Hur var din efterkontroll?
Jag gjorde en frågor- och svar-stories på vår Instagram häromdagen och nämnde i ett svar att många efterkontroller hos mödravården är bristfälliga. En barnmorska hörde av sig med sin upplevelse: att hon och hennes kollegor gör jättebra efterkontroller. Och det tror jag ju naturligtvis på. Jag har också haft superbra barnmorske-erfarenheter med Wilfred och nuvarande graviditet. Samtidigt: alla barnmorskor och alla gynekologer jag har träffat har missat mina defektläkta muskelskador. Och det är ju min kliniska erfarenhet också. Jag remitterar ju ofta vidare en eller två patienter varje dag som hamnat ur systemet. De går omkring med defektläkta eller missade muskelskador eller andra bäckenbottendysfunktioner, och i regel har de alla ändå varit både hos barnmorskor och gynekologer som förminskat eller negligerat deras besvär. Det här är ju grunden till att jag påstår att eftervården i Sverige är urusel. Fast det naturligtvis finns barnmorskor som gör fantastiska insatser. Det är ett systemfel och inte individfel! Och det är ju inte bara min åsikt, både SKL och Socialstyrelsen har ju kommit fram till att bristerna i eftervården behöver åtgärdas.
Eftervårdsprojektet
I Stockholm har det i ungefär ett år pågått ett eftervårdsprojekt där alla mödravårdsbarnmorskor fått möjligheten (eller ska få) att gå en heldagsutbildning med fokus på att förbättra eftervården. Här finns en tidningsartikel om projektet. Jag har varit med och föreläst ungefär en gång varannan vecka så länge projektet pågått och kan vittna om att dessa utbildningsdagar verkligen varit superduperbra. Och jag har också märkt en stor skillnad på hur många patienter som verkar få bättre efterkontroller och på hur många vars bäckenbottenproblem faktiskt fångas upp där, och kan få remiss vidare vid behov.
Jag ÄLSKAR barnmorskor
Jag är fysioterapeut men rör mig i yrkesmässiga kretsar där jag har mer samarbeten med barnmorskor och läkare än med min egen profession. Jag brukar försöka vara väldigt tydlig med att jag hyser enormt stor respekt för dessa närbelägna professioner och deras kompetens. Jag tror inte att jag lyckades framhålla just detta i diskussionen med den specifika barnmorskan som skrev till mig. Jag var trött och jag har svårt för när folk inte vill ses systemfelen bara för att de själva gör ett toppenjobb. Det är klart att det på individnivå måste räcka att man bara gör ett bra jobb, men vi kan ändå inte sticka huvudet i sanden med att det finns mycket mer att göra.
Jag ställde frågan i Facebook-gruppen för förlossningsskadade
Jag fick 130 svar på 3 timmar och av dessa var det TVÅ som upplevde att de fått en efterkontroll som var både innehållsmässigt och kvalitetsmässigt bra nog. Det är ju förstås en speciellt grupp med individer som nu vet att de har missade eller defektläkta muskelskador. Så jag tänker att jag ställer frågan här också:
[poll id=”15″]
Fyll gärna på med dina erfarenheter i kommentarsfältet!
Jag erkänner gärna att jag har en snedvriden bild av eftervården om det nu skulle vara så. Men då behöver ni överbevisa mig!
Jag fick besvär av framfall innan min efterkontroll. Ringde MVC för att få hjälp, fick höra att “Det kan kännas lite annorlunda vilket är helt normalt” och att jag minsann fick vänta på min återbesökstid om tre veckor. Jag hade då berättat att cervix stack ut från slidan och att jag plötsligt fått mycket tyngdkänsla… Jag fick inga råd eller ngn information. Väl på efterkontrollen när jag BETT om knipkontroll sa bm att jag INTE kunde räkna med att det kunde bli bättre! Tack o lov sa hon också att om jag ville kunde jag ju ringa Gyn eftersom hon iaf inte kunde göra ngt. Väl på bäckenbottenmottagningen har jag fått fantastisk hjälp från fysioterapeuter och läkare.
Efterkontrollen efter första barnet som kom med akut snitt var helt innehållslös förutom preventivmedelsrådgivning vilken inte var särskilt bra då hon helt missade att kolla hur jag förhålla mig till preventivmedel innan och vad jag tänkte mig då utan hon bara informerade enligt sin modell. Hon tittade inte där nere och hon tittade inte på snittet trots att jag hade frågor om det.
