Chocolate chip cookies med tranbär
Dessa Chocolate chip cookies med tranbär gjorde vi till en kakmix och gav till förskolepedaggogerna som julklapp ett år. Men går lika bra att baka och avnjuta direkt!
Det här är ett av våra go to-recept när vi vabbar och behöver en enkel treat som barnen kan vara med och baka. Våra barn älskar att vara med och hälla i saker i bunken, men är inte superbra än så länge på att vara med och måtta upp Därför brukar vi förbereda med att lägga det det mesta färdiguppmätt i små skålar, koppar och mått. Så kan barnen ändå känna sig helt delaktiga med att hälla i allt i bunken. Det blir lite mer disk på det sättet, men barnen blir gladare.
Ingredienser
- 1 dl strösocker
- 1, 5 dl farinsocker
- 3, 5 dl vetemjöl
- 1 tsk salt
- 0,5 tsk bakpulver
- 0,5 tsk bikarbonat
- 0,5 msk vaniljsocker
- 100g choklad, hackad
- 25 torkade tranbär
- 110 g rumsvarmt smör
- 1 ägg
Gör såhär
Sätt ungen på 175 grader.
Blanda alla torra ingredienser, choklad och tranbär i en skål. Skär smöret i bitar och häll ner i skålen. Knäck över ägget och bearbeta med maskin eller för hand tills allt är blandat och det går att forma valnötsstora bollar av smeten. Smeten räcker till ungefär 20 bollar och du kan med fördel fördela dem på två plåtar med bakplåtspapper på.
Grädda i mitten av ugnen på 175 graders värme i 15-20 minuter.
Mums!
Vad är ditt bästa baka-med-barn-recept?
Intressant det där du skriver om prestation. När jag väntade mitt första barn (11 år sedan men detta har troligen inte ändrats) var jag mycket orolig innan förlossningen. Jag gick på flera samtal innan och barnmorskan jag talade med upprepade det du just skrev otaliga gånger. ”Det är ingen prestation att föda barn”, ”Man kan inte vara dålig på att föda barn”, Det är aldrig kvinnans fel/ansvar hur förlossningen går” osv osv.
Sedan när jag väl skulle föda fick jag ändå höra exakt tvärtom. Om jag fått hundra kronor för varje gång det betonades hur duktig jag var, eller hur bra jag kämpade så hade jag helt ärligt lämnat bb som en rik kvinna. Även efteråt var det beröm om hur bra jag varit på att föda (dock lite mer ansträngt eftersom förlossningen slutade med en total ruptur och operation). Men jag hade ju haft sååå bra värkarbete och varit sååå duktig på att krysta. Det enda jag kunde tänka efter det var vilken jäkla bs de pratar. Och detta duktighetstjat fick mig att älta förlossningen såå många gånger. Jag vet helt ärligt inte ens idag var jag står. I förlossningsrummet är det en prestation, kan den vara bra eller dålig? Hur kommer man bort från att anklaga sig själv när den inte går som tänkt?
Jag har inga svar men ska bli intressant att läsa kommande inlägg.
Vilket bra tips att involvera barnen på detta sätt! Det ska jag testa på min son. Jag längtar tills han kan vara med i köket.