Gott och blandat
Lyxhelg!
Vi sätter typ vår heder i att den här bloggen aldrig ska ge ett felaktigt sken av att vårt liv är bättre/enklare/lyxigare eller mer glamouröst än vad det är. Jag har ingen som helst behållning av folks strävan efter att framställa livet bättre än vad de är, genom sina bloggar. Jag har inget till övers för att nedvärdera vardag och arbete till något som inte är tillräckligt fullfilling Att det måste överskuggas av något krystat livsnjuteri tycker jag är lite tramsigt.
Men, den här helgen har jag FÖR OVANLIGHETENS SKULL faktiskt gjort något lyxigt och ovanligt härligt. Jag och min barndomsbästis Gunilla åkte iväg på Slottsweekend för att fira hennes trettioårsdag något försenat.
Afternoon tea, bad i relaxavdelningen, långpromenader i vacker vintermiljö, långa samtal framför en öppen brasa, fyrarätters middag, en ostörd natts sömn utan barn och en långfrukost med många koppar kaffe. SÅ skönt!
Nu är jag hemma igen med familjen och känner mig märkvärdigt förnyad och energipåfylld. Egentligen borde vi nog göra sånt här oftare, ändå.
Åter i tågträsket
För nästan två år sedan i april 2014 var Wollmar i samma ålder som Wilfred är nu. Då hade de tågtema på förskolan och Wollmar blev helt absorberad i ämnet! Som vi bloggade om då så övergick barnprogrammen från att vara in the night garden, pocoyo och tractor tom till att vara 30 minuters trainspotting (alltså film på tåg som kommer och går till och från stationer eller bara åker förbi ett valfritt spårområde).
Wilfred har redan introducerats till programmet “Things that go!TV” som är ett program där en tecknad känguru berättar om olika fordon och hur de fungerar. Idag var det ett “Trains, trains, trains – special” på 15 minuter inte hade något tal, utan bara var olika tåg som kom och gick. Låter det bekant? Båda pojkarna satt som förtrollade. “Tåg! Tåg!”, ropade Wilfred varje gång ett tåg dök upp. Vilket var ett antal gånger under de där 15 minuterna. Wollmar hade lite längre utläggningar om tågen i fråga.
Ja, så nu känns det som att vi kommer åter till en tid av total hjärndöd TV tid.
Hos gynekologen för kontroll
Ju mer jag läser och lär mig om bäckenbotten, desto mer känns det som att något inte riktigt stämmer med min bäckenbotten. Jag HAR ju drabbats av en sfinkterruptur, jag VET att jag har en förtunnad perinealkropp så pass att jag ibland tycker att det är obehagligt. Jag vet mer om buktryck, träning och bäckenbotten än de flesta andra sjukgymnaster och jag tränar inför ett maraton.
Ibland är jag sjukt orolig över att jag kommer förstöra något med min träning.
Strax innan jul hade jag en hel del värk i bäckenbotten och tyckte plötsligt att jag kände något skava efter att jag sprungit en dag. Paaaaaanik! Jag bokade en tid hos en gynekolog, och fick tid nu idag – 5 veckor senare.
I väntrummet innan satt jag och resonerade med mig själv inne i huvudet.
Känner sig kvinnor sådär osäkra och lite smådarriga innan de ska in till mig första gången? Det är alltid nyttigt att vara patient själv då och då.
Jag tänkte:
Kommer hon lyssna? Kommer hon vifta bort mina upplevda problem? Kommer hon se mig, lyssna på mig, bekräfta mig?
Det gick bra.
Jag träffade en sympatisk gynekolog som tog sig tid att lyssna och ställa några relevanta följdfrågor. Som gjorde en undersökning och motiverade bra sin svar och åsikter. Som gav mig en spegel och lät mig själv följa med under undersökningen.
Jag skulle säga att jag blev lyssnad på, bekräftad och sedd. Hon gjorde en bra undersökning. Om det gjorde skillnad att jag i min anamnes också berättade min yrkesbakgrund låter jag vara osagt.
Och jag har ingen antydan till framfall. Ingatecken på att något skulle vara pågående fel, mer än det hon kunde se som kommer från sfinkterrupturen. Vi kunde resonera om träning också, och hon tyckte att jag i min vävnadsuppbyggnad också verkade så stadig, och bäckenbotten så stark att jag med gott samvete kan fortsätta träna bäst jag vill.
Jag gick därifrån glad och stärkt.
Jag hoppas så innerligt att jag lyckas förmedla ett dylikt proffsigt och bekräftande bemötande till mina patienter.
En ändå lite nervös Mia innan besöket. Hade jag varit mer kaxig hade jag velat försökt ta en mer illustrativ (men ändå inte avslöjande, heheh) bild från gynbesöket, men jag pallade inte. Någon måtta får det ändå vara…
Jag skulle kunna skriva milslångt om tips (italien var mitt andra hem i många år) men om jag tänker på ert intresse för fisk och bröd så kanske sardinien (hela ön är sagolik men t.ex. sydvästra delen är fin och långt ifrån lyxturismen i norr) eller ligurien (upp i bergen norr om ventimiglia finns söta byar och fin natur). Noll koll på hur flyg går från Stockholm dock. Lycka till med planerandet och hoppas ni hittar något som passar just er!
Kollade på sardinien först, men tyckte att agriturism-ställena där inte var de mest lockande. Kollade på umbrien igår och dog typ längt-döden. Känner du till något om det området? Plus var också för hyfsat nära rom, kanske billigare flyg och vi kan ev åka tåg till ditt vi ska.
Hihi, längt-döden är lätt att få vid semesterplanering 🙂 Har inte varit mer än någon dag i umbrien, men är ju väldans vackert! Lite beroende på var i umbrien ni spanar på, men civita di bagnoreggio (googla bilder!) är tips på kul utflykt. Förstår din tanke om agriturismer på sardinien, eftersom allt varit så fattigt där är det mesta ganska ocharmiga nybyggen…
Aha, är det så! I och för sig en anledning att åka dit, men kanske ändå inte med rastlösa barn… Hmmm. De flådigare gårdarna i umbrien med massa olika djur kändes så perfekt.
Flådigare som i större gårdar och mysiga hus asså, vi har inga som helst krav på typ femstjärnigt…hehe.