Med barn nummer två var det bättre, jag hade redan ringt innan och fått hjälp att ta bort hemska stygn och fått råd om tyngdkänsla. Vid återbesöket sa hon att det såg normalt ut (vilket är väldigt stor skillnad mot att det ser bra ut när en är nyförlöst) men bokade ändå direkt en läkartid när hon hörde hur jag beskrev besvären. Hade jag inte fått det bemötandet och den läkartiden hade det säkert stämt att jag varit lika återställd efter 4-6 månader men för livskvalitén på tiden där emellan var det helt avgörande.
Efterkontrollen bestod mest av reklam för hormonspiral och samtal om hur den kan kännas för MANNEN. Vidare var bm förfärad över min förlossning och pratade om att jag aldrig mer ska prova föda vaginalt för det kan jag tydligen inte. Hon tittade på snittet. Rekommenderade mig att sluta amma eftersom det ytterligare försämrade mitt mående. Ignorerade helt att vi var traumatiserade och deprimerade efter fl och att återbesöket hade bokats av BB tre veckor tidigare än vanligt just för det.
Första barnet kom med akutsnitt, men knipet kollades på efterkontrollen. Vi gick även igenom min förlossningsjournal och jag kunde ställa frågor och få svar och bara berätta hur jag hade upplevt det. Det var väldigt skönt och jag kunde släppa många funderingar efteråt.
Vid andra förlossningen fick jag en sfinkterruptur och då blev ju uppföljningen mer omfattande. Eftersom jag hade väntande återbesök hos en fysioterapeut på kvinnokliniken, och hos läkaren som opererade mig, gjorde inte min vanliga bm någon knipkontroll, däremot gick vi igenom min journal och hon förklarade och informerade och så tittade hon så stygnen hade släppt bra. Överhuvudtaget tycker jag att jag har fått bra uppföljning och bra bemötande, men då har jag inte heller upplevt några kvarstående besvär. Just ja, information om p-medel har vi tagit vid ett separat besök eftersom det inte har känts aktuellt för mig vid efterkontrollen.
Hej! Vad härligt att det finns några läkare och bm som gör ett fantastiskt jobb och du känner att din efterkontroll varit bra! Får jag fråga var du gick hos barnmorska och var förlosste du andra gången med sfinkterskada? Så himla bra och effektivt av de med inbokade fysioterapeut och läkartid
Efter första förlossningen hade jag ett bra återbesök, vi pratade igenom förlossningen och den havandeskapsförgiftning jag fick på slutet. Jag har för mig att hon gjorde en gynundersökning för att kolla stygnen, ngt kniptest har jag dock inget minne av.
Efter andra förlossnngen var återbesöket mest slöseri med tid. Fick utskrivet minipiller men det var det liksom. Ingen undersökning, det hela tog max en kvart.
Du kan addera +1 på alternativ 1. Då jag inte fick någon mer efterkontroll än så efter båda mina snitt.
Preventivmedelssamtal som var tack men nej tack. Då så, hej då. Känns så där va?
Båda gångerna uttrycktes att knipkontroll eller kontroll av underliv var meningslös pga snittad…
En fråga från en i v 36 – har du (eller någon annan som läser detta) tips på någon fysioterapeut som jobbar som du i Uppsala?
Vet att det ska finnas två, men inte var de jobbar. Ring runt och fråga!
tack!
https://www.fysioterapeuterna.se/Profession/Om-professionen/Hitta-fysioterapeut/?district=2311§ion=2483
Jag kollade på den sidan efter en fysioterapeut inom kvinnohälsa i Uppsala. Mailade till Malin & Åsa (som va de 2 som stod på listan då), men har för mig att Åsa inte tog emot patienter. Malin ringde upp. Tror hon jobbade mer som nån sorts samordnare nu & tog eg inte emot så många patienter, men jag fick en koll i alla fall samt ett uppföljningsbesök! Väldigt fin person, gillade hennes bemötande väldigt mycket. Hon (& alla andra som undersökt mig) missade dock mitt bakre framfall, hon va i alla fall en av få som kallade det för buktande livmodervägg (eller nåt liknande).
