Nyinköp!
Vi har köpt en ny baksten! Vi har haft två tidigare, men båda har spruckit. Så, nu kommer vi till sten nummer 3. Den beställdes igår från bagaren och kocken och är gjord av ett material som heter cordierite. Materialet ska kunna sättas direkt in i en varm ugn eller direkt på en grill och ska tåla temperaturer upp mot 1200 °C. Hur länge den varar återstår att se, men det ska bli skönt att kunna baka bagebrô (aka hönökaka original) igen och även göra pizza hemma.
För dryga tre månader sedan köpte vi lite möbler och förstärkte förvaringsutrymmerna i barnens rum. Bland annat köpte vi en kista som vi tyckte extra mycket om och bestämde att vi skulle beställa en till och ha i hallen.
Öppen med allt bös ner vikt och borta!
Nöjd Wilfred som hittade solglasögon i nya kistan.
Bakstenstest
Idag var det dags att testa den nya bakstenen. Den fungerade bra!! Vi gjorde tekakor.
Första advent
Idag är det första advent och vad vore någon advent utan adventsfika. Med anledning av detta bestämde vi oss att baka en sats med lussebullar.
En till och en till…
Vad hände med tiden?
Nästa vecka skolas Wilfred in på förskolan. Vi har naturligtvis VETAT det länge.
Men idag sjönk det liksom in. Nästa måndag när vi går till förskolan kommer Wilfred bli en av dem, förskolebarnen. Han är ingen bebis och kommer inte vara en hemmatultare längre. Åhååå…. Lilla gosfred, argfred, sötfred, busfred…
Vad hände med tiden?
Wollmar blev också lite känslosam imorse när vi pratade om förskolestarten.
“Men då kommer jag inte HA någon lillebror längre…!” Såklart han fattar att Wilfred inte kommer försvinna i ett slukhål på förskolan, men jag fattar ändå känslan. All tid Wilfred har funnits har han varit hemma med någon av oss föräldrar på dagarna. Och jag tror inte Wollmar faktiskt minns tiden innan Wilfred.
Jag antar att det kommer bli som med alla andra förändringar med barnen – det känns ovant i några veckor och sedan är det som att livet aldrig varit annorlunda ändå. Men just nu! Jag går litegrann sönder inuti. MIN BEBIS!
Och jag som inte ens älskar bebistiden, det är så OTROLIGT mycket roligare att ha barn i förskoleåldern. Men ändå. Min lilla, lilla Wilfredskatt, min skruttfred.
STOPPA TIDEN NU!
Är ändå glad att vi inte stoppade tiden då… Men….. åh, ja, ni vet…
Lång ända upp till himlen
Wollmar: Mamma, när man dör blir man lika lång som alla husen!
Jag: Menar du att man blir lång för att man kommer upp till himlen?
Wollmar: Ja, man blir så lång så man räcker ända upp till himlen!
Jag: Ja… jag vet inte riktigt... Jag får nog förklara det här för dig en annan dag, Wollmar.
Wollmar: Ja, för du kan inte riktigt språket.
(Bild lånad härifrån)
Haha, va? Vem säger ens så, “du kan inte språket”. Det låter ju som han kocken i Lady&Lufsen “Han klarar inte språket riktigt bra…”.
Men jag ska jobba lite på mitt teologiska språk och återkomma till Wollmar, har jag lovat.
Hallå, ni vet väl att saker från Bargaren och kocken ska ni önska er i present från oss. Jag har gått förbi där så många gånger och tänkt på er, och vi har ju också försökt att ge er presenter. Ni är värda en fin julklapp hur som helst!