Wollmar har en mekanisk kanin-leksak. Idag råkade han dra av den pälsen, så att säga. Vad säger vårt geni till tvååring då?
“Titta, en robit!”
Såklart.
Det blir inget nyår
Vi är inga extrema nyårsfirare, men gillar ju ändå att fixa och dona festligheter.<br>
Den här nyårsplaneringen var från början storslagen – vi planerade att ha en nyårsfest med barnfokus för vänner och bekanta. Många av de inbjudna hade andra planer och vår fest-tanke skalades sedan ner till en enkel nyårsaftonshäng med övernattning med en annan barnfamillj. Vi såg fram emot det och kände att den här nyårsaftonen hade potential att bli en av de bättre.
I helgen när Wilfred fortfarande var på sjukhus ställde vi in. Det fanns inte en tanke på att orka planera nyårsmeny eller dra iväg barnen på en övernattning hos vänner. Prioriteringen var att i första hand komma hem och landa, sedan sakta men säkert komma tillbaks till någonslags vanlig ork- och initiativnivå.
Det har inte varit extremt lågt på den fronten, men vi har bara kunnat ta varje dag som den kommer sedan vi kom hem från sjukhuset. Vi går efter Wilfreds hälsotillstånd och vår övrigas mentala återhämtning.
Idag vaknade vi alltså upp med insikten att det är nyårsafton idag. Och vi har inte orkat planera någonting extra festligt. Dessutom ligger vi fortfarande ofas med allt vi borde göra. Så en badrumsstädning på nyårsafton? Jamenvisst.
Joseph och Wollmar stack ut på stan nyss för att sista-minuten-köpa något lite roligt till middagen. Och Joseph sms:ade strax efteråt att han glömt VISA-kortet hemma.
Det är det här med att få vår act togheter som inte riktigt klaffar just nu.
Det blev ingen jul och uppenbarligen inget riktigt nyårsfirande i år. Så det kan gå.