(Det spelade ingen roll hur mycket jag än försökte förklara för barnmorskor & gynläkare mm att det va nåt FEL, ingen lyssnade på mig. Men 3D-ultraljudet visade att jag hade rätt).
Till den ursprungliga frågan: bm gjorde en snabb koll av stygn i underlivet & kollade knipet. Sen blev det snack om p-medel. Så jag valde alternativet ”kort koll+ info”, vet dock inte om jag borde ha valt ”kort koll men skador missades”. Aja.
Tack!
Hoppas du till slut fick hjälp med dina problem…
Hej Moa!
Jag har gått hos Sofia Rydén på Centrumkliniken i Uppsala och hon var fantastisk. Fick otroligt bra hjälp med akupunktur (och stort känslomässigt stöd) under min senaste graviditet då jag hade svår foglossning. Vet att hon har ett stort intresse för frågor som rör ”graviditetsrelaterade problem” och kvinnors bäcken samt att hon vidareutbildar sig inom det nu, men vet inte hur långt hon kommit. Kan rekommendera henne varmt.
Lycka till med allt!
Åh nej, förlåt. Jag missade helt att du skrev ”som jobbar som du”… Jag trodde att du ville ha tips på en bra fysioterapeut som ”fattar” graviditeter.
tack ändå 🙂
Efter min första förlossning fick jag träffa mvc-BM som endast pratade om preventivmedel. Ingen fysisk koll, inget samtal om förlossningen. Jag fick även träffa läkaren som förlöste mig men p.g.a svår panikångestattack kom jag aldrig upp i någon gynstol. Jag fick träffa en sjukgymnast efter ca 8 veckor som kollade knip och konstaterade att det var ganska dåligt. Ingen fortsättning på det mer än “fortsätt med knipövningarna”.
Efter min andra förlossning (kejsarsnitt) var jag aldrig på någon efterkontroll. Hörde inget om någon kontroll och sökte själv inte upp min BM.
Ett kort besök på 15 min där bm pratade om preventivmedel trots att jag sa att det inte ens var aktuellt eftersom vi inte har sex och att det är mer aktuellt med parrådgivning. Jag var beredd på gynundersökning men hon tyckte inte det behövdes eftersom jag inte blivit sydd. Hon hade även sagt innan att cellprov kunde göras vid efterkontrollen, men det kunde hon av någon anledning inte göra nu. Inte nöjd med efterkontrollen!
Efter första barnet var efterkontrollen rätt bra. Knip och en hel del prat kring det psykiska pga att barnet hade varit inlagt på neo. Blev även ombedd att återkomma ifall jag fick bestående besvär av en hudflik/ärr efter stygnen vid en ytlig andra gradens bristning så att det skulle kunna åtgärdas.
Vid andra barnet gjordes i princip bara en knipkontroll,. Därefter envisades barnmorskan (en annan än den jag hade under båda graviditeterna) med att flera gånger påpeka att hon kunde skriva ut p-piller trots att jag sagt att det inte var en aktuell metod för mig.
Hade önskat mer uppföljning från vården i sig kring fortsatta rygg- och bäckenbesvär efter det att barnet är ute. Upplevde det som att jag inte riktigt hade någon tydlig plats inom specifika vård längre. Från att ha fått hjälp av fysioterapeut kopplad till mvc var det helt plötsligt min vanliga vårdcentralen jag skulle vända mig till. Sökte mig istället privat till fysioterapeut samt till särskilt inriktad personlig träning. Det har varit lång och stundtals tråkig rehab men utan den hade jag inte blivit kvitt smärtorna.
Just det ja. Långvarig kvarstående bäckensmärta? Vården är ett jävla skämt alltså. Blivit så van vid att inte få hjälp nånstans att jag nästan glömt att det BORDE fångats upp av nån, nånstans, efter förlossningen. Nä men det skulle bara gå över av sig självt. Jag va i sån sjuk smärta, nån borde ha sett & förstått att det inte är normalt? 4 år sen förlossningen nu, vi kommer aldrig våga skaffa fler barn & år fortfarande hel/deltidssjukskriven pga bäckenet.
