Beskriv året med tre ord.
Graviditet, kejsarsnitt, tvåbarnsmamma
Vilka ser du som de största händelserna under året?
Wilfred föddes.
Jag sprang midnattsloppet exakt tre månader efter kejsarsnittet.
Vi bestämde oss för att börja handla mat på nätet.
Har du blivit bättre på något?
JA!
Jag kan bara hålla med någon av Josephs chefer som sagt att föräldraskap är den bästa personlighetsutvecklingen. Aldrig någonsin har jag kunnat ha så många bollar i luften och haft så full koll på komplicerad logistik och varit så bra på att tänka minst tre steg före hela tiden.
Jag har också kompetensutvecklat mig enorm mycket inom fysioterapi (sjukgymnastik )på egen hand under föräldraledigheten. Jag tror, utan att överdriva, att jag kan mest av alla sjukgymnaster jag känner om graviditetsrelaterade smärtbesvär och magmuskeldelningar.
Dessutom har jag slagit min personbästa tid på milen och äntligen fått upp självdisciplinen nog för att intervallträna.
Jag har dessutom lagat i snitt fyra för mig nya recept i veckan hela hösten, vilket breddat min kunskap om mat, råvaror och tillagningstekniker enormt.
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Vi skolade in Wollmar på förskola.
Jag var med om två operationer, ett kejsarsnitt och en visdomstandsoperation.
Startade upp en träningsaktivitet för föräldralediga.
Reste utomlands med två barn.
Var med när Wilfred blev akut sjuk och fick vårdas fyra dygn på sjukhus.
Vad var extra dåligt med året?
Totalt sett har det varit ett fantastiskt år. Att Joseph jobbat extremt mycket har varit tungt till och från. Att Wilfred blev sjuk och vi missade julen var pissigt.
Vad var extra bra?
Att Wollmars förskola visade sig vara så otroligt bra.
Att jag fick må så bra efter att Wilfred föddes.
Vår resa till Teneriffa.
Vad lyssnade du på?
Fysiopodden och P3 Dokumentär. Timbuktus nyaste album och annars mest bara radio under joggingturer.
Vad skrattade du åt?
Det här. Mycket.
Vad grät du till?
Alltså, frågan… Vad grät jag inte till? Jag är ju generellt en väldigt lättrörd person och gråter till filmer, serier, böcker och litevadsomhelst till höger och vänster.
Jag kunde inte hålla mig från att storgråta när en vän berättade att hon var gravid.
Och den här boken fick mig att ligga så mycket i fosterställning som det bara är möjligt när man är höggravid och gråta så att ögonen höll på att trilla ur sina hålor. Sådär rörd-gråt, inte ledsengråt. Alla borde läsa den boken.
Lärde du känna några nya människor?
Wilfred.
Jag är ju inte en supersocial person egentligen. Men jag har fått en ny vän som också är nybliven mamma. Och träffat en hel del andra av den kalibern på barnvagnsträningarna som jag höll i.
Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Börja jobba igen.
Lära känna Wilfred och Wollmar ännu mer och se dem utvecklas.
Vara toastmaster på bröllop.
En utlandsresa med familjen.
Springa Göteborgsvarvet.
Fortsätta försöka njuta av familjen och den intensiva, galna och hektiska period vi är inne i.
Försöka bibehålla en passion för jobbet och vara en engagerad sjukgymnast/fysioterapeut, förhoppningsvis en allt mer kunnig sådan inom det området jag brinner för .
