Graviditetsdagbok vecka 28
Ytterligare en vecka har rusat förbi! Vi åkte ner till Öckerö förra helgen och möttes av en dags… kyla? Det var typ 20+ med efter att ha haft över 30 grader i flera veckor så kändes det för ett ögonblick som att vi borde ha packat med tjocktröjor och långbyxor. Men sen blev det varmt (igen). Jag upplever ändå att jag klarar graviditet+värmen helt okej. Jag vet inte om jag bara kan tänka att jag inte är höggravid nog. Jag är med i en gravidgrupp på Facebook med andra som också har BF i oktober, och en del verkar verkligen lida.
Men svullnaden!
Jag lider inte sååå oerhört av värmen, men av svullnaden. Vi var ute och seglade med några vänner häromdagen och värmen i kombination med sittande blev för mycket. Mina fötter blev som bollar och mina ben som stockar. Jag fick lägga mig ner i omgångar för att få fötterna i högläge. Det är verkligen obekvämt och smärtsamt på ett väldigt speciellt sätt.
Halsbrännan!
Vi har två viktiga mat-och-sov-klockor i vår familj. Eller egentligen tre. Barnens blodsocker/humör och min halsbränna. När jag känner att det börjar bränna i hela halsen vet jag att det definitivt är dags för mellanmål. Två sekunder senare är det något av barnen som krashar. Det kanske hör ihop med att vi inte är hemma och inte helt hundraprocentigt styr måltidsordningen. Halsbränna är verkligen inte kul.
Tröttheten!
Jag är inte alls så där mentalt trött som jag var i början av graviditeten. Att jag liksom gick omkring och kände mig simmig och dimmig i huvudet hela tiden. Nu känner jag mig däremot väldigt klar i huvudet. Men nu är jag fysiskt trött. Jag somnar tidigare än barnens tioåriga kusin varje kväll. Och jag somnar ofta en timme mitt på dagen. Det är en helt ostoppbar trötthet. Ofta kommer den över mig när jag sitter och läser för barnen. Jag märker att jag läser med mindre och mindre inlevelse, och plötsligt sluddrar jag till. Då får jag be Joseph ta över läsandet, och jag sover inom fem sekunder. Jag har slarvat med järntabletterna de senaste veckorna, kanske hör det ihop med det.
Bäckenet?
Jag kan absolut inte gå några raska promenader, stå länge eller simma bröstsim. Bakre bäckenlederna känns som öppna sår så fort jag provocerar dem lite. Men jag får liksom för mig att jag har mindre ont i symfysen. I april när jag var ute och reste en del med SKL-jobbet fick jag superduperont av att kliva ur bilar. Då kändes det som att någon satte en yxa med all kraft i blygdbenet på mig. Men nu har vi hyrt bil över semestern, och jag har faktiskt inte fått den känslan en enda gång när jag stigit ur bilen.
Det är härligt att ha semester
Jag är tacksam över att kunna njuta av ledighet och sommaren, även om jag inte är våra barns bästa förälder just nu. Tur att Joseph är det. Han lär Wilfred cykla, fiskar krabbor med dem, spelar fotboll, klättrar i berg, lär Wollmar hoppa från bryggan och allt annat sånt som hör sommaren till. Jag vaggar efter i sakta mak, sover mycket och har blodsockertålighet som en tvååring. Men vi skrattar mycket, läser mycket och spelar den försvunna diamanten.