Graviditetsdagbok vecka 20
Jag måste säga att jag fortfarande är lite förvirrad om vilken graviditetsvecka jag är i nu, sedan vi blev flyttade nio dagar. Men jag har gått över vecka 19+0 igen och är alltså åter i vecka 20. Men när jag rapporterar nu, så har jag ändå inte merparten av vecka 20 avklarad. Känns det som att jag luras? Jaja, skit samma egentligen. Jag antar att jag är den enda som bryr mig om dagar hit eller dit, om min egen graviditet. Joseph ser ju såklart fram emot bebisens ankomst, men för honom spelar ju några dagar ändå mindre roll.
Sedan någon vecka har Baby Boss börja sparka rejält. Nu känner jag mycket själv och även Joseph har lyckats få känna någon gång. Det är himla mysigt! Det var nästan som att det vände vid första ultraljudet (alltså inte det tidiga ultraljudet i vecka tolv, utan de första av våra två RUL). Då kunde jag koppla samman känslan av det jag förnimmer med rörelsen jag såg. Så nu vågar jag tro på det, att det inte bara är tarmrörelser!
Andra ultraljudet
Vi gjorde alltså ett till ultraljud i veckan, mest för att dubbelkolla allting! Det var samma krabat där inne, med världens gulligaste näsa och små fötter. Jag kände att jag kanske för första gången under någon av graviditeterna kunde förstå att jag har en riktig bebis inuti mig. Jag har annars känt att det varit så otroligt knäppt, det hela. Typ som att det rimligaste vore att det kommer ut en byggsats som man själv får skruva ihop. Men nu känns det som att jag begriper att jag har en bebis i magen. (Jag vet, jag är inte den mest skarpaste kniven i lådan, efter att ha varit gravid och fött två barn känns det här fortfarande nytt…) Jag älskar, och längtar efter, Baby Boss! Det är stora känslor till en liten inombordsräka!
Magen förr och nu
Det här var magen i vecka 20 med Wilfred, 2014.
Och det här är magen i vecka 20 med Wollmar, 2012. Anledningen till att jag vände bort ansiktet var att vi var på Sri Lanka och att jag fått en aning för mycket färg där…
Jag tycker att det syns att det här är första graviditeten. Magens hud har liksom en helt annan spänst.
Det här kortet är taget igår kväll efter och jag höll typ på att börja gråta över att “behöva” ta ett kort på mig själv, för jag kände mig så ful. Jag tänker inte ens försöka ta några snygga gravid-glow-kort. Jag är ingen snygg gravid, punkt.
Barnmorskebesök
Jag var hos barnmorskan också i veckan. Kollade Hb, blodsocker och blodtryck. Allt var helt okej! Jag tänkte visserligen inte att det skulle vara något annat, men jag uppskattar ändå lyxen av mödravård. Det är härligt att få bli kollad så att allt är just okej! Jag fick också med mig ett provrör för att senare lämna in ett urinprov. Jag har haft GBS under tidigare graviditet och har eventuellt en liten föraning om att det är samma sak nu. Men sen när jag väl skulle lämna in provet så kändes det omöjligt att få till. Jag har ju själv patienter hela dagarna och har inte så mycket flexibilitet för att sticka iväg dagtid. Så Joseph och barnen fick dra till barnmorskemottagningen och lämna urinprovet åt mig. Wollmar höll på att kräkas när han fick höra vilket uppdrag de skulle skickas på…
Tänk ändå så olika man ser på sig själv och andra! Fattar din känsla, har själv känt så när jag varit gravid, men när jag tittar på din bild ser jag bara dig med den perfektaste lilla magen. Du är superfin precis som alltid!
Kram
Jag känner verkligen igen känslan. Jag tror på riktigt att det finns typ två bilder på mig under hela graviditeten, eftersom jag kände mig så ful. Kände mig inte alls gravid-glowig eller lysande, trots en mycket bra graviditet i övrigt. Såhär i efterhand känns det nästan lite tråkigt för jag kan ju se nu att jag inte såg lika hemsk ut som jag kände mig.
Med det sagt, så är du inte det minsta ful som gravid. Jag vet att du inte är det, eftersom vi träffades ”in person” för en dryg vecka sen tyckte tvärtemot att du såg pigg och fräsch ut trots att jag förstått av din beskrivning här att du inte alls känner dig så…
Efter min förlossning visade det sig att jag hade GBS, när jag fick akut blodförgiftning. Tur i oturen (?) så var jag kvar på BB efter min förlossningsskada och fick snabbt hjälp. Har undrar lite vad det innebär med GBS inför nästa förlossning och om det är något jag bör tänka på? Nu kommer jag ju föda med kejsarsnitt, påverkar det då?
Mvh, Therese
Som jag fattat det så är det ingen risk för barnet om mamman ska kejsarsnittas, men jag minns att jag läste på sist att det möjligen var någon skillnad mellan akuta och planerade snitt. Så tror att det kan vara bra att ha vetskap om huruvida smittan finns eller ej, ifall man börjar få värkar eller vattnet går. för mamman har jag ingen aning, vet bara att man inte regelmässigt ger antibiotika om man ska snittas.
Du är visst snygg som gravid. Punkt!