Plötsligt händer det.
I flera nätter i rad har Wilfred sovit hela natten i egen säng. Att han skulle sova hela nätter ska vi inte påstå, just i natt harjag inte “haft nattskiftet” men jag tycker mig ha hört att Joseph var hos honom åtminstone två gånger. Men ändå. I EGEN SÄNG!
Och imorgon kommer vår nya sängram och sängar, bara för att minska risken för barn-ur-säng-olyckor. Eftersom vi förra veckan trodde att Wilfred skulle sova med oss för evigheters evighet.
Idag blir Wilfred 16 månader. Är det nu det vänder?
Till råge på allt: barnen sover fortfarande. I ungefär samma antal dagar har barnen chockat med att sova till typ sju.
Vi har inte visat så mycket bilder på vår lägenhet, men upplägget är såhär: Kök och vardagsrum har en öppen planlösning och i änden av vardagsrummet sitter en vägg med fönster och glasdörrar. Bakom fönstren och glasdörrarna är barnens rum. Har vi inte fördraget i barnens rum har vi ljusinsläpp från två håll i köket/vardagsrummet i och med att barnens rum har flera fönster ut mot gatan.
Det är övervägande praktiskt ändå, massa fönster inomhus. Till exempel kan vi laga mat och samtidigt se att barnen inte slår ihjäl varandra inne i rummet. De har vant sig vid ljudbilden utanför, vi kan både dammsuga och köra med mixer och skramla och prassla i köket medan de sover.
De är dock inte är särskilt vana att sova längre än en vuxen på morgonen, speciellt inte i egna sängar. Ergo: nu smyger jag omkring i mörkret och prasslar och kokar kaffe så tysttysttyst jag kan.
Jag tog en ful bild i mörkret med full mobilblixt, det ser eländigt ut men ni fattar kanske upplägget. Här är barnens fönter/glasdörrsvägg med fördragna draperier.
Astrid Lindgren-kalas
En salig blandning av Pippi och Kling&Klang är våra små gott&blandatgrabbar
En Pippis pappa och en… Alva? Något oklara utklädningar, menmen
En annan av smågrabbarna på kalaset, världens finaste lilla Karlsson.
Vi kom hem från trettioårsfesten med två supertrötta, men förnöjda barn. De har haft en toppendag. Vi vuxna har mest av allt mest haft kaos i och med att betongborrningen och möbelihopskruvandet iförmiddags inte gick sådär plättlätt som vi planerat för. Vi blev tokförsenade med allt. Men nu är vi hemma, och vi inser att vi ändå hunnit med en hel del idag.
Nu ska vi däcka i soffan. Over and out.
Barnens rum
Den här halvhöga hyllan har vi haft sedan Wollmar var bebis. Den har varit grym att ha bilar på, de står gärna båda två och just grejar med bilarna där. Men…
-… förvaringen i grabbarnas rum har varit under all kritik. De här mjuka IKEA-lådorna har bara blivit sorgligt knöliga med tiden…
… och bristen på hylluytrymme har gjort att böckerna legat i travar i fönstret, redo att raseras ner på golvet
Så vi införskaffade först denna, egentligen en badrumsmöbel, but who cares.
… och så en hög bokhylla. Äntligen!
Kistan fick stå vid fönstret, grabbarna älskar att stå och titta ut på bilar och hundar och människor som går förbi ute på gatan.
Såhär ser Wollmars sida av rummet ut nu.
Och så här ser mitten av rummet ut. Sådär städat uppe på byrån har vi aldrig i verkliga livet.
Och så här ser vår nya sängram med sängar ut. Asså huuuur skönt som helst att inte sova i en halvmeter djup grop. Och skönt med ett litet stopp längst ner i fotänden… Bara ett “men”. Sängen blev totalt sett högre än den vi hade innan. Så fallolyckor behöver i alla fall undvikas! Men Wilfred har blivit MYCKET bättre på att kunna sova i egen säng senaste veckan, så kanske ordnar sig det ändå…
Kaos på repeat
Wollmar vill bygga tåg och skriker i panik när Wilfred river och sliter i hans saker.
Jag försöker läsa för Wilfred för att distrahera.
Då kommer istället Wollmar och vill bli läst för.
Wilfred går och pajar tåget.
Och så går allt i repeat.
Praktiskt med fönster till barnens rum!
Tänk att dom bara kan slå om på en natt så där!
Charlie sov i egen säng och eget rum från ganska tidig ålder. Sen när vi fick Sverigebesök ganska ofta fick hans rum bli tillfälligt gästrum och hans säng hamnade i vårat rum, som tillslut fick stanna kvar där. (Praktiskt att ha ett stort lekrum, vi behövde inte gå så lång om han tappade nappen, vi behövde bara värma upp ett sovrum på vintern etc etc).
Detta övergick sen till att han fick sova i vår säng, han sov stilla och vaknade inte alls under natten så win win för alla.
Nyligen så har han börjat sparkas och böka runt en massa så vi beslöt att ta tjuren vid hornen och ta tillbaka honom i sin säng. Och dessutom lära honom att somna själv utan oss i rummet. Jag bävade för jobbiga läggningar.
Men, tji fick vi. Det var ju inga som hellst problem. Så snopna alltså.
Han kommer över vid 5 på morgonen men vi vaknar alltid 6 ändå så det är bara mysigt med en timmes mys.
Tänk va, att ibland bara funkar det. Så skönt.
Bävar för att sluta med nappen dock. Det börjar verkligen bli dags. Men han älskar sin napp… To be continued I guess….
Aaa, vi har inte heller slutat med napp än. Tror det blir något slags ritual med överlämning till tomten eller nåt..
Bra ide!
Saken är den att jag kommer nog sakna nappen också. Jag ser hur lugn och avslappnad han blir med den på en gång liksom.
Men han har snutte också så det blir ju nåt kvar iallafall..
Han får inte ha napp eller snutte på dagis, så jag vet ju att han kan sova utan och så.
Men tomten var bra grej, då kan vi börja förbereda honom och prata om det också!
Ja vi har tänkt att han väl i nödfall får ta till tummen om det krisar. Den tappar han hu inte bort nattetid i alla fall…