Tunnel Run 2017
Idag kom dagen för Tunnel Run 2017, ett lopp som vi både sett fram emot sedan mer än ett halvår. Jag sprang Tunnel Run 2014 tillsammans med min ena syster 2014, och uppskattade det loppet väldigt. Då var det väldigt trångt, men det var en häftig upplevelse att springa i tunnlarna och få se de konst-installationer som finns inne i Norra Länken. Dessa får ju bilister i vanliga fall bara se i några sekunder, medan de passerar. Dagens lopp var i servicetunnlarna som går i anslutning till de nya pendeltågsspåren som byggts i tunnlar mellan Södra Station, centralen och den nya pendeltågsstationen Odenplan.
Vi hade barnvakt (tack Lina!!) och en chans att få en löptur/ett lopp som en gemensam upplevelse, och det kändes väldigt roligt. Jag hade någon vag oro för att jag skulle få klaustrofobi i tunnlarna, men annars var vi båda fulla med förväntan.
Vår startgrupp var den första av eftermiddagens startgrupper, och det kändes välorganiserat på plats fram till startfållan. Det var nästan två kilometer uppe på marknivå innan vi sprang in i tunneln, och möttes av en häftig ljusshow. De hade kallat loppet ”ett upplevelselopp” och poängterat att detta inte var ett tillfälle för personbästa. De hade också uppgett att vi löpare absolut inte fick ha hörlurar under loppet, på grund av säkerhetsskäl. Okej, visst, det är en tunnel och det är lite speciella omständigheter, det kan vi köpa rakt av.
Efter den första häftiga ljusshowen följde sedan ganska mycket mörker och en rak och tråkig runnel.
Av de övriga ”upplevelserna” längs med banan var några NRJ-stationer där det var typ deras vanliga reklam-prats-kändisar som sa typ ”Välkommen till Odenplan, mvh NRJ”. Ingen rolig eller peppig musik, bara snack och typ en bakgrundspuls. Vid centralstationen var det reklam från Jernhusen med Kalle Moreaus röst som sa en massa reklamfloskler om ”hotell Continental”. I typ en kilometer. SÅ SJUUUUUHUUUUKT IRRITERANDE. Det fanns också en kör och en typ ”skräck-grotta” med någon som spelade orgel ”läskigt” och så hade de fixat dit lite fejkade gravstenar? Joseph trodde på riktigt att det var gravstenarna från förolyckade tunnel-arbetare.
Det var alltså typ världens tråkigaste lopp. Så kallade ”upplevelser” som bara var ren och skär reklam av det mer irriterande slaget. Och resten var cement- och asfaltstunnel. Den biten hade vi ju räknat ut innan, såklart. Det fanns ju ingen publik, men inte ens funktionärerna hejade i princip. Det blir ju också väldigt uppenbart att det där med hörlurs-förbudet också handlar mer om att alla ska utsättas för reklamen från sponsorerna.
Vi är glada över att ha fått nästan 8 km löpning en lördag, att vi fick några timmar tillsammans bara vi. Men själva loppet hade vi egentligen kunnat vara utan. Vi får helt enkelt bli bättre på att skaffa barnvakt för helg-tillsammans-löpning en solig lördag längre fram.
Och nu kan det bara bli uppåt framåt inför Lidingeloppet!
Men! En bra sak var det ju!
Sista sträckan i tunneln var en backe som de varnat för var värre än Abborrbacken på Lidingöloppet. Och varken jag eller Joseph tyckte att den backen var så värst jobbig. Nu skiljer det ju visserligen en väldig massa kilometer på loppet innan de båda backarna, men ändå. Vi är rätt bra back-tränade.
Jag kan inte hålla med er, sprang i grupp tre och det fanns funktionärer på plats som gjorde sitt för att heja på oss. Servis tunnel var vad det är.
Lyckliga ni som inte upplevde de två sista backarna som branta och jobbiga. För mig var dom mycket branta trotts att jag ”är van” med Abborbacken
Härligt att du hade en bättre upplevelse! Var du i grupp 3 på förmiddagen? Vi var i grupp 1 på eftermiddagen och då satt några funktionärer ner och såg uttråkade ut. De sista, i backen innan målgången, var dock härliga! Min syster som startade klockan 16 sa att då fick hon känslan av att de redan börjat packa ihop för dagen.
Håller med! Sååå tråkigt och lamt, höll inte måttet alls man kunde lika gärna sprungit en runda ute i solen och fått mer upplevelser.