Kris, kaos, katastrof
Mina tankar om krisen i förlossningvården
Tidningsrubrikerna kring förlossningsvården skräder inte orden. Födelsevrålets företrädare fick avbryta sin semester för att kliva in och öka det stödjande arbetet riktat mot oroliga blivande födande, och för att hantera medieförrågningar. Barnmorskor rapporterar om omänskliga arbetsförhållanden och rädslor för att det någon gång ska brista riktigt i vården, och att någon faktiskt ska dö.
Sedan kommer någon politiker in och försöka släta över.
Det är rykten som går, vi har trygg förlossningsvård, de allra flesta får föda på önskat sjukhus. Ni som pratar om förlossningsskador och haussar upp ryktena om brister i kvinnosjukvården gör alla en otjänst. Rädda födande mår sämre än trygga födande vet ni väl.
Deras lugnande ord blir som vatten på en gås, vi hör vad de säger men det betyder ju inget.
Deras överslätande förklaringar väger inte särskilt tungt, när de efter nästa beslutsrunda kunngör att det tillsätts mer pengar til förlossningsvården. Hörde jag kris?
Ibland i debatten blir det lite jämförelser mellan äpplen och päron, och “krisen” har inte en entydig innebörd. Krisen är enligt mig en förtroendekris.
Jag skulle säga att krisen handlar om befolkningens låga förtroende till kvinnosjukvården överlag.
Att vi som födande kvinnor
- Till att börja med inte har rätt till “informerat belsutsfattande” vad gäller vårt födande
- Inte vågar lita på att det finns plats för oss när vi ska föda.
- Inte kan lita på att det kommer finnas personal tillräckligt, för att ha möjlighet att ta tillvara våra önskemål och behov av stöd.
- Inte kan lita på att framfödandet inte kommer stressas fram och att vi kommer få det perinealskydd vi har rätt till.
- Inte kan lita på att den som ska sy ihop oss om vi brister har MVG i bäckenbottensuturering.
- Inte kan lita på att vi kommer få en adekvat eftervård där inte “allt är normalt, det blir så när man fött barn, gå hem och knip” är ledorden.
- Inte kan lita på att våra behov om fungerande sex- och samliv, kontinens och förmåga att vara fysiskt aktiv kommer tas på allvar av kvinnosjukvården då vi senare söker vård.
Det räcker alltså inte med att politiker säger att:
- Vi har bland världens lägsta kvinno- och barnadödlighet
- Att nästan alla får föda på rätt sjukhus
- Att det finns utbildningsinsatser för att våra bäckenbottnar ska skyddas vid vaginala förlossningar
- Att det satsas på bemanningsfrågorna inom förlossningssjukvården
Förlossningskatastrofen är en katastrof för de anställda inom förlossningsvården. (Tack alla hjältar för att ni ändå går till jobbet och gör ert bästa. Från hjärtat, tack!). Men förlossningskrisen är en förtroendekris.
Mina tankar om krisen i förlossningvården
Kära politiker.
Vi födande har inte förtroendet att kvinnosjukvården har vår långsiktiga hälsa som fokus. Det handlar inte om att “ha tur och få föda på sjukhuset jag valt”. Det handlar väldigt lite om dusch på rummet, hemtrevliga gardiner eller om en fin bricka med höga glas och Sverigeflagga.
Ni säger att vi har så låg mödra- och barnadödlighet. Tack!
Men kan vi snälla, snälla, få fortsätta med någon slags garanti för värdighet och livskvalitet efter förlossningen?
Med vänliga hälsningar
Mia, fysioterapeut, bloggare och folkbildare om bäckenbottenhälsa.
(Med en historia inkluderande en sfinkterruptur från sommaren 2012, med kvarvarande symtom som jag sökt vård för flera gånger, men som nu äntligen har en inplanerad reoperation av skadorna.)
Snälla skicka detta inlägg till alla tidningar du kommer på!!!
Men vågar du verkligen en “reparations-operation” av dina skador. ALLA jag mött fattar ingenting (Göteborgsregionen). 30 år sedan mitt sista barn föddes.
Var hittade du denna kompetens?
Lycka till!
https://bakingbabies.se/2017/06/16/sfinkterrupturshistorien-som-gar-igen/
För mig är just det en av fördelarna med att vara hyfsat påläst, man kan ganska snabbt komma fram till om man litar på läkarens kompetens eller inte (du verkar tänka i liknande banor?).
Jag kan säga att jag skulle vara mycket tveksam till att låta min hemklinik operera mina besvär. Visst är det konstigt att känna sån bristande tillit.
Ska få second opinion från en annan klinik och känner jag förtroende för dem och de förordar operation tror jag att jag kommer känna mig helt OK med operation.
Det finns en klinik och typ två läkare i Stockholm som jag har förtroende för. Har rekommenderat patienter dit och fått tillbaka dem för rehab postoperativt, och känner mig oerhört trygg att de vet precis vad de gör. https://bakingbabies.se/2017/06/12/backenbottencentrum/
Ringde förlossningen i Göteborg igår, trodde det var nåt på gång men det visade sig vara förvärkar tror jag. Fick aldrig tala med någon för en inspelad röst förklarade att ”just nu är det många som ringer. Var god försök senare”. Vad gör man om man inte har tid med senare? Blev rädd då denna förlossning troligtvis kommer gå mycket snabbt. Tänk om jag inte ens kommer fram i telefonen!!! Och tänk att bli skickad 10 mil bort till Varberg eller så. Blir mototvägsförlossning….
Och varför lyssnar inte politikerna på de som jobbar? Det är ju faktiskt dom som har bäst koll. Men det blir väl för dyrt att göra det, inget får ju kosta pengar….
Du får väl helt enkelt bara ta och åka in ändå? Om de inte har plats för dig och det är akut får du väl åka ambulans någonstans? Om de inte svarar o telefonen så får du ju bara följa din magkänsla (Höhö). Det här är så himla knäppt, det är ju liksom inte en planerad tandläkartid det gäller.
Wow du sätter verkligen ord på dessa tankar, det blir glasklart. Så fantastiskt att se uppspaltat 7 punkter om vad det handlar om, det är ju PRECIS det här det handlar om. Dock undrar jag lite vad du menar med perinealskydd? Alla barnmorskor använder ju ngt handgrepp runt perineum!? Eller vad?
Tror inte det hinns med alla gånger och att barnmorskebristen/tidsbrist hos personalen förstärker detta. Har en vän som helt plötsligt, inne på förlossningsrummet, känner att bebisen kommer. Medan hennes man är ute och ropar och letar efter hjälp får hon själv fånga upp bebisen, i stående. I förlossningsskadegruppen på Facebook finns också många som menar att de inte fått något perinealskydd alls, orsaker till detta har jag ingen aning om.