Barnmorskor och gynekologer gör ett fantastiskt jobb men dom måste få kunskap om hur muskelskador yttrar sig. Hade den kunskapen funnits skulle jag inte gått i 26 år utan rätt diagnos. Att alltid få höra att man inte har något knip och att man måste hem och träna utan uppföljning är ett tydligt tecken på kunskapsbrist vad gäller förlossningsskador.
Sen finns det kvinnor som inte vågar söka eller säga någon. Där ska vården reagera och agera. Är kvinnan tyst, lyssna på hennes underliv.
Asch. Jag lyckades trycka på fel alternativ. Jag blev förvirrad. Tryckte på alternativet med knipkontroll och kort info.
Vi kollade med spegel tillsammans så jag kunde kommentera vad jag känt.
Fick inget svar på mina frågor som rörde dels huruvida musklerna (alla olika) skadats och varför det kändes som att det satt en torr tampong långt ner i slidan. En kort knipkontroll gjordes. Eventuellt kommenterade hon att det såg ut som att stygn inne i slidan hade släppt men jag kan inte svära på det.
Tillägg. Jag vet inte vad som definierar en grundlig/omfattande respektive bristfällig kontroll. Finns det någon standard att följa?
Nä, jag tänker mer upplevelsen. Känner man typ knip på olika ställen, jämförelse sidorna, kollar stygn/ärr, kollar vad som händer när personen krystar/hostar, eller är det typ bara en knipuppmaning och inget mer.
Oj kan man kolla massa sånt. Så var det ju inte alls.
Vi pratade kort om förlossningen, men inte så mycket om avslutningen med 2bm & 1usk som fick hänga på mig för att trycka ut barnet, lägga klipp som sedan behövde förlängas & sedermera sys i ca 1h40min. Det berördes nog ytterst ytligt bara. Bm frågade om jag ville att hon skulle kolla knipet vilken kändes självklart, särskilt med tanke på alla stygn. Men i övrigt var det mest ”det ser ut att ha läkt fint” & kort fråga om jag hade specifika preventivmedelsfrågor annars de drop-in för rådgivning. Jag tror att det varit bra med uppföljning längre fram när jag landat i allt, för ju längre tiden går desto mer tankar väcker det & val av förlossningssätt för ev syskon.
Jag fick tid hos specialistläkare pga klipp. Fick preventivmedel utskrivet som jag inte ville ha. Minns ej någon knipkontroll under undersökningen. Däremot pratade och tittade vi på en skinnflik som hänger ut ur slidöppningen som jag har/hade väldiga besvär av (speciellt första tiden när sårytan torkade fast i binda/trosor). Jag är säker på att det är del av inre blygdläppar som klippts sönder och missats att sys dit efter fl. Men den här läkaren berättade för mig att det är rester av min mödomshinna som hänger ut pga att jag blivit förslappad och uttöjd.
I övrigt har jag massa andra besvär som jag försöker peppa att söka hjälp för. Tacksam för det du gör, för @gordelkerstin och för fb-gruppen du skriver om.
Vad i hela fridens namn?! Mödomshinnan? Vilket år var detta?
2016
Överlag kände jag mig bara förminskad och som att jag borde sluta gnälla, vara tacksam att vi överlevt och åka hem och ha penetrerande sex istället. 2016 var det här alltså. Mkt missnöjd. Och fortfarande bitter.
Vid min första förlossning fick jag en kort kontroll av knipet, men var tvungen att be om det själv så klickade i första alternativet. Svaret ”det ser bra ut” sade mig inte heller så mycket. BM var fokad på preventivmedel (tyvärr gick hon inte igenom möjliga biverkningar vilket gjorde att jag gick med ordentlig ångest av minipillren innan jag fattade vad det var som orsakade den).
Nu ska jag snart på återkontroll efter andra barnet och hoppas och tror på mycket bättre koll! Bara en sån sak att BM erbjöd och peppade för att boka in tiden redan innan barnet kommit känns som att det betraktas som viktigare än sist.
Vi pratade kort om förlossningen och sen fick jag info om preventivmedel. Hon kollade stygn och knip. Konstaterade att jag knep svagt men på rätt sätt. Är inte direkt missnöjd med efterkontrollen men känner att det hade kunnat vara bättre.
Gick inte på efterkontrollen pga att jag inte hyste så mkt respekt för min barnmorska (borde bytt men orkade inte!). Bokade istället en tid hos gynekolog som gjorde en bra kontroll men som inte kunde svara på varför jag hade ont.
