Löpningsuppdatering
Ni minns kanske att jag gjorde upp ett träningsschema inför göteborgsvarvet i början av hösten. Vill ni veta hur det går?
Jotack, det går bra! Tre veckor har jag ställt in träningen, en vecka när jag opererat bort en visdomstand, en vecka när jag bara var sjuk och en vecka när vi var på semester. Annars har jag genomfört vareviga pass!
Nu under våren kommer jag se till att jag får motsvarande tid+mil i benen som schemat säger, men fördela det lite annorlunda så det funkar praktiskt med att springa fram och tillbaka till jobbet.
Nu efter några veckors löpning på extremt halt underlag har jag också lite småont i knäna efter att ha ändrat löpsteget efter väglaget.
Jag hoppas fortfarande bara att ta mig runt varvet med vett, sans och alla kroppsdelar i behåll. Har ingen uppfattning om hur lång tid det kommer ta eller så. Förmodligen blir själva loppet andra gången jag springer så långt över huvud taget. Jag har planerat in en 21-km-runda i april först.
Det är roligt ändå att ha ett mål med träningen.
Blev ingen magsjuka
Det bidde ingen mer magsjuka för grabbarna. De sov gott i natt och har inte visat några som helst tecken på att vara sjuka på något vis. Själv har jag svårt att hämta mig från tanken på sjukan och tycker att jag mår illa hela tiden.
Psykosomatiskt, förmodligen.
Jag är osugen på mat och kaffe och ligger och fryser med en filt.
Det återstår att se om vi vuxna blivit smittade, av vad-det-nu-var.
Dagens kämpaglöd
Mia ska som sagt var springa göteborgsvarvet iår. Till detta tränas det i ur och skur.
Utmärkelsen “dagens kämpaglöd” går till henne för att hon gick ut i detta!
Förskolan har inga skelett
Vi har fått nya skelett till behandlingsrummen på jobbet och jag visade den här bilden för Wollmar förra veckan. Idag när jag kom hem frågade jag Wollmar hur han hade haft det på förskolan. Han svarade:
– Mitt jobb heter det!
– Okej, förlåt, hur har du haft det på jobbet idag, Wollmar?
– Bra. Jag har lekit. Men vi har inget skelett, det finns bara barn och pedagoger.
…Well, thank God.
