1-5 juni 2016

Ångestmjuk

Idag är jag liksom PMS- och premaratons- och bara liksom vanligt ångest-ig i kroppen. Det känns lite som att jag är helt mjuk i kroppen och ett hårt ord skulle kunna knuffa omkull mig. Som att jag liksom går och hukar mig för både mina egna och mina medmänniskors tankar om mig.

Jag känner så väl igen känslan när den kommer, den är så tydligt hormonellt betingad för mig. Men förstärks av yttre faktorer;  lite marathons- och hälsostress . Är fortfarande snorig och hes, men ändå rätt frisk? Kanske? Eller tror jag det bara för att jag vill springa så himla gärna? Jag gjorde två pinsamma/dumma saker igår som liksom äter upp mig inifrån, och jag bara klankar ner mig själv så himla hårt. Och så har jag haft telefonkontakt med en patient som jag som himla gärna vill att allt ska vända för snart, men där hennes besvär bara verkar gå ut fel håll. Jag VET att det liksom inte är som att det ligger helt på mig, men jag tycker liksom att jag borde kunna hjälpa åtminstone lite. Maktlös känner jag mig.

Åh, har ni också dagar där ni bara vill typ dra något gammalt över er?

Min räddning såna här dagar är arbetskläderna. Det är som att jag kan lämna allt sånt där i skåpet när jag kommer till jobbet och byter om. Sen klär jag i och för sig på mig eländet igen när jag går hem. Men det är faktiskt så. I min blå professionella roll har inte ångest-Mian någon plats.

En sån här dag brukar jag bara vilja ta typ en jättelång varm dusch, men jag skulle i så fall behöva duscha med mitt skadade och omlagda finger utanför, och då känns en dusch mest som något bökigt.

Vad gör du på dagar då du bara vill gömma dig någonstans?

Auskultation på förlossningen

En dag i maj gick jag bredvid en förlossningsläkare en arbetsdag. Lite rond, ett vändningsförsök, ett laktatprov som gick över i ett urakut,  komplicerat snitt som tog över två timmar,  och så fick jag också vara med på ytterligare ett planerat snitt då det för en stund blev lugnt på förlossningsavdelningen.

Det bästa: Jag fick skrubba in mig, klä på mig operationskläder och vara med vid såret, vid båda snitten. Peta i såret, hålla tänger, trådar, hakar… Suga blod, hålla isär, titta noga på, hjälpa till. Peka och ställa en massa dumma frågor, få svar på en massa saker.

Nu har jag fått se livmoder, äggstockar, äggledare, (bebisar…), magmuskler, stödjevävnad, suturtekniker, you name it.

Så himla coolt!

(Okej, missvisande bilder, för det där är från 2014 och kejsarsnittet med Wilfred, men ändå på temat…)

Sitta och titta och få partogrammen förklarade för mig, få fråga,fråga,fråga men också berätta en hel del. Om vad jag kan, om vad jag kan erbjuda patienterna. Kanske får vi till ett givande samarbete, med största fokus att ge bättre vård och uppföljning till kvinnor som behöver det.

Jag ÄLSKAR detta. Att få lära mig saker, se saker, nätverka och sedan kunna hämta inspiration/erfarenheter lärandetillfällena direkt till min egen patientvardag. Huuur coolt är inte det? 

Löparhelgsmatplanering

Löparhelgsmatplanering

Vad ska jag äta dagarna kring mitt marathon?

Den här veckan har varit… jättetuff. Jag fattar inte, men saker liksom hopar sig så att bara för att vi har lite mycket nu i helgen, så blir hela veckan kajko. Typ som i tisdags, vi trodde på en avslappnad kväll, men Mia fick dra iväg till akuten. I går var jag på after work med jobbet och kom hem först sent. Och idag var vår enda “lilla plan” att dra iväg och hämta ut startkiten till maran. Bara det att jag fastnade i ett tågkaos på vägen hem från jobbet och kom en timme sent, och vi sen hamnade på en buss som körde tokrally genom hela stan, och ändå kom fram försenad. Nu är det torsdagskväll och vi är som två trötta spökdjur som tomtar runt här hemma, och lite förstrött försöker plocka i ordning i drivorna av… saker som liksom samlar sig överallt.

 

Vi har i alla fall lyckats matplanera helgen. Alltid nåt. Det här är vad vi kommer äta innan och efter loppet.

Fredag kväll:

Kvällen innan maran. Vi borde äta pasta, men nudlar funkar väl lika bra? Vi kör på ett säkert kort med mat som är lätt att överäta av – pad thai från thaikiosken runt hörnet.

Fredagsmys:

Sorry, men här veckan blir det inget youklipp med fredagsmys. Vi ska käka snickers och chips och ligga i soffan.

Marathonfrukost: 

• Kokta ägg.
• Havregrynsgröt för Joseph.
• Joghurt med müsli för Mia
• Macka med smör, ost, salami.
• Juice.

Marathon-mellanmål:

Banan, energibar?

Marathonmiddag: 

Vi har alltså vänner som kommer på långväga besök för att heja på oss, och de kommer landa hemma hos oss och laga middag som vi får komma hem till! Vi beställer krämig laxpasta. 

Marathonkvällssnacks:

Chips! Nötter! Tårta!

Söndagsfrukost: 

På söndag vaknar fyra barn och fyra föräldrar i vår lägenhet, varav vi troligen inte kommer vara de piggaste på benen. Vi ser till att det finns frukostgrejer typ som ovan beskrivet, så får alla förse sig med det de bäst önskar. Kanske kommer det dock behöva köpas bröd för frukost, oklart om vi hinner baka tillräckligt. (Elvira, kom ihåg att kolla det om vi glömmer…!)

Söndagslunch:

Min favoriträtt, “Flygande Jacob”. Behöver kanske ha lite grönsaker till…

Söndagsmiddag:

Ugnspannkaka med lingonsylt. 

Måndag:

Den argentiska laxrätten

Tisdag:

En extra mustig boeuf bourguignon

Så här redo är jag nu!

Hurra!

Första dagen på två veckor jag vaknade utan ont i halsen! Helt plötsligt kändes maran imorgon liiiite mer rimlig.
Vi pratar inte om några stora marginaler nu, har inte tränat på två veckor och har haft nedsatt aptit lika länge. Ganska tvärt emot min plan på hur de här veckorna skulle vara.
Men ändå. Avsaknaden av halsont känns befriande!!

Är på väg till jobbet med pasta-matlådan i högsta hugg. Till lunch ska jag verkligen försöka pressa i mig.

Hurra för fredag och för hälsa!

Hörs ikväll!