Graviditetsdagbok vecka 29
Så kom vi till tredje trimestern!
Jag borde väl vara glad och känna ”yaaay, nu händer det grejer!”. Men just nu känner jag bara: näääj, har jag inte kommit längre. Just nu känns det som om jag varit gravid i tvåhundra år. En hel trimester till känns inte sådär helpeppigt. Vi lyckas få riktigt, riktigt svala nätter här på Öckerö som tur är, så det gör att jag ändå sover bättre än innan vi åkte hit. Men jag HAR SÅ ONT I HANDLEDERNA! Jag är svullen ända upp till överarmarna. Nu kommer nerverna i kläm inte bara i handleden utan även i armbågen. Helst av allt vill jag bara sitta hela dagen ute i det svala havsvattnet och utnyttja det hydrostatiska trycket som ger mig lite lindring åt svullnaden. Men underlivsslemhinnor och bäckenleder vill det inte. Och mina bröst vill INTE bada. Jag har ju läckt bröstmjölk sen typ vecka 11 och får typ mjölkstockningskänningar av att bli så där kall.
Nära att åka in pga stillsam bebis
I söndags var vi på Liseberg och även om jag fick ta det mestadels lugnt och dessutom sitta i skuggan mycket så var det dödens jobbigt. Kanske kände Baby Boss av detta också och bleb lite trött dagen efter. För plötsligt i måndags förmiddags blev jag sådär läskigt medveten om att jag inte känt några fosterrörelser på ett tag. Jag la mig på sidan och försökte vänta ut de två timmarna som 1177 råder en att ligga på vänster sida. Joseph och barnen försökte göra sitt bästa för att väcka igång magen på mig. Mot slutet började det komma igång, men det var fortfarande lite slöare än vanligt. Saken var den att det också var Wollmars födelsedag och att det vara bara timmar innan huset skulle fyllas med gäster. Så vi enades som att de fosterrörelser vi känt fick räcka. Vi skulle känna efter sen under eftermiddagen igen. Och bara några timmar senare var det fullt ös i magen igen. Och sen har det varit precis som vanligt!
Verkligen inte sugen på att hamna på okänt sjukhus
När vi för säkerhets skull började kolla upp förlossningsklinik och nummer till den i Göteborg fick jag verkligen en tankeställare. Jag har nog ändå tänkt att det inte spelar någon roll för mig vart vi föder. Men att vi valt SÖS för att det är närmst. Men jag uppskattar ändå att ha varit där och fött barn två gånger, att ha legat på BB där, att ha varit i lokalerna många gånger och att känna flera som jobbar där. Det ÄR en trygghet. Att behöva hamna på ett helt annat sjukhus hade faktiskt inneburit en otrygghet. Risken att inte få plats vid förlossningen drabbar ju inte mig som ska snittas planerat. Jag har aldrig riktigt tänkt på platsbristen ur ett ett eget, känslomässigt perspektiv. Men nu kände jag faktiskt osäkerheten och oron. Usch och fy. Stackars de kvinnor som blir hänvisade till andra förlossningskliniker än de valt.
Bebisens första omisskänliga hicka
Häromdagen låg jag och vilade när jag plötsligt började känna av fosterrörelser som kändes lite annorlunda än de brukar. De kom så väldigt, väldigt rytmiskt och liksom hoppigt. Wollmar var en riktig, riktig hickbebis både som inombordsbebis och nyföding. Jag har alltså haft min beskärda del av hickhoppande gravidmage. Ändå tog det en stund innan jag fattade var det var Baby Boss höll på med. Lilla, söta bebisen hade hicka!
Jag tycker att veckorna går fort
Men det är för himla länge kvar, ändå. Jag vill såklart att bebisen ska få ligga kvar och bakas färdigt så länge den behöver. Jag önskar mig inte en pytteprematur. Men en snabbspolningsknapp? Å andra sidan vill jag verkligen få uppleva Wollmars skolstart och en massa annat kul som händer i början av hösten. Jaja, typ tio veckor kvar nu.