Det mest intressanta är att knipkontrollen resulterade i att hon konstaterade att jag inte kunde knipa. Men sen var det tack och hej. Ingen info om vad jag kunde göra, eller hur jag skulle gå till väga…
Ska tilläggas att i nuläget har jag inga problem med läckage, men jag har fortfarande ingen aning om huruvida jag kniper ”rätt” eller om jag kanske till och med snarare är överspänd (vilket jag ibland starkt misstänker).
Jag börjar inse att jag hade väldig tur med min barnmorska på mvc. Fick en total sfinkterruptur under förlossningen och hade ganska svår ångest över vilka eventuella men jag skulle få. Ca 1,5 vecka efter vi kom hem från BB ringde min mc-barnmorska till mig för att höra hur jag mådde, med tanke på att hon sett min journal. Jag fick sen bestämma när jag ville träffa henne så vi kunde prata mera. Min efterkontroll varade typ 1,5 timme. Själva kontrollen var egentlig inte mer än att hon kollade stygnen (hade fortfarande stygn kvar efter 6 veckor) och så kollade hon knipet, men det besöket gjorde under för min mentala hälsa. Hon gick igenom hela journalen med mig och bad mig berätta om hur jag upplevt allt och så peppade hon mig, på ett positivt sätt, när jag typ satt och fulgrinade över att jag aldrig med skulle våga ha sex igen… När jag sedan ca 4 månader senare varit på en katastrofal läkarkontroll på sjukhuset där jag födde, ringde jag faktiskt till henne och undrade vad jag skulle göra med informationen jag fått. Hon bokade in mig på ett besök hos henne omedelbart där vi kunde gå igenom min journal från det senaste läkarbesöket och så gjorde hon en ny knipkontroll och kollade symmetrin i de sydda områdena och så att det såg okej ut i hennes ögon. I samma veva hade jag turen att få en tid hos Mia, vilket också hjälpte mig så mycket!
Jag såg att det va en annan som inte heller hade så mycket respekt för sin bm, och jag kände nog samma. Hade jag haft några problem hade jag inte räknat med nån hjälp från henne ändå. Hon frågade om jag ville att hon skulle kolla men eftersom jag inte hade några problem så tackade jag nej pga kändes olustigt att hon skulle gräva runt i snippan. Så helt onödigt egentligen. Eller jag fick ju p-piller som jag skulle behövt fixa ändå. Tycker bortsett från att jag inte skulle pratat med just min bm om det att den där screeningen man gör för depression borde ligga hos mvc istället för bvc, hade ändå känts rimligare för mig.
Ah en annan halvt relaterad sak är att jag 12 veckor efter andra barnet gick till en vanlig bm för cellprov (va för tidigt hos mvc) och då frågade hon typ om jag hade sex eller nåt sånt där de frågar. Jag skrattade och sa att knappast att jag har tid eller ork med det? Hon hade då fått för sig att det alltså var 12 MÅNADER efter fl och inte veckor och fick värsta bekymmersrynkan och bah ”jamen det finns bolibompasex t.ex.!” Och det där har fan stannat hos mig. Oavsett hur lång tid det hade gått så verkade ju inte JAG bekymrad över sexbristen, så för vems skull var hon bekymrad? Fick sån jävla blockering av att vikten av att jag släpper till (så att min snubbe inte tröttnar?) numera tydligen ligger på rent samhällslig och folkhälsonivå att vårdgivare tycker det är nåt att lägga sig i även om jag inte själv är bekymrad av det. Obs hade inte legat tolv månader efter heller, IN YO FACE BM!
Åh, jag får förstoppning i huvudet av det här. Så mycket jag tänker och tycker om hetsen kring sex så jag får inte ur mig något alls. Men blääääää.
Efter min första förlossning (snitt) frågade BM endast om preventivmedel och hur vi tänkte kring det, jag frågade lite om snittet och hur det skulle se ut kännas men fick ingen direkt bra respons på det, kändes som att hon tyckte att har man fött med snitt behövs knappt någon efterkontroll, någon gynundersökning var det aldrig tal om.
