Vi är friska! Jag är dock inte ute ur min 48-timmarskarantän, så jag och Wilfred fick inte vara med när Joseph och Wollmar gick till badhuset idag.
Även om det inte syns på bilden så står jag alltså utanför stängslet, på anständigt avstånd till allt och alla.
I eftermiddag ska vi leka i tanto-“skogen” eller gå och mata änder. Eller både och.
Snart ska vi vara friska så att vi också kan träffa andra på helgerna och göra roliga saker.
Mvh familjen smitthärd
Nu klättrar de båda!
Igår lärde Wollmar Wilfred hur man klättrar upp för trappor. Tyvärr lyckades han inte lära honom hur man gör för att klättra ner för trappor, men som tur var så har vi inte mer än två trappsteg i lägenheten.
Hur som helst så missade jag denna lektion under går dagen, men blev varse över den nya lärdomen så fort jag öppnade dörren till balkongen. Helt plötsligt var Wilfred upp med mig och jag märkte inte ens att han tog sig upp. Jag bar ner honom och mycket riktigt så for han upp igen.
Matfred
Wilfred har kommit in i en ny hungerfas. Nu vet, en sådan period där barnet bara äter hur mycket som helst och man inte förstår hur allt får plats.
Här om dagen åt han nästan tre gånger så mycket soppa som jag och idag åt han en tredjedel av min lunch efter att först ätit upp sin lunch. Jag behöver uppenbarligen göra större matlådor åt honom om jag vill kunna äta min mat ifred.
Med all säkerhet är han inne i en växtfas plus att mycket energi går åt att krypa runt och ställa sig upp mot allt omkring sig.
Ikväll, liksom igår, är Mia borta under kvällen och framförallt nattningen. Men barnen brukar ändå vara hyfsat lättlagda så bara man klarar av det får en lite egentid. Vi får väl se hur det blir ikväll.
Imorgon kommer i alla fall mina föräldrar och är här till nästa tisdag och det ska bli kul.
Joseph: En helg med päronen
Mina föräldrar har varit på besök sedan i torsdags, vilket har varit hemskt roligt men har också resulterat i mindre bloggande.
Det är skönt att få lite avlastning och exempelvis kunna gå på toaletten själv eller få duscha trots att barnen är vakna. Men det bästa är nog ändå att se hur glada pojkarna är att få umgås och vara nära personer som de älskar och som älskar dem.
Det har hänt en hel del saker den här helgen med Wilfred och hans utveckling. Dels har börjat att släppa taget när han står och dels han börjat att prata mer och mer. Kanske inte så jätte tydliga ord, men man hör att han lyssnar på orden och försöker att härma den. Sedan har det varit mest så att han härmar ett ord tre fyra gånger på raken och sedan hör man inte ett jota av det efter det. Orden som har kommit och lika fort gått var: “share” = chair (stol), “teeee” = tree, “oo-mar” = Wollmar, och “Ah-ter” = water. Men det kanske kommer allt på samma gång vid ett senare tillfälle. Till det hela har han börjat att leka lite mer med eftertanke. Istället för att bara riva ner allt från hyllorna, stoppa det i munnen och sedan slänga det för att smaka/slabba på nästa leksak har han börjat att plocka och pilla på saker och ställa dem i/på andra saker. Exempelvis brukar han stå och plocka djur och andra saker och stoppa in dem i ladugården. Just detta hände kanske inte helt plötsligt över helgen utan har krupit fram mer och mer. Men det har varit mycket mer framträdande de senaste dagarna att han vill leka som storebror. Han har till och med fått leka med Wollmar! Wollmar bjöd in honom att leka med hans nya färja och den leken gick på utan större sammanbrott från någon sida.
Vad har vi gjort i helgen då? Inga märkvärdigheter egentligen. Vi har klippt pojkarnas hår, haft städdag med bostadsrättsföreningen, promenerat, lekt hemma, lekt ute, haft besök av vänner från Huddinge, varit på öppna förskolan och ätit god mat. Idag var det till och med premiär för glass på 18 smaker.
Joseph: 32 vårar
Idag, på en torsdag för 32 år sedan, kom jag till världen. Och tänk, nu har jag två små skruttar som jag fått tillsammans med min underbara fru. I form av firande har det inte varit så jättemycket idag. Med två småttisar under tre år som inte riktigt förstått det här med födelsedagar blir dagarna mest som de brukar. Så det har frukostats, lämnats på förskolan, tvättats, lagat mat och så vidare. Men jag har fått finfina presenter och när Mia kom hem hade hon och barnen en hel sångstund med födelsedagssånger åt mig, inklusiva ukelelekomp.
Efter det drog vi till ett av våra favoritcaféer och åt bakelser i solen (Wilfred fick gröt och det är antagligen anledningen att han inte ville titta in i kameran).
Att bilden på Wollmar är inkomplett, och anledningen till att ni inte sett bilder på honom på länge, är att vi någon gång efter sommaren bestämde oss att minska exponeringen av Wollmar på internet. Han finns med ibland i vissa av våra sociala medier men vi försöker i möjligaste mån att exkludera honom i bildmaterial på bloggen. Bara så ni vet!
För er som inte hunnit hit känns det i alla fall gott att vara 32. Så var inte rädda utan skrid stadigt framåt med stolthet in i ålderdomen!
Nu ska Mia och jag dricka lite tea och titta på lite TV via min bästa present, Chromecast.
