När vi vaknade imorse märkte vi att sjuknisse Wilfred fortfarande hade mild feber för tredje dagen och bestämde att han skulle stanna hemma. Han ville mest ha dricka medans vi andra åt frukost och det är väl det viktigaste. Efter frukost drog jag på en springtur i området. Det blev 13 km av “a walk down memory lane”, intensiv backträning (200 m höjdskillnad upp och ner två gånger) och av att leta efter ett gammal elefantbad som fanns när jag var liten. Efter ca 6 km hittade jag platsen för det gamla elefantbadet och pratade med en farbror som bodde i närheten. Han sa att det varit stängt i många år, så det var bara att tacka och springa vidare. Tyvärr tog jag två små felsvängar vilket ledde till några gruvliga backar.
Planen för dagen var inte direkt fullspäckad, utan vi hade enbart en lunch inplanerad med ytterligare en av min pappas kusiner, auntie Omitha. Wilfred och Mia stannade som sagt var hemma och mamma, pappa, Wollmar och jag trängdes i en Tuk-Tuk och åkte dit 11:30. Som tur var så fick Wollmar ett rejält mellanmål innan vi åkte, för lunchen serverades inte förrän kl 14:00. Eter lunch, efterrätt och tea och lite Love cake, plus en massa prat åkte vi hem vid 16:30 tiden. Som tur var hade jag med mig Wollmars kapitelbok, för annars han av de han nog klättrat på både väggar och tak. Autie ville så klart att Mia skulle få med sig lite mat, så hon skickade med en liten matlåda åt henne.
Efter har det mest varit leka runt i huset med barnen. Wilfreds feber verkar ha släppt och jag lagade en liten curry som vi sedan åt till kvällsmat. Kvällens mest spännanade grej var förmodligen att barnen änligen fick se en gecko-ödla och på riktigt nära håll. Imorgon är det poya (fullmåne), vilket innebär att de flesta är lediga från jobbet på grund av röd dag och det är böner som spelas upp högt från de buddistiska templenas högtalare hela dagen lång. Lajbans ska det bli!
Som vanligt avslutas kvällen lugnt med en kopp te, sval luft och syrsornas sång.