Skeppet Gryningen
Jag skrev för ett tag sedan om min grej för Ture Sventon. Jag har väl egentligen ett flertal såna där barndomslitterära förtjusningar. Och böckerna om Narnia är såklart bland dem. När vi skulle inreda vår inglasade balkong hittade jag den perfekta tavlan.
Skeppet Gryningen ska det föreställa i min fantasivärld. Tänk att stå där framför och plötsligt känna brisarna, saltstänken, höra måsarna och sedan sugas in i tavlan..
Får se om jag lyckas komma fram till vilka fler litterära upphakningar jag har i mitt vardagsliv..
Har du något liknande?
Päron och babblarna
Wilfred och jag ska på ett litet möte på jobbet idag, egentligen mitt i hans dagsovning. För att få dagen att funka ändå ska vi ta en långpromenad innan för att han ska få sova så mycket som möjligt i vagn (vilket han aldrig är förtjust i).
Men plötsligt blev han suuuupergnällig/trött/hungrig och ingenting hjälpte. Inte ens alla roliga böcker jag kunde tänka mig, lästa med fåniga röster. Och inte hela min sångrepertoar inklusive dans. Så nu blev det räddning med päron och babblarna.
Joseph: Leka Elsa
Wollmar har verkligen börjat att bli ett stort barn som varje dag vill leka nya lekar. Antingen är det lekar som han själv hittat på, som leka bajsande hundar eller “trasiga bilar”, eller så är det lekar som de större barnen på förskolan leker. Den mest poulära av dessa är “Elsa-teater”, vilket går ut på att vara Elsa eller Olof från Disney-filmen Frost. Nu ställer jag följande retoriska frågor: Har någon i familjen Fernando sett filmen Frost?, svaret är nej, vilket gör leken väldigt diffus.
Hur som helst så turas Wollmar och jag om att vara Elsa och Olof och så räddar vi varandra från alla möjliga faror.
Jag som Elsa
Förutom Elsa så är det rymden som gäller. Det ska byggas raketer i duplo var tionde minut och Wollmar leker planeter och stjärnor och allt vad det kan vara. Wollmar pratar också en hel del om döden och att saker är är eller inte är levade och så. Alltså pratar vi mycket om dessa livets första existentiella frågor vilket är både läskigt och spännande.
Wollmar målar en raket med fingerfärg
Tidigare ikväll sa Mia till Wollmar att hon inte vill att han ska växa mer för att hon vill att han alltid ska vara vår lilla pojk. Vad tror ni att han svarade?
“Men mamma, jag växer ju och blir större hela tiden”. Out of the mouth of babies, eller hur?
Wilfred har i alla fall kommit in i någon slags lokal växtspurt på händerna
Varför så tidigt?
Lördag morgon 07.15. Lova mig att vi kommer få sovmorgon någonsin igen…?
Men klockan 9.30 får vi (second breakfast) frukostgäster och vi har gjort egen Nutella. Ändå värt.
Joseph är inne och städar och fixar och vi andra parkar. Trevlig lördag på er!
Symbimoses
Låt mig till en början presentera Moses, en av familjens två sälar.
Igår började Wollmar prata om valrossar, helt utan tydlig anledning. Jag frågade honom: Wollmar, vet du vad en valross är?
Vårt lilla geni svarade följande:
“Walrus är som en säl, som Moses, fast den sover på land.
Det är en symbimoses…”
Följdfrågan var naturligtvis: Men, va, en symbimoses? Menar du “symbiosis” (Japp, ungefär så svengelskt pratar vi…). Wollmar, vad betyder “symbiosis?”
Wollmars svar: Det är två djur som bor ihop.
Klockrent ändå.