Jämförelse första och tredje graviditeten
Av någon anledning kan jag inte hitta bilden från graviditetsvecka 29 med Wilfred. Men annars vidhåller jag att magen kanske är mindre den här gången?
Superont vid höger revbensbåge
Jag har ju tendensen att min livmoder och mina inombords bebisar ligger på höger sida av magen nästan bara. Och nu när livmodern är så pass hög att den når till revbenen så känns det på riktigt som att jag ska sprängas där. Det gör ont som ett band från revbensbågen på höger sida bak till samma sida på ryggen. Det är både brännande nervsmärta i huden, sprängsmärta från revbenen och en muskulär smärta från ryggmusklerna. Så jobbigt, och jag lyckas inte få någon lindring vad jag än gör. När det blir lite svalare ska jag testa en tejpning för det!
Jag hade en fruktansvärd smärta vid höger revbensbåge från vecka 12 med mitt tredje barn. Det enda som hjälpte var att ligga och sträcka ut bakåt som en banan. Ville bara ”trycka bort” det obehagliga. Barnmorskan på MVC sa att det inte var helt ovanligt och att det just drabbar höger revbensbåge mer än vänster. Själv tror jag att anledningen var som din plus kroppens smärtminne, i o m att det uppstod så tidigt, då mitt andra barn låg i säte med huvudet upp mot höger sida plus att jag fick gallstensanfall sista sex veckorna.
Det underbara var att det försvann exakt samma sekund som han kom ut!!!
Är i vecka 14 med nummer tre och börjar känns den allt för välbekanta smärtan av foglossning. (Med tvåan blev jag sjukskriven i v 16 och med första i v 20). Förutom det är jag mentalt på ett mycket bättre ställe den här gången och jag känner att jag har lättare att hantera smärtan. Ska till fysioterapeut imorgon, hoppas på bra övningar och att få prova ut ett nytt foglossningsbälte då mitt gamla verkligen gjort sitt.
Kämpa på!!!
Jag är i vecka 21 nu. Har haft noll känningar eller krämpor men igår när jag gick omkring på Ica kom en hastig och plötslig huggsmärta på vänster sida, längs med magkulan som sträckte sig ner i framsida lår, ljumske. Fick stå still i korridoren och ta, korta myrsteg för att komma framåt. Sen helt plötsligt gick det över. Nu är det som vanligt igen 🙂 Knyttet rör på sig, kickar lite och på rutinultraljudet för ett tag sedan låg hen med benen sträckta rakt upp, lika bra att passa på medan du kan, tänkte jag <3
Jag hade samma ”revbenssmärta” på höger sida ganska tidigt. Tvillinggraviditet, så det tryckte ju uppåt! Väldigt många i min tvillinggrupp som upplevde samma, men desvärre visste varken läkare eller bm vad det var 🙁 att stå på alla fyra, eller stå på knä i soffan med armbågar på armstödet så det sluttar lite nedåt var det enda som funkade och gav lindring en stund men man bli knäpp av att inte komma bort från den känslan. Hoppas den släpper snart för din del!
Tack för det här inlägget, blev lite mindre sugen på ett till barn nu. 😉 Eller… vill ju ha ett till barn, men är inte lockad av en till graviditet och förlossning…
Som nån slags tröst till dig, jag tycker att de sista tio veckorna går absolut snabbast!!
Jag är i vecka 9 och vi har precis berättat för blivande mor- och farföräldrar. Jag mår illa hela tiden och är trött. Imorgon börjar jag jobba igen efter en lång härlig semester. Hoppas illamåendet ger med sig snart, det gjorde det med förra barnet först runt vecka 20, hoppas på mer tur denna gång. Ska snart på inskrivning och påbörja striden för planerat snitt efter sfinkterrupturen jag drabbades av förra gången… Tycker det är läskigt att läsa om alla som fått avslag eller fått besked så himla sent. Men ingen idé att måla fan på väggen, jag föder inte vaginalt igen så det måste lösa sig…