Nu är vi på Teneriffa! Resan beskrev vi i förra inlägget och den gick ju bra, men kändes lång.
Barnen ligger och just nu och vilar middag och föräldrarna turas om att sola och bada.
Idag har vi ätit frukostbuffé, varit nere på stranden och lekt med hink och spade sen gått tillbaka till hotellet och ätit mellanmål. Sen sov barnen och vi vuxna fick turas om att sola. Det är praktiskt att barnen vill sova när solen är som starkast! Men annars känns det rätt lugnt med solen, uv-index är 5-6 de här dagarna jämfört med 7-10 på svensk högsommar. Vi skyddar mest med kläder, det funkar med långärmat när det är 25 grader varmt och vinden svalkar. Wilfred får sova i skuggan i Wollmars framåtvända sulky då och då.
Efter middagssovningen blev det lunch och sedan poolbad för Wollmar. Det finns en lekplats här som vi också hängde vid i några omgångar. Innan middagen gick vi en promenad och sist fick Wollmar välja mellan att leka ute eller se på barntv. Han valde att leka.
Vi avslutade alltså dagen med middag och gick sen in på rummet, tvättade av barnen och pyjamasade på dem. Sen slocknade de som två små ljus i sina sängar, helt matta efter dagens äventyr antagligen.
Vi vuxna är däremot mycket piggare än igår kväll och kommer se lite på serier på paddan.
Vi tänker att dagarna kommer se ut ungefär såhär; stranden, poolen, lekplatsen och bufférestaurangen. Maten är för övrigt toppenbra, mycket fisk. Gott kaffe och solmogna frukter finns också i överflöd.
Det här ÄR Teneriffa
Under resan sa Wollmar gång på gång att han ville till Teneriffa. Detta är förvisso inte så konstigt för ett barn att kontinuerligt fråga “är vi framme än?”-liknande frågor under en långresa.
Det problematiska den här resan var att samma fråga fortsatte även efter att vi kom hit. Att pedagogiskt berätta att vi redan var på Teneriffa föreföll lönlöst.
När vi sedan kom till hotellet fortsatte han att fråga i samma manér och detta har pågått även under dagen.
Vi har frågat ett par gånger under resans gång vad Wollmar tycker att Teneriffa är för något men inte fått något sammanhängande svar. Förmodligen eftersom han själv inte vetat.
Men så under dagen verkade som att han bestämt sig vad Teneriffa är för något och han lät inte vänta på att berätta det för oss.
“Här är Teneriffa!”, berättade han glatt när vi kom in på poolområdet där även hotellets lekplats fanns.
Under resans gång har frågorna: “Jag vill gå hem?” och “kan vi gå hem nu?” florerat. Om detta är en äkta önskan att gå hem eller om han redan klassat vår hotellägenhet som “hemma” är svårt att säga säkert.
Storfotat
Det är tisdag den andra december idag. Vi har perfekt svensk högsommarvärme.
Dagens semesterskryt, håll till godo.
Nyss badade vi i poolen och helt spontant kom mannen i poolbaren med alkoholfria drinkar till oss. Känns så lyxigt.
We are living the familjesemester-dream.
På alla fyra
Vi har en liten pojke som börjat stå på alla fyra. Han tar sig inte upp själv men har ganska bra balans när han väl är uppe.
Han lär inte hinna ikapp Wollmars krypdebut på 7,5 månad, men han är på god väg i alla fall. Wollmar var då fem månader och några dagar när han lärde sig att ta sig till alla fyra och stå och gunga. Efter det lärde han sig sedan sitta utan stöd.
Wilfred har gjort tvärt om. Lärt sig sitta superstadigt först och nu vid 6,5 månader går han upp på alla fyra.
Nu rullar han åt alla håll, tar sig upp på alla fyra och när man har satt honom upp tar han sig ner till magliggande igen säkert och tryggt.
Våra grabbar gör alltså allting i lite olika ordning, och Wilfred är fortfarande något lite senare i den motoriska utvecklingen än vad Wollmar var. Han är ju helt på banan tidsmässigt, det var ju snarare Wollmar som var tidig.
Får se när krypandet kommer igång. Känns inte så långt bort!
Alla ska bada!
Idag har alla badat på förmiddagen. Det mulnade på under eftermiddagen, men det kändes nästan bara skönt.
Annars är livet här fantastiskt men rätt ospännande.
Håravfallet efter graviditet
Jag vet att det är en myt att det är amning som gör att man tappar hår. Istället är det väl så att man inte tappar hår under graviditeten och istället tappar det hår man annars skulle tappat under graviditetsmånaderna en kortare period där efter. Visst är det så?
Jag har ändå en känsla av att jag tappat extremt mycket hår. Hästsvansen känns tunnare än någonsin förr och min bena ser inte lika dan ut som den brukar.
Och nu i dagarna kunde jag också känna det, stora fläckar med nytt hår i tinningarna. Att tappa så mycket hår på en gång gör ju också att det växer ut en massa nya hår. Förra omgången gjorde dessa nya hår att jag hade en dålig hårdag som sträckte sig över ett halvår. Ett halvår som Einstein där hårburret tyvärr inte matchades med någon uppsving av intelligensen. Det tog enormt lång tid innan det nya håret gick att få upp i en tofs. Istället stod det ut åt alla håll.
Och jag är alltså på väg dit igen. Om jag inte avskydde att gå till frisören skulle jag ta och klippa mig riktigt kort nu när det ändå är modernt. Men en kort frisyr kräver regelbunden omsorg, och det pallar jag inte med. Jag går hellre till tandläkaren är till frisören.
