Den senaste tiden har Wilfred börjat gå med stöd mer och mer och mer och mer. Höjden var igår när Wollmar spelade fotboll och Wilfred nästan sprang efter bollen så länge man höll honom i handen. Fram och tillbaka for han, vilket jämfört med hans vanliga “jag sätter mig ner efter 3 meter”-stil, var en klar förbättring.
Men att gå själv utan stöd verkar det inte finnas något större intresse av. Han till och med ställer sig upp utan stöd och står som en ö mitt på golvet. Men så fort man försöker locka honom att ta ett par steg så sätter han sig ner och kryper fram.
Men nu händer det grejer ska ni veta. Igår stod han vid leksaksspisen och helt plötsligt tog han ett par steg mot sängen innan han slängde sig ner. Idag tog jag ut honom ur badrummet och han grät i full styrka då jag hade sagt åt honom att han inte fick ta toabrosten. När jag ställde ner honom så stod han själv och när jag sedan lockade honom att gå mot mig frågan fyra fem steg mot mig. Sedan har det varit från och till under förmiddagen idag att han stått och tagit ett par steg så frågan är om inte han går snart. Det kan ju dröja flera veckor till, men det är kul att följa utvecklingen.
Klättrar upp till rutschkana själv
På väg att ta ett steg. Lockad av ett löv.
