En dag på väg och en dag i Prag 

Igår åkte vi hemifrån tidigt på morgonen och kom iväg från Stockholm med ett tåg som gick enligt tidtabell. Vi förstod att det senare blev en hel del tågkaos, men det hann vi alltså undan. I Göteborg mötte Josephs mamma upp, hon hämtade våra två barn och två av barnens kusiner. Så är dom, Josephs föräldrar. De känner inte att de blir “lite mycket” med att passa våra två barn en helg, de passar på att fylla hela huset. Våra barn var överlyckliga! 

Joseph och jag drog däremot till Landvetter och skulle rätt raskt hoppa på ett flyg till Berlin, för att byta till ett flyg till Prag. (Strulet med den här resan började ju egentligen för flera veckor sedan då det direktflyg vi bokat blev inställt.) Det första flyget var 40 minuter sent, men det var okej. Däremot så växte förseningarna på sig, och vi fick vänta i Berlin i flera timmar. När vi landade i Prag var vi tre timmar sena och det hade precis börjat blixtra, dundra och ösregna. Dessutom var vi utsvultna. Klockan 11 igår kväll hamnade vi på en nattöppen pizzeria efter en kortare språngmarsch från hotellet. Det var ändå himmelskt, att också veta att vi inte hade några barn att bli väckta av. Men vi var fruktansvärt trötta.

Dagen började med frukostbuffé och efter det begav vi oss ut på stan. Vi promenerade till Petrin Hill, till slottet, ett ölbryggande kloster (åt lunch), tog funikularen ner, fikade på café Savoy och promenerade längs vattnet hem igen. Vilade fötterna en stund och promenerade sen iväg igen till en av de bäst rankade koreanska restaurangerna i stan. Sen strosade vi längs vattnet hem, igen. Totalt 3,5 mil har vi gått idag. 

Här är lite bilder från vår dag:

Imorgon ska vi försöka gå på både modemarknad och “bondens marknad”  och promenera över Karlsbron. Vi har gått förbi den några gånger men inte tagit just den över floden. På kvällen har vi bokat bord på en “lite finare” restaurang. Hoppas på lika härligt väder som idag. 

Hoppas att midsommarafton var fin för alla er där hemma. Vi får täta uppdateringar över hur barnen har det, och det känns både bra och ledsamt. Vi saknar dem! Fast det är oerhört härligt att få äta och promenera och prata, allt i vuxentakt. 

Hörs igen!