Efter min andra förlossning (snitt) pratades det mest om preventivmedel och lite lite knip övningar. Jag hade en del besvär efter med mycket ont i buken efter snittet, då sa BM att hon kan göra en gynkoll men det är inte inplanerat tidsmässigt i efterkollen så då fick jag boka ny tid, men blev tyvärr sjuk på denna sen blev det aldrig av. Har nu 9 månader efter fortfarande problem med smärta men känner inte riktigt att jag vet vad jag skall vända mig för att få hjälp..
Hade jag inte stått på mig att jag ville ha en knipkoll hade jag fått kryssa i ”preventivmedel info” då BM var ytterst ointresserad av gynundetsökning. Så konstigt? Är väl en stor del av deras jobb. Hon var iof inte särskilt bra eller intresserad under graviditeten heller.
Efter första barnet fick jag komma tidigare för att få hjälp med besvärliga stygn, sen var det bara snabb knipkontroll (typ 3 sekunder) och snack om preventivmedel dom inte var aktuellt för mig.
Andra gången hade jag tur och slapp sys och återhämtade mig snabbt. På efterkontroll gick bm genom förlossning med mig, tog sin tid till det. Hon var allmänt väldigt lyhörd och bra under graviditeten. Hon frågade om jag ville ha en knipkontroll, och även den här gången varade det några sek, fick bara kommentar att jag kniper bra och det ser ut som om jag aldrig fött barn.
Den barnmorska jag hade min första graviditet tyckte jag väldigt mycket om. Men i efterhand har jag kommit fram till att efterkontrollen nog var bristfällig. Pga ett stort barn och havandeskapsförgiftning blev jag snittad och ärret kollades och vi pratade om preventivmedel på efterkontrollen. Ganska långt senare insåg jag att någonslags knipkontroll hade varit på sin plats då jag var tvungen att använda ett finger i slidan för att ”hjälpa bajset” att komma ut. Nu efter graviditet nummer två, som slutade i en vaginal förlossning och en del stygn vill jag ha en ordentlig efterkontroll, dock så gillar jag inte den barnmorska jag haft men orkade aldrig byta under graviditeten, det börjar bli dags att ringa och boka tid men jag funderar på att söka mig till en annan vårdcentral för att slippa min bm och vad jag tror skulle bli en oseriös efterkontroll. Nu har jag dock hunnit med ett par års läsning av bloggen och känner mig mer säker i vad jag ska be om och hur jag ska känna/hur jag ska träna! Tack!!
Oj, jag tror det var min husläkare på vårdcentralen (bor i Norge) som skötte efterkontrollen. Vill minnas det gått ett par veckor kanske, hon kollade så att stygnen läkte efter kejsarsnittet och försökte väl ta upp ämnet om preventivmedel men jag sa att så infertila som jag och mannen är så kallar vi det ett mirakel om jag skulle bli gravid igen. Sen sa vi hejdå. Ingen kontroll av varesig knipmuskler eller annat. Fick dock information, de visade en video samt en kvinna fanns tillgänglig för information, om knipövningar på BB.
Det är ju svårt att veta vad som missas eftersom man då inte vet om att det har missats (om man inte själv har besvär som man känner av), för man litar ju ändå så att säga på barnmorskan om hon säger att det ser bra ut (och man inte upplever något annat själv heller).
Så om det nu är som hon sa så upplever jag att min efterkontroll var bra, och jag känner inget annat kroppsligt heller.
Däremot är jag lite besviken på besöket jag fick hos förlossningsläkaren (eftersom jag skattade förlossningen lågt). Hon fattade inte riktigt varför jag hade haft en dålig upplevelse då ju allt hade gått bra, dvs barnet hade kommit igång med andning, färg och reflexer efter 10 min och jag inte fick några mer skador än klippet vid sugklockan…
Och det besöket räknas väl också som en slags efterkoll. Hon skulle dessutom egentligen också gjort själva kollen på underlivet men hon tyckte att min bm på mvc kunde göra det då jag ändå skulle dit och ta cellprov. Hon sa dock att hon kunde göra det om jag ville, men jag avböjde då jag ”inte ville vara till besvär” typ…
Med första barnet fick jag en sfinkterruptur grad 3, vilket syddes på plats av läkaren på förlossningen som ändå var med sista timmarna pga stort barn som inte riktigt ville ut. På BB fick jag något skräckpapper om hur jag var tvungen att duscha efter varje toalettbesök i minst en månad, vilket ju gick ok så länge vi var på BB och kunde nyttja bidén, men väl hemma fick det bli en dusch efter nummer två men inte bara vid kiss. På efterkontrollen fick jag själv be om en gynundersökning varpå barnmorskan blev helt ställd och sa ”oj då, men då måste vi gå till ett annat rum, jag har ingen gynstol här inne”. Jag trodde liksom det var hela syftet med kontrollen? Jag minns inte om knipet kontrollerades, men hon sa att ”det syns inte ens att du är sydd” och sen var det inget mer med det. Att jag borde ha följts upp av en läkare på återbesök var något jag fick klart för mig ett par år senare… Nåväl, jag är utan besvär idag, men just efterkontrollen var verkligen inget att hurra för.
