Pysselfarsan
Jag kan inte på något sättpåstår att jag är en pysslig person. Mia står generellt för så gott som allt pyssel i vårt hushåll (barnen också så klart) och det är hon riktigt bra på. Därför är det med lite extra stolthet som jag skriver idag om gårdagens pyssel.
Vi var påöppna förskolan i Björnsträdgård och där fanns det möjlighet att måla på tygpåsar som barnen sedan fick ta med sig hem och använda som klädpåse till förskolan.
Barnen och jag tog oss an “utmaningen” och vi pysslade. Att jag kallar det en utmaning ligger mer i att jag var orolig att det mest skulle bli ett fett kladd plus att det skulel vara svårt att hålla Wilfred borta från att typ äta färg eller så. Men det gick verkligen över förväntan. Jag stod för den stora majoriteten av Wilfreds påse, men Wollmar gjorde nog i alla fall 80% av sin själv.
Idag var Wilfred och jag tillbaka på öppna förskolan och då hade Birgitta där strukit dem så att färgen härdats och nu är de redo att användas.
Idag kommer mina föräldrar hit från västkusten och det ska bli hemskt kul att ha dem på besök. Barnen har verkligen sett fram emot att de ska komma och Mia och jag kommer att dra på en dejt på lördag kväll. NICE!
Äppelbiten i näsan
Igår hände en besynnerlig sak. Wollmar hde kommit hem från förskolan. Mina föräldrar var på besök så det blev ganska mycket lek och bus och när Mia kom hem så åt vi middag. Efter middagen fortsatte leken någon timma och till slut satt vi i pojkarnas rum och lekte “banankalas”. Wollmar var radioapan och jag fick vara radioapans lodjurskompis Tassa. Efter ett tag kommer Wollmar, förlåt, Radioapan fram till mig och säger:
“Tassa! Jag har fått en STOR bit äpple upp i näsan”
Jag spelar med i leken och föreslog att jag kunde hålla för ena näsborren och då kunde han på ett bananigt sätt blåsa ut äppelbiten. Sagt och gjort så satte jag fingret på hans ena näsborre och han fräste. *PLOPP* sa det och han höll upp handen. Till vår (de vuxna i rummet) stora förvåning så låg det en ärtstor äppelbit i näsan. På RIKTIGT!
7 timmar i näsan äppelbiten. Myyyysigt!
När förvåningen och skratten lagt sig frågade jag Wollmar när han fick det där. “När vi hade fruktstund”, svarade han glatt. Alltså vid 9:30-10:00 tiden. Jag fortsatte med utfrågningen och undrade om han berättat för sina pedagoger att han gått omkring med en äppelbit i näsan. “Näää, jag har inte berättat för någon annan än till DIG Tassa!”. Lyllos mig!
Farmor frågade senare hur det kom sig att han fick en äppelbit upp i näsan. Då berättade han att han stoppat upp den där.
Toalettdopet
Wilfred är på många sätt busigare än sin storebror i samma ålder. Å andra sidan har han ju någon som lär honom.
I alla fall. I ett obevakat ögonblick försvann Wilfred och kort därefter hörde jag först att badrumsdörren öppnades och sedan att toalettlocket smällde till. Jag skyndade mig till badrummet och möter Wilfred på väg ut. Han tittar på mig pekar in till toaletten och säger: “Caaaar”. Genom hans kroppsspråk och ord uppfattade jag att något hade kastats i toaletten. I min sinnebild var det en bil (car) som farit ner, men inte så många millisekunder senare så ser jag en plastdinosaurie (en spinosaurus) som låg där nere. Leksaken tillhör kategorin bajsdjur, vilket innebär att Wollmar brukar hålla och leka med dem medan han sitter på toaletten och bajsar. Nu kan man till och med säga att just den här rackaren har genomgått sitt bajsdjursdop.
Efter tvål, vatten och massa desinfektionssprit så har spinosaurus fått återvända till leksakernas värld.
Inställd dejt
Jag och Joseph skulle på dejt ikväll. Gå ut och äta på finrestaurang, klä upp oss och hela alltihopet.
Första gången på… evigheter? Minns inte riktigt, men kanske var den senaste barnfria riktiga dejten när vi åkte bort en lördag-söndag i mars 2014 innan Wilfred föddes.
Svärföräldrarna är här och skulle ta barnen ikväll.
Joseph blev magsjuk i natt.
Ridå.
