9 dagar kvar till Lidingöloppet
Inför Stockholm Marathon förra året skrev vi mycket mer om vår träning och status inför loppet, men den här gången har tiden liksom bara runnit förbi oss. Vi har inte alls hunnit med att skriva så mycket om träningen, upptakten och känslorna inför.
Mias och min löpträning är ganska lik över året. Vi springer året runt, men på vinterhalvåret mest transportlöpning. Mia springer hela sträckor till och från jobbet, och jag springer delar (!) av sträckan mellan Södermalm och Södertälje. I maj började vi med långlöpning varannan helg, alltså Mia ena helgen och jag den andra. Vi brukar springa 20 km när vi springer längre, men det blir ibland kortare och ibland längre. Hela maj, juni, juli och augusti har gått bra. Ju närmare loppet vi kommer desto sämre går det. Vi har varit förkylda i flera veckor. Ibland så illa att vi inte springer, och nu har vi envis hosta. Vi springer med hosta, men det är ju inget som man toppar formen med, direkt.
Nu är det nio dagar kvar
Och det känns inte superbra. Vi har sprungit, visst. Men någon formtopp är det inte tal om. Vi har inte heller haft tiden (proriterat?) att springa så att vi pressat hastigheterna. Det kommer inte bli att snabbt långlopp, det ska alla veta.
Det är första gången
Det är vårt första Lidingölopp och det är på sätt och vis ganska skönt att kunna springa ett lopp första gången utan att känna något behov av att springa på en viss tid eller prestera på något annat mätbart sätt. Vi tar det som det kommer! Säger vi nu…
Det är inte helt lätt med maten
Mia har inte så lätt att pressa i sig mer mat än vad hon brukar äta, och det fick ju hon känningar av sist. Jag har lättare att äta större mängder, men får problem med uppstötningar om jag äter viss mat innan lopp. Vi kommer köra på allt som vi får på loppet, plus medhavda jellybeans. Vi har testsprungit med det, och det funkar faktiskt bättre än mycket annat! Har ni andra tips, berätta gärna!
Om ni är i trakterna av Lidingöloppet den 23, kom gärna och heja på oss!
Det kommer vi behöva!
Och dela gärna med er av alla era (positiva) lidingöloppserfarenheter!
Har inte sprungit själv men minns när pappa sprang för massa år sen. Fick gå baklänges i trappan i 4 dgr, inte så positivt för honom men roligt för oss! Men ni är säkert bättre förbereda, lycka till 🙂
Haha, tur att vi bor i lägenhet..!