Vid efterkontrollen efter första förlossningen så pratade vi preventivmedel och jag fick välja om jag ville kolla knipet också. Det ville jag och så sa hon att ”du behöver jobba med att knipa” och så var det bra med det. På BB hade det varit en barnmorska som kollat styngnen (jag sprack 2-gradigt och fick 4 stygn) och berättat lite om hur jag hade blivit sydd också. Jag var svårt traumatiserad efter en stökig förlossning, men vi pratade inget alls om hur den hade varit – varken på BB eller efterkontrollen. Det var ingen som tig upp det och jag fattade inte då att den var exceptionellt jobbig eftersom jag inte hade något/någon att jämföra med.
Under andra graviditeten hade jag en superbra barnmorska som hjälpte mig att komma igenom traumat från den första förlossningen, så efterkontrollen handlade mycket om att gå igenom hur förlossning nr 2 (och snittet) hade gått till, kolla att jag mådde bra och att prata om hur jag skulle gå vidare med att de upptäckte att jag hade endometrios under snittet. Jag minns faktiskt inte om hon kollade stygn och knip, men förutsätter att hon gjorde det. På vårt BVC erbjöd de dock mammamage-grupper som jag anmälde mig till. De leddes av en barnmorska som var utbildad PT, med någon form av mammamage-utbildning, som jobbade nära sjukgymnasterna på vårdcentralen. Av henne fick jag en grundlig genomgång av min knipförmåga vid en undersökning när kursen inleddes och sedan vid ett uppföljande tillfälle när kursen avslutades. Där fick jag verkligen lära mig att knipa på rätt sätt och hon identifierade också att jag hade spänd bäckenbotten och att jag därför hade problem med uthålligheten. Förbättrade bäckenbottenträning förmåga rejält under kursens gång.
Jag har fött två barn med kejsarsnitt (akut) och båda efterkontrollerna har varit snabbt avklarade.
De har gått till ungefär så att barnmorskan frågat om jag kniptränar och sen nästa fråga -“vill du att jag känner efter”? Varpå jag svarat nej eftersom det har känts obefogat.
Sen slutmeningen att jag ska höra av mig när vi bestämt hur vi vill göra med preventivmedel.
Borde man göra gynundersökning även efter snitt undrar jag?
Jag har ju kännt, särskilt efter nr2, att min bäckenbotten påverkats mycket av graviditeten. Men upplever idag inga problem med urinläckage eller liknande.
Jag skulle önska att barnmorskor i alla fall tog det som regel och inte undantag, vad kvinnor själva vill göra är ju helt upp till dem. Men upp till 20 % av alla kniper fel, en del är överspända och ska kanske inte knipa alls, och även kejsarsnittade kan ha bäckenbottendysfunktion. Så ja, summa summarum: det är generellt inte onödigt med bäckenbottenundersökning efter snitt.
Efterkontrollen med första barnet knäckte mig fullständigt. Jag hade bokat in mig ca 6-7 v efter förlossningen eftersom jag läst överallt att den ska göras. Min bm tyckte dock när jag var där att det var för tidigt (kunde hon väl sagt när jag ville boka?). Vi pratade lite om förlossningen som varit traumatisk för mig (sugklocka, djup grad II bristning, stor blodförlust, jättemånga stygn, feberfrossa mm) och hon konstaterade ungefär att det enligt journalen såg ut som en helt vanlig okomplicerad förlossning. Sen kollade hon knipet och sa att det var på tok för dåligt, hon kände ingenting! Jag sa att jag trodde att jag fått framfall och hon sa att det kanske buktade lite men det skulle gå över om jag kniptränade. Fick inga instruktioner om hur jag skulle knipa. Jag övertolkade säkert min bm för jag var så förstörd efter förlossningen och pga att bebisen var kolikbarn men jag kände mig så dålig och så ensam minns jag.
