Graviditetsdagbok från vecka 17
Varning för gnäll
Ett statement så här i början: Vi är jätteglada och tacksamma för den här graviditeten. Vi ser fram emot att bli fem i familjen. Vi kommer älska det här barnet.
MEN. Det här har varit en riktigt risig vecka. Mest i mitt huvud, kanske. Det har på ett sätt varit som en riktigt värdelös PMS-vecka. Bara att jag inte har PMS.
Bäckenet
I veckan hade jag min första arbetsdag när jag kände att det här inte kommer gå. Jag kommer inte kunna jobba som jag gör särskilt länge till, som det känns nu. Nu blir det här lite känsligt, känner jag. Jag vill inte att mina patienter ska känna att det är synd om mig, eller jobbigt för mig att jobba. Ni kan lita på att den dagen jag känner att det inte går, då kommer jag också sjukskriva mig. Är jag på jobbet så är det för att jag vill, och klarar, att vara där. Mitt jobb är ganska varierande. Jag tänkte innan att jag inte har ett sånt belastande jobb, jag kommer kanske kunna jobba hela vägen in i kaklet.
Men, jobbet är rätt tungt ändå
En dag i veckan behöver jag möblera om ett helt rum med fyra matbord och 40 stolar för att ha gruppträffar för nyblivna mammor. Jag behöver kunna vara på golv, sitta på golv, titta på övningar på golv och visa övningar. Jag behöver kunna använda min kroppstyngd för att göra vissa manuella behandlingar. När jag jobbar med vaginala undersökningar och behandlingar behöver jag sitta på ett visst sätt, vilket blir lite snett. Det drar i min värsta bäckenled. Jag behöver kunna undersöka och behandla, komma nära och lyfta, vrida och bända på ben och kroppsdelar. Ett ben väger typ 15-20 kg, visste ni det? Jag märker att jag drar mig för att gå och hämta grejer i skrivaren medan jag har patienter, för det kräver en rask promenad i korridoren. Och raska steg sticker som knivar.
Så nu har jag en bokad läkartid
Det känns bra att bara ha en bokningen i kalendern. Och att det är nedräkning till att Ellen, min blivande kollega och vikarie börjar!
Och så känslan för kroppen
Jag blev nästan lite orolig förra veckan, när jag tyckte att magen var rätt liten. Och jag känner ju fortfarande inga riktiga sparkar eller andra väldigt tydliga bekräftelser på att belöningen och själva poängen med den här graviditeten faktiskt finns där. Men så kändes det som att magen (och resten av kroppen) bara så poff! Och så blev jag både rund och bred. Och på något sätt fick det mig att må riktigt dåligt! Jag har aldrig känt mig gravidvacker, inte under någon graviditet. Jag känner mig BEDRÖVLIG. Hela jag, alltså, inte bara magen!
Jag får också prestationsångest…
…av att preggoblogga. Det gör något med mig att jag följt ett gäng fancy-heltids-influencers under deras preggobloggning. Jag sätter egentligen en ära i att inte ha fina, fixade bilder med rätt ljus och filter. Jag är inte den personen och vill inte ge sken av det heller. Men när jag känner mig så evinnerligt bedrövlig så hade det kanske ändå hjälpt med snygga bilder, ljus och filter. Och jag tänker att ni kommer hata oss och sluta läsa. För att jag är en sån ful gravid och inte bjuder på veckotidningvackra preggobilder. Blööö. (Och läs nu inte detta som att jag vill ha smicker och pick me ups).
Tejpen på magen
Jag har börjar reka lite inför ett blogginlägg om att tejpa magen, så jag testar lite olika tejpningsvarianter nu i några veckor/månader. Återkommer med ett inlägg!
<3
Du kan väl testa belly wrapping också? (även om det kanske är senare det är aktuellt?) Jag har säkert någon sjal att låna ut för ändamålet.
