Första hela dagen i Hikkaduwa har varit…tröttsam på många sätt. Nu menar jag inte det på ett rent negativt sätt, utan snarare att barnen har haft så roligt och gjort så mycket att de har blivit helt slut. Efter frukost tog vi en promenad längst med stranden för att se om havssköldpaddorna som fanns i ett korallrev längre bort för sex år sedan fanns kvar. Mia passade på att köra lite barfotalöpning i intervaller på stranden medan vi gick (imorgon blir det min tur!). Och visst fanns de kvar. Inte nog med det, de har fått in en kompis som också anslutit sig. De låg där så fridfullt och lät vem som helst komma nära och blev matade med sjögräs som en kunde hitta i viken eller som några lokala killar dykt efter och sålde till turister. När Wilfred och jag kom till viken var både Mia och Wollmar i vattnet och klappade och matade den ena sköldpaddan. Enligt de som bor här är dessa havssköldpaddorna över 50 år gamla. Här, precis som jag skrev om gällande Pinnawella, är det något av en ambivalent känsla i en situation där vilda djur blivit “tämjda”/beroende av människan. Vad vet jag, kanske skulle dessa gamla rackare klara sig utmärkt även om alla människor skulle försvinna en vacker dag. Men även om jag tycker att det är en fantastisk upplevelse där min familj, och framför allt mina barn, får en underbara minnen för livet, så känner jag ändå ett visst obehag kring det hela.
På vägen tillbaka till hotellet träffade vi på ytterligare några krabater som hör hemma här på stranden. Krabbor! Jag är van att se små små sandkrabbor här på Sri Lanka, men i en rad med sprängsten kryllade det med stora krabbor (kanske blåkrabbor?). Den största vi såg var stor som en matkrabba.
Sedan har det varit bad och lek till och från större del av dagen. För att orka med middagen (som är 19:30), fick även Wollmar sova på dagen. Detta passade bra på många nivåer. Vi fick, för första gången på mycket länge, egentid mitt på dagen. Och det under en pågende semester! Dessutom sov barnen bort de varmaste och västa soltimmarna. Sedan var det till föga hjälp med dagsovning för Wollmar eftersom har var redo för sängen bara 30 minuter efter vanligt läggdags och det blev knappt någon mat för honom och en kort middag för oss. Ja ja, better luck next time. Känsla efter denna dagen är dock att barnen har otroligt roligt på stranden och i poolen. Nästan så att det blir lite overload och det finns inte mycket energi kvar till att äta ordentligt eller orka med att hänga med i vuxen takt.
Vi lovade ju mer bilder från Hikkaduwa, men i ärlighetens namn går vi inte omkring med kameran eller telefonerna, så det blir inte många kort tagna. Eller ja, i omgångar tar vi kort på barnen men dem brukar vi ju inte visa upp så mycket här.
Fortsättning följer!