Om två veckor, nästan fyra år senare, ska jag få mitt framfall åtgärdat. Enligt opererande läkare är det en stor skada jag har, dvs inte bara en liten buktning.
Var på 2 efterkontroller hos olika bm, ena kollade knipet som var svagt. Den andra snackade mest om glidmedel och sex. Jag tycker dem skulle båda kollat knip med efterföljande instruktion , bett mig hosta , samt kollat magmuskeldelning. När jag nämnde att ;”saker o ting känns inte som de ska ” – svarar den ena att oj oj oj det kommer aldrig att kännas som innan du födde barn. Den andra svarar att med tiden kommer jag att bli helt bra, det blir nämligen 99,9% av alla förlösta kvinnor. Jag har sedan dess varit till 3 gynekologer. Första säger allt ser fantastiskt fint ut och att jag blivit perfekt sydd. Andra undrar om jag blev klippt, påtalar en flik och tunn mellangård. Tredje konstaterar på 3 sekunder att jag blivit dåligt sydd samt har ett bakre framfall. Så nog är bäckenbotten bra komplicerad.
Efterkontrollen hos barnmorskan var mkt kort och värdelös. Jag hade bristningsgrad3 (konstaterad på förlossningen) några månader senare hittades lite flera problemområde.
Hos BM blev jag undersökt i ett
– mörkt rum (persienner stängda en bordslampa vid bm dator var på, ingen allmän belysning)
– på en brits (ena sidan mot väggen) och
– byxan nerdragen halvvägs.
Vet inte riktig vad kunde bm se att hon tyckte att allt såg bra ut? Trots att jag hade mkt besvär… jag undrade om jag inte behöver hoppa på den gynstolen som redan fanns i hennes rum men det behövdes inte för hon hade sett att allt var bra!
Sen hade jag massa frågor kring min förlossning som var ganska traumatiskt men hon svarde att det blir så ibland och det är oförutsägbar och sen frågan om preventivmedel då hade jag ingen lust o ork för i det sammanhanget var det minst viktiga frågan.
Efterkontrollen hos läkare på SöS var ännu värre. för då hade redan gått ca 7månader och jag hade riktiga problem men hon hade tid att ta ut mitt barn fr barnvagnen och konstatera att han är otrolig fin och vilken skatt jag fått att jag måste va så glad och att jag bör lite oftare lämna honom till hans pappa för att få egen tid o vila. Hon trodde att jag var trött och inbilade mig om mina besvär???
På BB blev jag lovad att jag kommer att få efterkontroll hos en läkare (gyn som jobbat med förlossningsskador) samt euroterapeut som jag aldrig fick först jag själv ringde hur många ggr som helst och till sist gav upp den suckande människan på andra sidan och gav mig tid hos den ovannämnda läkare.
Jag blev totalt traumatiserad av eftervården! På förlossningen tyckte jag att det var en svår och långdragen förlossning och tyckte det var inte bra att jag fick stor skada men jag hade hoppats på att vården tar hand om mig och det ordnar sig. Värsta trauman kom med efter vården.
P.s. måste tillägga att jag är evig tacksam till dig Mia för all proffessionell stöd jag har fått. Den delen av vård jag fått som var bra var hos dig och det har jag fixat själv och inte den förlossningsklinik som borde ha ansvarat för mig.
Behövde själv ringa efter tillslut 8v+ post förlossning för att boka tid för efterkontroll och jag tycker att det ska bokas i samband med sista besöket till MVC.
Under ett par extra UL under graviditeten fick jag träffa en specialistläkare som jag fick förtroende för och bokade därför in kontrollen dit, vilket slutade med att jag gick därifrån och kände mig väldigt dum.
Blev i princip dumförklarad för att jag hade bokat tid för en kontroll och inte preventivmedel pga mitt snitt, fick be om kontroll av knip och blev inte tagen på allvar med alla mina frågor kring snittet.