Wilfreds äventyr i parken
Wilfred har alltså börjat krypa i lekparken och här kommer en liten bildvisning på hans första äventyr.
Leka brandman
Wollmar är ju en riktigt bil och fordonsfantast. Just nu ääälskar han brandbilar. Det är hans första riktiga önskning. Han säger det varje dag: Jag vill ha en brandbil med en lång stege hemma.
Han har lekt med kusinernas playmobil-brandbil och han ääälskar den. Vi kommer behöva se till att han får en sådan i treårspresent. För det är verkligen det han önskar sig mest i hela världen.
Vi leker ofta brandbil på olika sätt. Ganska ofta är leker han att han är en katt som fastnat i ett träd (han står på en stol). Jag är brandmannen som kommer och plockar ner honom. Typ så.
Vi städar ju alltid tillsammans med barnen. De gillar ju att vara med och det är slöseri med barnfri tid att städa. Mitt bästa städa-med-barntips är att låta barnet klä av sig spritt språngande naket och vara med och städa badrummet. Jag skurar badkaret, väggar och golv med grönsåpa (naturligt, bra och känns hyfsat okej för att vara ett rengöringsmedel som ett barn ska få vara i kontakt med). Wollmar får stå med duschslangen och “släcka eldar” och skölja bort skummet. Sen skrapar och tolkar vi golvet tillsammans.
Förstår ni, bandbilslek och städning i ett. Jag är ett geni ibland.
DÄR!
Äntligen har Wilfred kommit in i den fasen där han vill veta vad saker och ting är för något. Han går konstant omkring och pekar på saker och säger “DÄ”, “a-dää” och tittar på en efteråt och väntar in en respons. Jag minns när Wollmar höll på så här och man liksom märker hur de suger in intrycken och orden. Nu vågar jag inte tro att Wilfred kommer att vara lika snabb med prat och ord som Wollmar. Men man kan alltid hoppas och man kan alltid ge bästa möjliga förutsättningar. Så nu är det peka, titta säga som gäller hela dagarna långa.
Valborgskväll
Vad gör du ikväll?
Vi nattade barn precis som alla kvällar. Någon brasa mitt i läggdagstiden är det inte tal om för vår del. Wollmar hade säkerligen bokstavligen brutit samman av gråt om vi gick och tittade på en eld, men det inte kom en brandbil. Och hade det verkligen kommit en brandbil känns det som att det hade varit en brasa som vi inte hade velat vara vid med två små barn.
Idag spontanbestämdes att jag och vännerna Simon och Jenny ska springa ett halvmaraton imorgon. Inte ett lopp, men själva längden av en halvmara. Världens bäste Joseph började genast planera. Han och barnen kommer möta upp oss i en park med picknick när vi är klara.
Så vi fixar och donar lite med picknickmaten inför imorgon och låtsas som att vi inte missar något alls en kväll som denna. Snart blir det säkert te och ett avsnitt av någon tv-serie som vanligt.
Senare i livet ska vi bli bra på firanden, är planen.
Har tänkt samma tanke många gånger. Arbetar som förskollärare på en utomhusförskola så det är slitstarkt, bekvämt och funktionellt som gäller. Som föräldraledig är det ungefär samma tema men mer mjukisbyxor hemma som funkar att krypa runt i på golvet.
När föräldrar hämtar på förskolan i fina “kontorskläder” tänker jag ofta att det hade varit härligt att vara lite uppklädd till vardags men inser snabbt att det inte är jag. Känner sig desto finare när det väl händer att man klär upp sig lite 🙂
/Johanna
Åh, ja, det är sant att det nog blir mindre skillnad mellan jobb-vardagskläder och finkläder om en har kontorsfinkläder till vardags. Så det kanske är fördelen för oss?
“Ibland drömmer jag om att byta yrkesbana så att jag kan få sitta där på jobbet med målade naglar och en snygg kjol” posted by Josephsf… gillar att ni är så genusmedvetna ;D
Jag drömmer också om att få gå runt i klänningar! (Det gör jag ju visserligen i den snygga landstingsklänningen… men men)… en kompis till mig har skaffat jobb på nån skönhetsklinik som syrra så hon går numera runt med målade naglar osv. Så helt omöjligt är det ju inte trots vårdyrken..
Jag har nästan alltid fina örhängen och halsband på mig på jobbet för att jag tycker om det och det får mig att känna mig mindre glåmig i de där landstingskläderna.
Ha ha! Ja det är inte helt lätt att veta vem som är inloggad och var.
Men jag önskar faktiskt också att jag fick vara mer finklädd på mitt jobb. På förra avdelningen jag var på hade vi fancy-friday då de flesta klädde upp och fick vara granna. Men det var då…