Hej Einstein-frisyren, here we go again.
Snart hemma!
Två sovande barn, två resväskor och två trötta föräldrar är nu hemma i Svea.
Ska bara ta tåget hem till söder och sen knoppa in.
Summering av resan
Nu är vi hemma. Vi har packat upp, kört fyra maskiner tvätt, klippt av all inclusive-banden och ätit hemmamåltider som inte består av nystekt färsk fisk och ohemult mycket dessert.
Vi har haft en fantastisk resa.
Att vi valde all inclusive var en mycket, mycket bra grej. När vi kom fram till hotellet första dagen, hungriga och trötta efter resan, stod det uppdukat en mellanmåls-buffé eftersom de visste att de som ankom var hungriga och det var några timmar kvar till middagen. Så otroligt skönt att slippa härja iväg med barnen direkt för att hitta någonstans att käka.
Jag var rädd att maten skulle vara trist och tråkig. Det var den verkligen inte. Man hade visserligen kunnat äta trist och tråkig mat om man ville, vi såg människor som satte i sig enbart pommes frites till lunch och en stor kanna öl. Vi kunde däremot äta färska, lokala grönsaker och frukter, färsk nystekt fisk med olika kalla såser och olika andra rätter till varje måltid. Wollmar åt mest pasta som vanligt men också massor med frukt. Och korv. Och fisk.
Det har på alla sätt varit en stor faktor som gjort resan lyckad att aldrig behöva leta efter matställe, att aldrig behöva gå så långt så att någon behövt bli blodsockerlåg och sur.
Vi hade bara med oss tvååringens vagn och bärsele till bebisen. Därför var vi aldrig ute på några jättelånga promenader eller utflykter. Vi kollade på om det var värt att åka till någon djurpark eller äventyrsbad, men det hade alltid krockat med sovningar och det ena med det tredje. Så vi stannade nära hotellet hela resan.
Och vi har haft fullt upp. Lekt i sanden på stranden, badat i poolen, lekt på lekplatsen. Ätit och sovit.
Hade det bara varit Joseph och jag på resan hade vi haft med oss träningskläder, löparskor och tränat åtminstonde varannan dag. Vi hade också åkt på någon uflykt för att vandra uppför något berg eller så. Nu blev det en helt och hållet lat resa, men för min del var det faktiskt bra. Jag har haft konstant träningsvärk i lårmusklerna sedan några veckor tillbaks, så jag antar att det var nyttigt med ett avbrott. På våra tidigare semestrar har vi alltid gått mycket. Vi brukar promenera timtals varje dag och upptäcka så mycket vi kan på vägen. Nu kändes orten vi var på som en ort som faktiskt inte hade så mycket mer än hotellkomplex och souvenirbutiker att erbjuda, så det kanske inte var en förlust. Men det blir på något sätt knasigt i kroppen när vi rör på oss sådär lite en hel vecka.
När vi hade packat klart insåg vi att vi hade rätt mycket plats kvar i våra väskor, och då hade vi ändå med oss alla blöjor och tvättservetter för en hel vecka samt hink och spadar. Vi är mästare på att packa lite, men då har vi också fått tvätta för hand några gånger under veckan. På vägen hem kunde vi packa ner en handbagage-kabinväska i en av resväskorna, så mycket plats hade vi över när blöjorna tagit slut.
Vi tog inte med någon barnmat, Wilfred fick smaka lite av den vanliga maten och helammas utöver det.
Vad hade vi med oss annars då?
Armpuffar och badkläder till båda barnen. Badkläder och vanliga kläder till oss vuxna.
Kläder till oss alla fyra, Wilfred och Wollmar hade bodies och t-shirts, en för varje dag. Byxor och överdelar fick tvättas om de blev smutsiga så att ett ombyte per dag inte räckte.
En strandhandduk och ett spjälsängslakan som fick fungera som solskydd över vagnen då Wilfred sov, skydd vid offentlig amning och handduk vid något tillfälle.
Massor med zip-påsar. Det insåg vi på vår första resa med barn att är nödvändigt. Till tvättservetter, till frukt, till halvätna smörgåsar som ändå är smart att ta med sig från frukosten, till haklappar som man kan tvätta först inne på hotellrummet etc etc.
Pixiböcker. Småbilar. En mjuk slags liten badboll som kan studsa på vattenytan.
Typ så.
För resan hade vi timtals med favoritprogrammen och Pippi-appen och Radioapan, paden och hörlurar. Det gick superbra. Ganska skönt också att man ändå kan tänka att de timmarna som han underhölls på det sättet under resan kan kompenseras med att han inte ville titta på barnprogram alls under själv vistelsen på Teneriffa.
Resan i sig var på alla sätt lyckad. Visst blir en trött av att resa och sitta inklämd på ett charterplan med två små barn, att vänta vid incheckningar och sånt. Men besväret på resvägarna vägs på alla sätt upp av att själva vistelsen blev så härlig. Och trots allt känns ändå resan totalt sett som en uppladdning och som vilsam. Vi sov ungefär som vanligt på nätterna, så mer vila blev det ju inte. Men att slippa tänka på matlagning och städning gjorde ändå att vi kunde slappna av otroligt och bara koncentrera oss på att vara glada och roliga föräldrar. Vi har hittat på lekar och vi har sjungit, vi har plaskat och vi har skrattat.
Så otroligt värt både besvär och pengarna, den här resan. Vi är otroligt tacksamma för att vi fick till den.
