Hönökaksbak!
Idag har vi varit hos min moster och gjort årets hönökaksjulbak. För mig som älskar att baka är det en real treat att få baka så här mycket. Att få baka i vedeldad ugn är dessutom extra roligt och detta är helt klart den bästa sortens julpyssel jag kan tänka mig.
Tyvärr är barnen lite för små att vara aktivt med och dessutom kraschade Wilfred innan utbaket och sov genom resten. Wollmar fick hjälpa till att nagga kakorna innan de gick in och borsta av aska och mjöl när de kom ut. Men när han väl fick börja äta så förlorade han intresset att vara med helt. Nästan en hel kaka gick ner, utan vare sig pålägg eller dricka.
I alla fall. 2 liter vatten + 4 kg mjöl + 800 g socker + 600 g margarin + salt + vedugn = BÄSTA JULPYSSEL EVER!Julen 2015
Julekrasch
Pepparkakor och fukt är inte den bästa kombinationen. I alla fall inte om en tycker om kakorna knapriga eller vill göra pepparkakshus eller liknande. För det ändamålet är västkusten inte den bästa platsen att vara på. Varje gång som vi försökt hänga upp pepparkakshjärtan i snöre så har de blivit mjuka och ramlat ner. Pepparkakshus brukar funka bra dock men i år gjorde vi en liten miss. I ett försök att få undan pepparkakshuset från rivning, aka Härjfred, ställde vi den ute på den inglasade balkongen.
Där blev dock huset lite fuktigt och taket började bukta ner.
Så vi tog in den igen, men detta fick samma effekt på nytt (kondens vilket ledde till fukt) och raset var ett faktum.
Det goda ur detta var montaget vi kunde göra (se nedan) och att huset får ätas upp innan jul i år!
Äntligen en bra jul!
Vi hoppas att din julafton var bra! Vi fick nog vår fulla revansch från förra året i alla fall. Barnen hade nog årets bästa dag.
Vi rivstartade med grötfrukost tillsammans med Farmor&Siya (Siya är sri lankesiska för farfar om någon nytillkommen läsare undrar) och sedan en ganska lång förmiddag med matlagning och förberedelser. Barnen somnade och när de vaknade hade Josephs bror med familj anlänt lagom till lunch. Efter lite chans till julfotografering (vi tog fina familjebilder med barnen men bruka ju vara lite halvresitriktiva med att visa dem här) promenerade vi över till Josephs moster och hann i tid till Kalle Anka och eftermiddagsfika.
Vi hade gjort ett nutella starbread som bidrag till fikat, det är nog en jultradition to be. Våra barn är rätt blyga av sig och båda två hann få några breakdowns av det plötsliga mötet med allehanda släktingar och/eller av läskiga inslag på Kalle Anka (yep,vi har väldigt känsliga barn som inte gillar läskig TV, undrar vem de ärvt det av…). Det gick ändå på det hela taget bra och efter någon timme var det dags för en liten paus.
De flesta vuxna drog hem till Erik&Johanna (alla dessa släktingar bor alltså inom en 2-kilometersradie) och började förbereda julmaten medan vi och barnen drog ner till en “dansa-runt-granen-happening” på en lerig sjöäng. Några tappra öbor släpade fram en ljudanläggning och en massa lyktor och så hade vi en tokrolig utomhusdans runt granen.
Barnen älskade det! Och det var verkligen perfekt att gå ut och springa av oss innan julmiddagen.
Vi kom fram och möttes av en överdådig buffé av julmat som bara en släktknytis kan uppbåda. Barnen åt bra, även om prinskorv kanske var det mest populära.
Johanna, värdinnan i huset, hade förberett något så fantastiskt som en skattjakt för barnen i väntan på tomten. De hade också jättekul att leka med det stora huset, så min farhåga om en långtråkig väntan på tomten besannades inte.
Och sen blev det paketöppningsbananza. Vi hade lämnat hälften av barnens paket hemma på grund av otymplighet och en annan del hade inte ens kommit fram i tid. Så av oss fick våra barn bara böcker, men de blev ju ändå inte utan paket. Min favorit är ändå dessa:
Sedan var klockan typ åtta, våra barns läggdags. Vid halv nio började Wollmars ögon gå i kors och han bönade och bad om att få gå och lägga sig. Wilfred, vår yngre lille marodör hade dock fortfarande energi (så knasigt är det hemma hos oss att den yngre av våra söner alltid har mindre sömnbehov än den äldre) och höll igång ytterligare en timme. Det innebar att jag fick ta Wollmar i Wilfreds vagn och knata hem och lägga honom, medan Joseph kunde vara kvar ytterligare en stund med Wilfred.
Barnen somnade med kropparna fulla med bus, skratt och korv och med högar av nya fina presenter.
Lycka!!
Hemma igen!
Så var julhelgen och julledigheten över för den här gången då. Joseph och barnen är hemma och jag ska jobba. (Tur att det är en väldigt kort vecka och att jag snart får långhelg med dem…).
Vi har en vattenkokare som gör ett högt pipljud både varje gång man trycker igång den och när den är klar. Vi har aldrig fattat varför, är det en säkerhetsgrej? På vilket sätt i så fall?
Jag har råkat komma åt vattenkokaren TVÅ gånger nu på morgonen. Den startade (piiiiip) och kokade upp (piiiiip), två gånger om. Ett under att båda barnen fortfarande sover.
Jag ska springa till jobbet och eftersom det nu plötsligt blivit vinterväglag ska jag testa att springa med dubbar. Känns lite läskigt, fast den naturligtvis borde vara läskigare utan. Och jag har sprungit hela vintrarna igenom förut.
Det är alltid lite mysigt att jobba mellandagar, och för den delen också mitti sommaren. När rutinerna ruckas lite på, vi är halva styrkan på plats och eventuellt inte heller tjockt i kalendern så att en kanske har tid att sitta ner och prata med kollegorna en aning mer. När jag jobbade med hemrehab minns jag att vi hade sjukt svårt att fylla våra kalendrar i mellandagarna, VEM vill ha hembesök av sjukgymnast och arbetsterapeut när en knappt har hunnit svälja julknäcken liksom? Men å andra sidan skickades det hem folk från sjukhusen ganska friskt i mellandagarna, så vi gjorde en del akuta besök hemma hos folk som behövde hjälpmedel.
Vad gör du i mellandagarna? Du som jobbar, känns det pestigt eller lite mysigt?