Jag tycker att det är väldigt befriande att läsa om någon som faktiskt tar upp gravidet på att sätt som inte bara är att det är så himla underbart och mysigt. Var ganska förvånad när jag själv blev gravid över hur jobbigt och tungt det var. Inte bara som höggravid, utan först illamående, sen alla möjliga konstiga tillfälliga krämpor innan foglossningen tog vid och jag hade ont en hel dag och jag bara tog några raska steg till bussen. Puh! sen tyckte jag även att det var ganska jobbigt mentalt. Jag var otroligt glad över att vi skulle få ett barn men jag tyckte att det var svårt att tycka om att min kropp förändrades så mycket. I vanliga fall är ju kroppen ganska konstant, man är van vid hur den är och vad den klarar, och plötsligt stämmer inget av det. Samtidigt som det känns som att det finns en förväntan om att man bara ska älska det. Tycker det är jätteintressant att läsa om ditt perspektiv på graviditet och att få en nyanserad bild av hur kroppen förändras under graviditeten. Man kan ju faktiskt både vara tacksam över att man ska få ett barn och tycka att graviditet är jobbigt. <3
Fina du! Det är jätteskönt att läsa ditt “gnäll”. Jag är gravid i vecka 35 och har gnällt och varit sjukskriven i olika former sedan dag 1. Hatar att vara gravid. Heja dig!!!!
Såklart tråkigt att du har ont och känner dig bedrövlig, men det är så befriande att läsa om nån vars graviditet inte bara är fantastisk och underbar. Led hela min graviditet, både fysiskt och psykiskt, och kände mig så ensam och otacksam på nåt vis.
Skickar pepp och hejarop!
Alltså bästa gravidbloggen! Jag är inte gravid längre (Hallelujah!) men att få bekräftelse att det var pissigt, gjorde ont, tog lång tid. Och det där med ful… kände mig typ ful jämnt. Så det är så värdefullt med den här bloggen! ❤️
Förstår ännu mer nu vad du menade när vi sågs. Bevisar ju bara vilket stadie jag befinner mig i, förnekelse-stadiet, tränger bort alla tankar på hur jobbigt det är att vara gravid. Människohjärnan är så klurig!
Så bra, och ärligt skrivet! Jag känner så mycket igen mig- har aldrig kunnat följa ”rosa-gulligull”- gravidbloggar, för mig har alla mina graviditeter varit en lång uppförsbacke från dag 1. Men inte så många skriver om det! Din röst behövs! Även om det är fantastiskt att vänta på ett litet underverk så får man också säga att det är tufft o jobbigt – både för en själv och för ens partner.
När jag hade plussat sa jag till min man; vi ses om 18 månader (dvs då är jag mig själv igen.) efter graviditet och avslutad amning. Tuffa år men väl värt!
Hälsningar från 3-barnsmor
Hei Lykke til med å hvile så mye som du behøver og med å finne fram til alle de gode hjelpemidlene som kan bidra til at du kan ha så lite smerter som mulig! Du kjenner sikkert til denne forskningen – men i tilfelle andre lesere kan være interessert:
“Impact of Kinesio Taping application on pregnant women suffering from pregnancy-related pelvic girdle pain – preliminary study.” by Kuciel N et al. ; ” RESULTS:
ODI score was 20.09 and showed major disability resulting from severity of the pain. PGQ score was 19.909. Sig-nificant pain reduction was registered on the 3rd day after tape was applied, significant pain reduction on the day of tape removal, and 5 days after tape removal.
CONCLUSIONS: Elastic tape decreases pain in pregnancy-related pelvic girdle pain. Pelvic girdle pain deteriorates the quality of life for pregnant women.” https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29303216
Kinesio Taping vs. Placebo in Reducing Pregnancy-Related Low Back Pain: A Cross-Over Study. by Kalinowski P, Krawulska A. “CONCLUSIONS Low back pain in pregnant women decreased significantly after KT when compared to placebo. The therapeutic effect appeared on day 2 and continued after removal of the tape. The few side effects did not affect the course of the study.” https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29277836
Short-Term Effects of Kinesio Taping in Women with Pregnancy-Related Low Back Pain: A Randomized Controlled Clinical Trial. by Kaplan Ş et. al. “CONCLUSIONS The results of this study indicate that Kinesio taping can be used as a complementary treatment method to achieve effective control of pregnancy-related low back pain.”
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27088271
Håper du får noen fine måneder framover!
Anne Randi
Jag är glad att du delar med dig av det oglamorösa! Det är så lätt att få för sig att alla andra lever ett fläckfritt och fräscht liv och njuter av varje sekund av sina graviditeter. Det är ju inte så. Jag orkar inte läsa mer om “de tjusigas” liv. Jag tycker om att läsa om riktiga människor, känslor och situationer jag kan känna igen mig i. Därför älskar jag tex Hej hej vardag och inlägg som detta.
Sen är v 17 typ värsta graviditetsperioden, innan magen blir en tydlig graviditetsmage, och man känner sig bara plufsig. Det är inte kul. Men det brukar gå över. Tills dess, håll ut, och känn att din ärlighet troligtvis gör att du får fler läsare, inte färre…