös för båda föräldrarna.
Den här semestern kommer bli långt ifrån vilsam. Men ändå så härlig.
Vi har hamnat på ett toppenhotell med otroligt mysiga och vackra byggnader och poolområden. Och all inclusive-maten har hitills varit överraskande bra.
Wollmar åt spagetti till middag. Han var nöjd.
Jag och Joseph åt saltbakad potatis med nystekt fisk och mojo rojo, bland mycket annat på en god buffé. Till och med Wilfred fick smaka på en paella.
Men en resdag är en resdag och nu ska förldrarna snart däcka tillsammans med de två snarkande barnen.
