Dag två har inte riktigt varit lika fullspäckad som den första, men vi hade definitivt att göra. Efter frukost och alla morgonbestyr styrde vi kosan till Botaniska trädgården i Peredeniya, precis i ytterkanten av Kandy town. Det är en otroligt vacker park med träd, buskar, blommor och växter från alla världens hörn. Som de flesta parker och sevärdigheter i Sri Lanka är det ett pris för turister och ett pris för de som bor i landet. Eftersom min pappa har dubbelt medborgarskap så var det onödigt att han skulle betala de 1500 rupeer (100 SEK) som vi andra. Så jag köpte en biljett för tre utlänningar och en “local” (hans biljett kostade 60 rupeer). När skulle lösa in biljetterna och komma in så kom kontrollen. “Är du verkligen Sri Lankes?” kom frågan, trots att min pappa prata flytande sinhala och uppenbarligen inte är vit. Han fick visa upp leg och med det var allt i sin ordning. Min mamma skojade att hon var ju “half local” och hade ju Sri Lankesiskt körkort. “Jaså, har du det? Får vi se.”. Mamma visade upp kortet som utfärdades någon gång på 80-talet (inget utgångsdatum) och då skulle ju inte hon betala turistpris. Sagt och gjort skickade inträdesvakten tillbaka mina föräldrar till biljettkassan för att få tillbaka pengarna och byta ut biljetten mot en likadan biljett som min far hade köpt. Tänkt att de är så lustiga dessa lankeser.
I och med parkens storlek kunde vi inte ta en tur till samtliga delar då barnen inte skulle orkat med. Det blev att leka under träd med lustiga rötter, hitta fina blommor som ramlat från träd och äta glass under den 1000 åriga benjaminfikusen. Vi hann även med en mindre bambuskog, titta på fladdermöss och låtsasfiska i “Sri Lanka-dammen”. I enlighet med vår uppskattning så var vi färdiga precis som Wilfred började krokna. Wollmar hade nog kunnat sitta under ett träd och lekt koja bland rötter och grenar ett bra tag till. På bussturen hemåt tog det inte många minuter innan Wilfred somnade. Igår klarade vi dagen utan att han dagsov men idag gick det inte.
Hemma har vi haft vattenlek, spelat UNO och åt till kvällsmat det som barnen längtat efter mest sedan vi åkte hemifrån, PASTA! Vi grillade även en kyckling till det. Jag och Mia tog en promenad medan mina föräldrar passade barnen och gick och köpte mer frukt.
Nu sover barnen, utanför de öppna dörrarna breder utsikten ut sig – en mörk dalgång med enstaka ljuspunkter från husen. Vi hör ett buddisktempels mässande/musicerande och kvällsteet är kokat.
Varma hälsningar från ett 30+-gradigt Lanka!
