Första dagen
Vi har världens bästa förskola. Punkt. Och idag har vi avklarat Wilfreds första inskolningsdag.
Barnens förskola matchar på många sätt drömbeskrivning av en förskola. Lugn miljö, trygga pedagoger, ekeologisk hemlagad mat och dessutom extremt nära hem.
Wilfred har haft en toppendag. Även om han blev väldigt, väldigt trött innan lunch och hade hunnit passera över till övertrött lagom till sovdags. Efter att jag inte lyckats söva honom på en god stund frågade hans ansvarspedagog om hon skulle försöka. Två sekunder tog det, sen sov han med henne.
Jahapp, ja dåså.
Våra barns pedagoger är verkligen underbara och viktiga människor i vår omedelbara närhet. Åh, vad jag är tacksam för att det fungerar så väl.
Jag och båda barnen gick hem 14.30 och nu verkar det som att det är jag som är tröttast efter dagens eskapader.
Andra inskolningsdagen
Jag sitter i personalrummet på förskolan och låter Wilfred ha sina första timmar “ensam” i barngruppen.
Idag på vilan fick jag först lägga Wilfred och sedan gå och sitta lite bredvid Wollmar. Han är en av de få barnen från storbarnsavdelningen som fortfarande sover på dagtid, han har ett stort sömnbehov och har alltid haft. Ofta sover han mer än Wilfred på dagen och är ändå tröttare på kvällen. De är så olika våra grabbar!
Wilfred verkar trivas och vara trygg på förskolan, precis som vi hade på känn. Känns bra.
Ändå känns det lite märkligt att sitta här och slösurfa, medan jag har båda mina barn några väggar bort.
Vi går ju hem tidigt de här dagarna, idag ska vi gå till parken och blåsa såpbubblor. Lekparken i december har inte så himla mycket kul att erbjuda annars tycker jag.
Imorgon ska jag jobba och Joseph ta vid för resten av inskolningsveckan. Känns både bra och dåligt. Dåligt för att det innebär att nu är det definitivt slut på min föräldraledighet. Bra för att Joseph också får vara del och lära känna Wilfreds förskolekompisar och så.
Nu tror jag att barnen snart har ätit mellanmål, då borde det snart vara dags för oss att gå.
Första vinkningen
Idag var det inskolningens fjärde dag och tillika första dagen med vinkning direkt efter lämning. Det gick bra trots inte helt optimala förutsättningar. Wilfred somnade nämligen hemma 10-15 minuter innan vi skulle gå till förskolan. Vi satt i soffan och läste en dinosauriebok. Wilfred satt i mitt knä och Wollmar satt bredvid. Alla verkade nöjda, tills jag märkte att Wilfred kändes ovanligt tung. Jag frågade Wollmar att kolla om lillebror var vaken och det var han tydligen inte. Jag lät honom sova sin lilla mikropaus och väckte honom när det var dags att gå. Sjukt ledsen, sjuuukt grinig och SJUUUKT KLÄNGIG. Igår kunde vi idyliskt gå hand i hand alla tre med Wilfred emellan Wollmar och jag. Idag fick jag bära Wilfred hela vägen till förskolan. Kul läge för lämningen, eller hur?
Hur som helst så gick vi in, fixade i ordning Wollmar för att gå ut till parken och sa hej då till honom. Sedan gick Wilfred och jag in till småbarnsavdelningen och då gick han över till ett gott humör och började leka med det samma. Jag sa att jag skulle gå och sa “bye” och utan att vända på sig vinka han och sa “bye, bye”. Sedan stanna han till, vände sig om och förstod att jag var på väg ut utan honom. Då kom separationsgråten. Jag vinkade på nytt, sa några tröstande ord och gick vidare. Gråten fortsatte i hela 10 sekunder och sedan var han åter igång med leken. Sedan har skruttfred och hans storebror haft en spännande dag på förskolan.
Det är nämligen Nobeldagen idag. Detta firas av vissa men långt ifrån alla. De vissa är kungahuset, riksdagsmedlemar, nobelpristagare och mina barns förskola. Det är så himla fint. Igår förberedde sig de större barnen med att lära sig om vem Alfred Nobel var och varför Nobeldagen instiftades. Sedan fick de göra sina egna uppfinningar. Idag var de flesta barnen lite extra fint klädda och lika så pedagogerna. Det var glitter och ballonger runt om kring och till lunch var det en två-rätters Nobellunch där alla barnen satt vid långbord och firade.
Innan barnen gick hem fick alla var sitt Diplom med en Nobelmedalj på. Så grymt tacksam för bra pedagoger!
Detta är det bästa kortet som jag fick vid “guldväggen”. Wilfred vill liksom alltid titta på kortet innan det blivit till så det är svårt att få honom att stå stilla. Wollmar stod och tittade på sitt diplom.
Wilfreds diplom
Wilfred har lärt sig att säga “STOPP” på sina fyra dagar på förskolan
En och en halv vecka på förskolan
Wilfred har gjort sin första en-och-en-halva vecka på förskolan nu. Han verkar trivas.
Lämningarna är jobbiga, tror kanske mest för mig. Joseph passade på att jobba heltid den här veckan och jag gjorde om min sista halvtidsvecka till att bara jobba fyra timmar per dag, så jag har kört lämna-hämta-laga-middag-rejset.
Vi har alltid lämnat utomhus, strax innan förskolebarnen tågar iväg till lekparken. I hela Wilfreds liv har han varit med och lämnat Wollmar, vinkat och ropat “bye bye” och sedan har han lämnat med en förälder. Klart att det blir en omställning att han ska fortsätta att vinka och säga “bye bye” men att det bara är förälderns som går?!
När vi kommer ut är han glad och börjar leka med något direkt, men i samma sekund som han förstår att jag också ska gå blir det stora gråteländet. Pedagogerna säger att han blir glad igen inom loppet av några minuter, men det hjälps liksom inte att jag känner mig som världens värsta person ändå.
När jag kommer för att hämta är han mitt uppe i något och blir inte ledsen alls, utan mest bara glad och försöker prata och peka och berätta om sin dag. Och sen är han precis som vanligt på eftermiddagen och kvällen. Pegagogerna intygar att han äter bra, sover bra och leker glatt och har påbörjat interagerande med sina kamrater på dagarna.
Så på det hela taget får vi väl ändå säga att det går precis så bra som vi hoppades på.
Men efter fredag blir det ett långt uppehåll från förskolan, det känns inte optimalt men vi var ändå beredda på det. Både jag och Joseph behöver egentligen jobba en hel del av dagarna då barnens förskola är stängd, men det känns inte schysst att låta nybörjar-Wilfred gå på en annan förskola med ytterligare nya pedagoger över jul. Så vi får trixa med min mamma, att Joseph får jobba lite hemifrån och jag försöker ta korta dagar och avlösa.
Det är väl så livet blir nu, med ett mer intensivt pusslande.
