Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Ett år efter förlossningen

Ett år efter förlossningen

Ett år efter förlossningen

Nu ber jag om en tjänst, helt fräckt. Jag och Hejhej-Louise har ett gemensamt projekt som vi snaaaaaaart ska berätta mer om, vi lovar. Men till detta projekt vill vi ha er hjälp! Jag ber er alltså om era berättelser, era ord. Som vi kan få använda, fast utan ditt namn. Vi kommer inte kunna tacka er på annat sätt än att lova er vår eviga tacksamhet. Vi håller på med ett bokmanus, och era berättelser kan alltså dels komma att påverka innehållet och dels kanske vi använder någon av dem som citat i boken.

Det vi vill ha är korta berättelser om hur du liksom mådde/landade/kände/upplevde när 12 månader gått efter en graviditet (som slutat med födelse av ett barn).

  • Hur mådde du 12 månader efter graviditeteten? (Du väljer själv om du vill berätta om din första eller femte…)
  • Vad hade varit tuffast?
  • Hade det löst sig med allt?
  • I vilket läge befann dig du, din partner och er relation?
  • Fanns det några vändpunkter när saker blev bättre?
  • Vad var viktigt för dig under det där första året?

Bjuder på en bild på mig och Wollmar när han var runt året. 

Vi undrar också:

  • Finns det saker om kroppen som du hade önskat att du fått veta innan eller strax efter att du fått barn?
  • Vilken information har du saknat?
  • Vilken information har varit dig till stor hjälp/tröst?

Ni får gärna kommentera med hela alltihopet här, eller bara säga “hejsansvejsan jag vill hellre mejla min berättelse än att skriva den i ett öppet kommentarsfält”, så hör jag eller Louise av oss till dig med en lämplig mejladress!

Tusen tack för hjälpen! <3

 

47 kommentarer till “Ett år efter förlossningen”

  3. HELEN
    Svara

    Hej!
    Spännande projekt ni har på gång 🙂

    Jag är kanske lite trögtänkt men måste fråga; de sista frågorna vill ni där ha svar från de med barn som är minst ett år eller kan även jag som har en liten 4månaders plutt svara på de?

    Hälsningar Helén

  13. Åsa
    Svara

    Saker jag velat veta: Massor! Men spontant: att eftervärkar kan vara just värkar. Efter första barnet, inga problem. Men efter andra barnet! Varje amning triggade hemska eftervärkar. Jag hade värmekuddar på låren (kunde inte ha dem på magen p.g.a. snitt), kramade min partners hand så den blev blå samtidigt som tårarna bara rann vid varje amning. Och speciellt nattamningarna var hemska. Så fort utdrivningsreflexen kom igång startade eftervärkarna. Nu har jag förträngt hur länge det varade, en vecka kanske. Jag fattade inte att det kunde vara så mycket värre med andra barnet. Och personalen på BB verkade mest tycka det var en bra grej för det visade att livmodern fattade vad den skulle göra. Ok, jag fattar att det är bra (och lite häftigt hur kroppen fungerar) men fyyyy vad kämpigt det var. Jag bävade och försökte stålsätta mig inför varje gång bebisen ville ta bröstet (och det är ju rätt ofta där i början…) och ville bara ge upp amningen. Nu relaterar jag mest till min senaste (andra) graviditet och jag skulle nog överhuvudtaget velat veta mer om skillnaden mot den första som att allt är liksom lite mer (i alla fall för mig). Mer sammandragningar, mer eftervärkar, knipet försämrades snabbare så jag fick urinläckage tidigare osv. Eller så var det bara jag som var i sämre form andra gången…

    2. Towe
      Svara

      Åh vad jag känner igen det där. Jag hatade eftervärkarna. Fick utdrivningsdysfori också med barn två – Happy Happy… Nu med barn tre påminde jag sambon om att han måste kräva att jag fick smärtstillande för att klara eftervärkArna. Och tack och lov gick det bra

      1. miadfernando
        Svara

        Hej! Jag råkade mejla dig också när jag ändå var igång och skickade ut. Såg nu att du faktiskt “bara” kommenterat och inte bett om att få skriva på mejl. Sorry! Men du får OERHÖRT gärna mejla till oss ändå! <3

  15. Gila
    Svara

    Hej! Min kille blir 1 år under sommaren nu, är det till någon hjälp så kan jag maila. Är han för ung nu så ni inte har användning för det så är det så

  23. Jenny Västerås
    Svara

    Jag har två barn som är 4 och 5år, om ni ändå vill ha min input så mailar jag den gärna! (Skulle dock bli starstrucked eftersom jag följt er båda så läääänge :p)

  37. Em
    Svara

    Dottern är 11mån o 1v o jag mår bra. Rolig tid nu dör mycket händer men även krävande då hon har seperationsångest från mig o hon ammar mycket nätterna genom

    Vad dom varit tuffast…tja att få ihop dagarna o orka med saker o ting som inte bara kretsar kring bebis.

    Det mesta går att lösa.

    Relationen med sambon är inte sig lik..knappt närhet etc sedan dottern föddes o inte kyssts en enda gång tror jag men funkar bra nu efter att det varit upp o ner o sambon haft svårt att finna papparollen.

    När dottern börja bli mer…människa typ haha o kommunicera, busa, vara med mer lixom så vände det o allt blev roligare o lättare, sambon hitta papparollen lättare.

    Viktigt första året är väl stöd o förståelse av alla runt omkring men mest sambon. Hjälp också såklart.

    Pga att jag läste på o har äldre syskon med barn visste jag mer än mycket o vart beredd på det mesta med kroppen.

    Info som har varit bra har väl varit känslor o skador man hade efter, att det är normalt o vanligt. Gjorde det hela mindre läskigt om man visste att det vart normalt o blev bättre.
    Jag har forfarande problem sedan grav o fl…vilket jag hade velat ha mer info om kanske. Har lite problem med bäckenbotten o läckage än nämligen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *